\id JOS 
\ide UTF-8
\h Josua
\toc2 Josua
\mt1 Josua
\imt1 Inledning
\ip Josua betyder ”Herren är frälsning”. Han fick Guds uppdrag att leda folket in i det utlovade landet efter Moses död.
\ip Boken inleds med ordet ”och” vilket binder ihop berättelsen till Moseböckerna. I den hebreiska Bibeln följs Josua bok av Domarboken, Samuelsböckerna och sedan Kungaböckerna. Alla dessa börjar också med ordet ”och”, vilket visar att det är en sammanhängande berättelse där vi får följa Israels historia. I den kristna traditionen kommer Ruts bok mellan Domarboken och Första Samuelsboken, troligtvis eftersom den grekiska översättningen Septuaginta har placerat Ruts bok där.
\ib
\im \bd Skrivet: 1400-talet f.Kr.\bd*
\ib
\im \bd Berör tidsperioden: \bd* Intagnadet av landet som tog 7 år fram till Josuas död 20 år senare.
\ib
\im \bd Författare: \bd* Anges inte, men enligt tradition \bd Josua\bd*. Vissa delar måste ha lagts till senare hand som Josuas död (\xt Jos 24:29\xt*) och förhållandena efter hans död (\xt Jos 24:31\xt*), men det mesta materialet skrevs troligen av Josua själv.
\c 1
\s1 Israel intar Kanaan (kap 1-8)
\s2 Guds Ord - Josua kallas
\m
\v 1 Och efter Moses, Herrens \add (Jahvehs)\add* tjänares, död \add [omkring 1406 f.Kr., enligt judisk tradition 7:e adar (infaller ofta i mars) – efter 30 dagars sorgeperiod, se \+xt 5 Mos 34:5-8\+xt*]\add* talade Herren \add (Jahveh)\add* till Josua, Nuns son, Moses tjänare \add [öster om Jordanfloden på Moabs ökenslätter, se \+xt 4 Mos 33:48-50\+xt*]\add*.
\b
\m \add [”Och det skedde att efter” lyder den ordagranna inledningen till Josuas bok och det är en övergång från föregående boks sista kapitel där speciellt Moses död beskrivs, se \+xt 5 Mos 34\+xt*. Första gången Josua nämns är när Mose utser honom att leda striden mot amalekiterna, se \+xt 2 Mos 17:8-13\+xt*. Josua var också en av de tolv spejarna och Mose gav honom ett nytt namn, se \+xt 4 Mos 13:2-4, 8, 16\+xt*. Han hade varit Moses tjänare alltifrån sin ungdom, se \+xt 2 Mos 24:13; 33:11; 4 Mos 11:28\+xt* och utses också till Moses efterträdare, se \+xt 4 Mos 27:18-23\+xt*. \add*
\p \add Det har gått 38 år sedan Josua och Kaleb hade bespejat landet från Kadesh-Barnea, se \+xt 5 Mos 2:14\+xt*. Då var Kaleb 40 år, se \+xt Jos 14:7\+xt*. Josua var troligtvis i samma ålder eller yngre (men över 20 år, se \+xt 4 Mos 32:11-13\+xt*) vilket gör att han nu är 60-78 år. Josua kommer att leva ytterligare 40 år och dö vid 110 års ålder, se \+xt Jos 24:29\+xt*.]\add*
\b
\m Han \add [Herren]\add* sa \add [till Josua]\add*:
\b
\m
\v 2 Min tjänare Mose är död. Stå nu upp och gå över denna Jordan \add [Jordanfloden i närheten av Jeriko strax norr om Döda havet]\add*, du och allt detta folk, till det land som jag ger åt dem, Israels barn \add (söner)\add*. 
\v 3 Varje plats där ni sätter er fot \add (ordagrant: som er fots sula trampar på)\add* har jag gett er, som jag har talat till \add (lovat)\add* Mose \add [\+xt 5 Mos 11:24\+xt*]\add*.
\b
\m
\v 4 Från öknen \add [vildmarken, i söder]\add*
\p och detta Libanon \add [de vita bergskedjorna i norr]\add*
\m och ända till den stora floden,
\p floden Eufrat \add [i öst]\add*,
\b
\m över hela hettiternas land \add [västra Syrien och det dominerande av de sju folkslagen i Kanaans land, se \+xt 1 Mos 15:16; 2 Kung 7:6\+xt*]\add*
\b
\m och till det Stora havet \add [Medelhavet – mot öppningen]\add* där solen går ner \add [i väst]\add* ska bli ert område \add (er gräns, kust)\add*.
\b
\m \add [Detta är en generell beskrivning av de södra och norra gränsernas dragning mot öst och väst. Här nämns öken, berg, flod och hav, vilket ger en fin beskrivning av ett land som består av alla sorters natur! En mer detaljerad redogörelse med varje stams område ges i \+xt Jos 14-19\+xt*, se även \+xt 1 Mos 15:18-21; 5 Mos 11:24\+xt*. \add*
\p \add Libanon betyder ordagrant ”vit”, och syftar på de vita trädbevuxna snöbeklädda bergskedjorna i norr i nuvarande Libanon. Här i vers 4 är enda gången det står ”detta Libanon”, ett liknande uttryck finns i \+xt Jos 1:2\+xt* om ”denna Jordan”. Det kan syfta på att området var synligt, och Libanon representerar då de vita snöbetäckta bergen i norr (bl.a. Hermon) som är synligt från Döda havet en klar dag. \add*
\p \add Hettiternas land syftar inte på deras rike i nuvarande Turkiet, utan i så fall snarare på de områden i västra Syrien som de besatt. Något som också bekräftas av samtida egyptiska källor som benämner västra och centrala Syrien som ”hettiternas land”. På Abrahams tid fanns hettiterna i trakterna kring Hebron i södra Israel. Detta folkslag hade kolonier i Kanaans land och var det starkaste av de sju folkslagen där, se \+xt 2 Mos 3:8; Jos 3:10\+xt*. Troligtvis används ”hettiternas land” som ett samlingsbegrepp för alla dessa folkslag, eftersom de dominerade i bergsområdena i Judéen, men inkluderar även området i västra Syrien.]\add*
\b
\m
\v 5 Ingen \add (ingen man)\add* ska kunna stoppa dig \add (stå dig emot)\add* under alla dina livsdagar. Så som jag var med Mose, så ska jag också vara med dig \add [Josua]\add*. Jag ska inte lämna dig \add (svika dig, låta dig sjunka)\add* eller överge \add (lämna, släppa taget om)\add* dig. \add [\+xt 5 Mos 7:24; 31:6, 8; Heb 13:5\+xt*]\add*
\s3 Första uppmaningen
\m
\m \add [Josua står inför en enorm utmaning att leda folket och inta landet. Fyrtio år tidigare hade israeliterna vacklat i tron vid spejarnas rapport, se \+xt 4 Mos 13:1-33\+xt*. Samma sju folkslag finns kvar nu också, men det gör även Guds löften. Uppmaningen ”var stark och frimodig” upprepas tre gånger, se vers 6, 7 och 9. Den har uttalats tidigare också, se \+xt 5 Mos 31:6, 7, 23\+xt* och kommer även senare, se \+xt Jos 1:18; 10:25\+xt*. Detta med mod går som en röd tråd ända från Kalebs lugna och trosfriska uppmaning, se \+xt 4 Mos 13:30\+xt* genom hela Femte Moseboken till Josuas slutliga uppmaningar, se \+xt Jos 10:25; 23:6\+xt*. Här kan man skönja en parallell till Jesu missionsbefallning i \+xt Matt 28:18-20\+xt*. När Jesus lämnar lärjungarna ger han uppdraget att expandera Guds rike i hela världen (inta landet) med löftet om att Gud är med varje dag (jag ska inte lämna eller överge dig)!]\add*
\b
\m
\v 6 Var stark \add (fast, säker, tapper)\add* och frimodig \add (ståndaktig, alert, modig)\add*!
\b
\m För du ska som arv åt detta folk fördela det land
\p som jag med ed lovade deras fäder att ge dem.
\b
\m
\s3 Andra uppmaningen
\m
\v 7 Var bara stark \add (fast, säker, tapper)\add* och mycket frimodig \add (ståndaktig, alert, modig)\add*!
\m \add [Samma fras som i vers 6 och 9, men med adverbet ”bara” och förstärkningen ”mycket”.]\add*
\b
\m Var noga med att beakta och följa \add (vaka över; se till att göra efter)\add*
\p all den undervisning \add (hebr. Torah)\add* som min tjänare Mose har gett \add (befallt)\add* dig.
\m Vik inte av från den vare sig åt höger eller åt vänster \add [följ instruktionerna]\add*,
\p så kan du agera vist \add [med insikt och förstånd och ha framgång]\add*
\q2 vart du än går.
\b
\m
\v 8 Låt inte denna skrift med undervisning \add (hebr. Torah) [denna instruktionsbok]\add*
\p lämna din mun.
\m Begrunda \add (reflektera över)\add* den \add [upprepa den lågmält för dig själv]\add* både dag och natt
\p – så att du noga beaktar och följer \add (vakar över; ser till att göra)\add* allt som är skrivet i den –
\p för då ska du lyckas \add (ordagrant: rusa fram)\add*
\q2 på din väg
\p och du kan agera vist \add [med insikt och förstånd och ha framgång]\add*.
\b
\m \add [Vers 7-8 har flera parallella uttryck. Verben hör (hebr. shamar) och gör (hebr. asah) upprepas i varje vers. Hebreiskan har inte ordet ”och” mellan dessa ord, vilket knyter dem ännu tätare tillsammans som en enhet att ”beakta – följa”. Höger/vänster hör ihop med dag/natt och ”vart du än går” hör ihop med ”din väg”. Begrunda (hebr. hagah) innebär att mumla och tala för sig själv i en låg ton, se även \+xt Ps 1:2\+xt*. Rent språkligt skulle ordet ”meditera” kunna användas, men eftersom det ofta förknippas med österländsk religion är det viktigt att lyfta fram Skriftens uppmaning att enbart livnära sig på Guds ord, se \+xt Jes 55:1-3; Joh 6:27, 35\+xt*.]\add*
\b
\m
\s3 Tredje uppmaningen
\m
\v 9 Har jag inte befallt dig \add [nu, se vers 6 och 7, men även tidigare genom Moses ord, se \+xt 5 Mos 31:6, 7, 23\+xt*]\add*:
\b
\m Var stark \add (fast, säker, tapper)\add* och frimodig \add (ståndaktig, alert, modig)\add*!
\b
\m Var inte förskräckt \add (rädd, uppskrämd)\add* och var inte förfärad \add (bestört, modfälld, nedslagen)\add*,
\p för Herren \add (Jahveh)\add* din Gud \add (Elohim)\add* är med dig vart du än går \add [överallt i det du gör]\add*.
\b
\m \add [Mod är förmågan att övervinna sin fruktan och göra något man egentligen är rädd för. Fruktan förlamar medan frimodighet för med sig initiativförmåga och handlingskraft. I \+xt 4 Mos 27:16-23\+xt* utsåg Gud Josua till Moses efterträdare. Josua var en andefylld man som redan tidigare uppvisat mod (\+xt 4 Mos 14:6-9\+xt*), men Gud instruerade ändå Mose att styrka Josua i sitt uppdrag, se \+xt 5 Mos 1:38; 3:28\+xt*. Även strax innan Mose avslutade sina jordiska dagar ingöt han mod i hela Israels folk och speciellt i Josua, se \+xt 5 Mos 31:6, 7, 23\+xt*. Nu uppmanar Herren återigen Josua att vara stark och frimodig genom att stå fast och följa Guds undervisning. Styrkt av Herren befaller Josua Israels folk att göra sig redo för intåget i löfteslandet, se vers 16-18. Gud styrker och ingjuter mod hos dem som han kallar! Denna viktiga livserfarenhet förmedlar Josua även senare i sina uppmaningar till folket, se \+xt Jos 10:25; 23:6\+xt*.]\add*
\b
\m
\v 10 Josua befallde då folkets ledare \add (tillsyningsmän)\add* och sa: 
\v 11 ”Gå in i lägret och befall folket: ’Gör i ordning tillräckligt med proviant, för om tre dagar ska ni gå över denna Jordan och inta \add (erövra, besätta)\add* det land som Herren \add (Jahveh)\add* er Gud \add (Elohim)\add*, ger åt er att inta.’ ” \add [Israels äganderätt till landet är ovillkorlig, men att inta och besätta det är upp till dem.]\add*
\p
\v 12 Och till rubeniterna och till gaditerna och till halva Manasse stam talade Josua och sa: 
\v 13 Kom ihåg ordet som Herrens \add (Jahvehs)\add* tjänare Mose befallde er när han sa: ”Herren er Gud \add (Jahveh Elohim)\add* ger er vila och ska ge er detta land. 
\v 14 Era hustrur och era små ska förbli i landet som Mose gett er på andra sidan Jordan, men ni ska gå över före era bröder, alla mäktiga män rustade till strid, för att hjälpa dem, 
\v 15 till dess Herren \add (Jahveh)\add* har gett era bröder vila, precis som ni har, och de också har intagit landet som Herren er Gud \add (Jahveh Elohim)\add* ger dem, sedan ska ni återvända till era egna besittningar, som Herrens \add (Jahvehs)\add* tjänare Mose gav er på andra sidan Jordan mot soluppgången \add (i öster)\add*.”
\p
\v 16 Och de svarade Josua och sa: ”Allt som du har befallt oss ska vi göra och varthelst du sänder oss, dit ska vi gå. 
\v 17 Som vi lyssnade till Mose i allt så ska vi lyssna till dig, om bara \add (under förutsättning att)\add* Herren vår Gud \add (Jahveh Elohim)\add* är med dig som han var med Mose. 
\v 18 Vem som än sätter sig upp mot dina befallningar och inte lyssnar till dina ord i allt som du befaller honom, han ska dödas, var bara stark \add (fast, säker, tapper)\add* och frimodig \add (ståndaktig, alert, modig)\add*.”
\c 2
\s2 Rahab gömmer två spejare
\m
\v 1 Josua, Nuns son, skickade i hemlighet i väg två spejare från Shittim \add [en stad öster om Jordanfloden strax norr om Döda havet där israeliterna hade slagit läger under en längre tid]\add* och sa: ”Gå in i landet \add [väster om Jordan]\add* och undersök det, och då särskilt \add [staden]\add* Jeriko”
\p De begav sig iväg och stannade till vid en prostituerads hus \add [byggt ovanpå muren, troligen nära Jerikos port]\add*. Kvinnan hette Rahab \add (Rachav)\add* och de sov över där.
\b
\m \add [Detta var en strategiskt bra plats att gömma sig på. De större städerna i Kanaan var små kungadömen där varje stad styrdes av en lokal kung. Trots spejarnas försiktighet måste vakterna vid stadsporten ha sett dem.]\add*
\b
\m
\v 2 Jerikos kung fick följande rapport:
\b
\m ”Viktig information!
\m Israeliska män har kommit hit i natt för att utforska landet.”
\b
\m
\v 3 Då sände Jerikos kung denna order till Rahab \add (hebr. Rachav)\add*: ”Överlämna männen som kom till dig \add (dina klienter)\add*, de som kom till ditt hus, för de är här för att utforska landet.” \add [I den hebreiska texten ligger det en sexuell anspelning på ”kom till dig”, det är antagligen därför den hebreiska författaren lägger till ”de som kom till ditt hus”, för att förtydliga att de inte köpte hennes tjänster.]\add*
\b
\m
\v 4 Men kvinnan tog de två männen – och gömde \add (hebr. tsafan)\add* honom \add [singular – Israels folk]\add*.
\b
\m \add [Den hebreiska texten har ”gömde honom” i singular. Här kan finnas en anspelning till hur Mose gömdes av sin mor Jokeved, se \+xt 2 Mos 2:2\+xt*. I nästa vers finns även en anknytning till hur de hebreiska barnmorskorna (Shifra och Pua) undanhöll sanningen för farao, se \+xt 2 Mos 1:15-22\+xt*. Rahab blir på liknande sätt en ”barnmorska” för israeliterna inför deras ”födelse” som en egen nation i Kanaans land.]\add*
\b
\m Sedan svarade hon: ”Ja, männen kom till mig \add [var mina klienter]\add*, men jag visste inte varifrån de kom. 
\v 5 När det blev mörkt och porten skulle stängas gick de sin väg. Jag vet inte vart de tog vägen, men skynda er att jaga dem så hinner ni få tag på dem!” 
\v 6 I själva verket hade hon fört männen upp på taket och gömt dem i linhalmen hon hade utspridd där \add [på tork för att sedan användas för att producera linnetyg]\add*.
\p
\v 7 Kungens män försökte hitta dem på vägen till Jordan, nära vadställena \add [där Jordanfloden ofta bara var en halv meter djup]\add*. Stadsporten stängdes så fort de gett sig av efter dem. 
\v 8 Men innan männen lagt sig för att sova, gick Rahab upp på taket 
\v 9 och sa till dem: ”Jag vet \add (har förstått)\add* att Herren har gett landet åt er, förskräckelse för er har fallit över oss och alla som bor i landet skälver \add (smälter)\add* inför er. \add [Ordet smälter beskriver en förändring som inte går att stå emot. Kanaanéerna i Jeriko var skräckslagna inför israeliterna och kunde inte göra någonting åt situationen.]\add* 
\v 10 Vi har ju hört hur Herren lät Vasshavet \add (hebr. jam sof) [Röda havet]\add* torka ut när ni lämnade Egypten \add [\+xt 2 Mos 14:21-22\+xt*]\add*, och hur ni slog ut de två amoreiska kungarna, Sichon och Og, på andra sidan \add [floden]\add* Jordan. \add [\+xt 4 Mos 21:21-35\+xt*]\add* 
\v 11 När vi hörde detta tappade vi allt mod och vågade knappt andas i skräck inför er. För Herren er Gud, är Gud uppe i himlen och nere på jorden. 
\v 12 Lova mig nu med en ed inför Herrens namn, eftersom jag visat er godhet, att visa godhet mot min familj. Ge ett säkert tecken på er trohet, 
\v 13 att ni ska rädda livet på min far och mor, mina bröder, systrar och alla som tillhör dem så de inte behöver dö.”
\p
\v 14 Männen sa till henne: ”Om du dör, då dör vi också. Om du inte berättar om \add (förråder)\add* oss ska vi visa barmhärtighet mot dig när Herren ger oss landet.” \add [Männen går i borgen med sina egna liv.]\add*
\p
\v 15 Sedan firade Rahab ner dem genom fönstret med ett rep \add (hebr. chevel)\add*. Hennes hus var byggt som en del i stadsmuren, hon bodde i själva muren. \add [Att husen byggdes mot stadsmuren var vanligt vid den här tiden, det gynnade både staden, vars mur blev bredare och stadigare, och även husägaren som fick en stadig sida att bygga huset mot.]\add* 
\v 16 Och hon sa till dem: ”Gå upp i \add [de judeiska]\add* bergen, så att inte förföljarna kommer ikapp er, och göm er där i tre dagar till dess att förföljarna har återvänt \add [till Jeriko]\add*, sedan kan ni fortsätta er väg \add [tillbaka till lägret på andra sidan Jordan]\add*.”
\p
\v 17 Och männen sa till henne: ”Vi ska vara oskyldiga \add (skuldfria)\add* till den ed som du låtit oss svära. 
\v 18 Se, när vi kommer in i landet, ska du binda denna tråd \add (flätade tråd – hebr. chot)\add* av scharlakansrött \add (hebr. shani)\add* rep \add (hoppets rep – hebr. tiqvah)\add* i fönstret som du firade ner oss genom, och du ska samla till dig i huset din far och din mor och dina bröder och hela din fars hushåll. \add [Här är ett annat rep än det som spejarna firades ner med i vers 15.]\add* 
\v 19 Och det ska ske att vem som än går ut på gatan genom dörren på ditt hus, hans blod ska komma över hans eget huvud, och vi ska inte hållas skyldiga, och vem som än är hos dig i huset, hans blod ska komma över våra huvuden om någon lägger sin hand på honom \add (skadar honom)\add*. 
\v 20 Men om du berättar något av detta ska vi vara oskyldiga \add (skuldfria)\add* till den ed som du låtit oss svära.”
\p
\v 21 Och hon sa: ”I enlighet med era ord ska det bli.” Och hon sände iväg dem och de lämnade, och hon band det röda repet \add (hoppets rep – hebr. tiqvah)\add* i fönstret.
\b
\m \add [Fönster återkommer tre ggr i denna berättelse, se vers 15, 18 och 21. Just fönster har en betydande roll i tre andra bibliska kvinnors berättelser: Michal (\+xt 2 Sam 6:16\+xt*), Siseras mor (\+xt Dom 5:28-31\+xt*) och Isebel (\+xt 2 Kung 9:30\+xt*). Alla dessa tre kvinnor tittar ut genom ett fönster i sina palats. De tillhör samhällets toppskikt, utan anknytning till den vanliga världen utanför. Rahab är däremot involverad i sin samtid, och hennes fönster blir ett sätt att kommunicera och knyta an till världen utanför. \add*
\p \add I vers 15 används det hebreiska ordet chevel för rep. Här i vers 21 och 18 används ett annat ord för rep (hebr. tiqvah), som dessutom betyder hopp och förväntan. Det finns likheter mellan hur israeliterna strök lammets blod på dörrposterna i Egypten och hur Rahab firar ner ett scharlakansrött rep av hopp från sitt fönster. Parallellen till Jesu död och uppståndelse finns också här. I vers 15 firades spejarna ner i ett rep – ordet betyder också smärta och lidande. Tre dagar senare hänger där samma blodröda rep av hopp som räddar från undergång!]\add*
\b
\m
\v 22 Och de gick och kom till bergen och uppehöll sig där i tre dagar, till dess förföljarna hade återvänt, och förföljarna letade efter dem på alla vägar men fann dem inte. 
\v 23 Sedan återvände de två männen och gick ner från berget och gick över \add [Jordanfloden]\add* och kom till Josua, Nuns son, och de återgav för honom allt som de varit med om. 
\v 24 Och de sa till Josua: ”Herren \add (Jahveh)\add* har verkligen \add (sannerligen, helt säkert)\add* gett landet i våra händer, och dessutom bävar alla landets invånare för oss \add (smälter alla bort från vårt ansikte)\add*.” \add [Beskriver något som de omöjligt kan stå emot.]\add*
\c 3
\s2 Jordan står upp (kap 3-4)
\m
\v 1 Tidigt följande morgon bröt Josua och alla israeliterna upp från Shittim och kom till Jordan. De slog läger där innan de gick över \add [Jordanfloden]\add*.
\b
\m \add [Kaleb var omkring 80 år (\+xt Jos 14:7\+xt*) och Josua troligtvis lite yngre, de hade väntat i över 40 år på detta tillfälle att få gå in i det utlovade landet. Man slår läger på den östra sidan av Jordanfloden. De går över Jordan den 10:e nisan, se \+xt Jos 4:19\+xt*, vilket motsvarar april månad då floden flödar över sina breddar, se vers 15.]\add*
\b
\m
\v 2 Efter tre dagar gick ledarna genom lägret 
\v 3 och de befallde folket: ”När ni ser Herren \add (Jahveh)\add* er Guds \add (Elohims)\add* förbundsark, bli buren av de levitiska prästerna, då ska ni bryta upp och marschera efter den, 
\v 4 men var noga med att låta det vara ett avstånd på omkring 2 000 alnar \add [900 meter; \+xt 4 Mos 35:5\+xt*]\add* mellan den och er. Närmare bör ni inte komma den, för att ni ska veta vilken väg ni ska gå, eftersom ni inte har gått den vägen förut.”
\b
\m \add [Arken symboliserar Guds närvaro, hans person och hans löften. I den guldbelagda trälådan (1,2 m lång och 0,6 m bred och hög) låg stentavlorna med budorden, se \+xt 2 Mos 25:10-22\+xt*. Arken var alltid i mitten av lägret, både när man stod still och när man vandrade. De leviter som var ättlingar till Kehat, kehatiterna, skötte i normala fall sysslorna vid arken och bar den, men nu skulle i stället prästerna, dvs. ättlingarna till Aron, bära arken före folket. Dessa instruktioner är specifika för just detta tillfälle då man ska passera Jordanfloden, en anledning kan vara att arken skulle vara synlig för alla och lätt att följa då man korsade floden. Texten berättar inte om arken fortfarande var täckt av förhänget som under transporten tidigare i öknen, se \+xt 2 Mos 40:19\+xt*. Avståndet 2 000 alnar är den sträcka man fick gå på en sabbat, se \+xt 4 Mos 35:5\+xt*.]\add*
\b
\m
\v 5 Josua sa till folket: ”Helga er \add [förbered er, avskilj er för helig tjänst – ett personligt ansvar att göra upp med synden]\add*, för i morgon ska Herren göra under bland er.”
\p
\v 6 Därefter sa Josua till prästerna: ”Tag förbundsarken och gå framför folket.” Då tog de förbundsarken och gick framför folket.
\p
\v 7 Och Herren \add (Jahveh)\add* sa till Josua: ”Idag ska jag börja att göra dig stor i Israels åsyn, för att de ska veta \add (vara intimt förtrogna med)\add* att jag är med dig på samma sätt som jag var med Mose, 
\v 8 och du ska befalla prästerna att bära förbundsarken och säga: ’När ni kommer till vattenbrynet på Jordan ska jag låta Jordan stå still \add (ska jag hindra vattnet från att flöda)\add*.’ ”
\p
\v 9 Och Josua sa till Israels söner: ”Kom närmare och lyssna till Herren er Guds \add (Jahveh Elohims)\add* ord.” 
\v 10 Josua sa: ”Så här ska ni veta att den levande Guden \add (El-Chaj)\add* är mitt ibland er, och att han verkligen ska driva ut:
\b
\m kanaanéerna,
\m hettiterna,
\m hivéerna,
\m perisséerna,
\m girgashéerna,
\m amoréerna,
\m jevusiterna.”
\b
\m \add [Vår andliga kamp idag, är inte en strid mot kött och blod, utan mot andemakter, se \+xt Ef 6:12\+xt*. Genom att se vad namnen på dessa folk betyder, kan vi se de områden som en troende idag behöver erövra för att få full frihet: \add*
\mi \add - kanaanéer – var handelsmän, vår relation till pengar \add*
\mi \add - hettiter – fruktan och rädsla \add*
\mi \add - hivéer – stad, by, liv, alternativa livsstilar, beroende av den här världen, världslighet \add*
\mi \add - perisséer – oskyddade städer, ingen skyddsmur \add*
\mi \add - girgashéer – en som bor i jorden/lera \add*
\mi \add - amoréer – ett högt folk, högmod och skrytaktigt tal \add*
\mi \add - jevuséer – att trampa på andra, orenhet\add*
\b
\m \add Det finns tre uppräkningar med dessa sju folkslag, se \+xt 5 Mos 7:1; Jos 3:10; 24:11\+xt*. I den vanligaste är det sex av dessa, alla utom girgashéerna, se \+xt 2 Mos 3:17; 23:23; 33:2; 34:11; 5 Mos 20:17; Jos 9:1; 11:3; 12:8; Dom 3:5\+xt*. I \+xt Esra 9:1\+xt* nämns även moabiterna och egyptierna. Det finns två uppräkningar där även kanaanéerna saknas, se \+xt 1 Kung 9:20; 2 Krön 8:7\+xt*. I uppräkningen i \+xt Neh 9:8\+xt* nämns inte hivéerna. Ordningen är inte densamma utan varierar. Även i en kristens liv kan det vara variation i ordningen på vilka områden som behöver intas. Israelerna fick olika strategier för de olika folken och det finns olika strategier i den andliga kampen också.]\add*
\b
\m
\v 11 \add [Josua fortsätter och ger anledningen till att de kan lita på att de ska segra:]\add* ”Se, arken! Hela jordens Herres \add (Adonaj, fokus på Guds storhet och makt)\add* förbundsark ska gå framför er i \add [ner i floden]\add* Jordan. 
\v 12 Nu ska ni därför ta tolv män från Israels stammar, en man för varje stam. 
\v 13 Och det ska ske att när prästerna som bär Herrens \add (Jahvehs)\add* förbundsark sätter sina fotsulor i Jordans vatten, då ska hela jordens Herre \add (Adonaj)\add* låta Jordans vatten skäras av, även vattnet som kommer uppströms ifrån och det ska stå i en hög \add (som en vall)\add*.” \add [Detta påminner om hur de korsade Röda havet, se \+xt 2 Mos 14\+xt*.]\add*
\b
\m
\v 14 Och det hände när folket tog ner sina tält för att gå över Jordan, att prästerna som bar förbundsarken var framför folket, 
\v 15 och när de som bar arken kom till Jordan och prästernas fötter rörde vid vattenytan – för Jordan svämmade över alla sina bräddar under hela skördetiden – 
\v 16 att vattnet som kom uppströms ifrån stod still och reste sig som en hög \add (vall, mur)\add* långt bort vid staden Adam \add [3 mil norr om Jeriko]\add*, staden bredvid Tsaretan, och så var det ända ner till Aravahavet, Salthavet \add (Döda havet)\add*. Det \add (vattnet)\add* var helt avskuret och folket gick över mitt emot Jeriko. 
\v 17 Och prästerna som bar Herrens förbundsark stod stadigt på torr mark mitt i Jordan, medan hela Israel passerade över på torr mark, till dess att hela folket hade passerat torrskodda över Jordan.
\b
\m \add [Jordandalen är ett jordbävningsdrabbat område eftersom det utgör gränsen mellan två kontinentalplattor. Just kring området i Adam så slingar sig Jordanfloden runt fördämningar som orsakats av tidigare jordbävningar. Den senaste stora jordbävningen i detta område var 1927. Då dämdes Jordanfloden upp i 20 timmar.]\add*
\c 4
\b
\m
\v 1 Och det hände sig att när hela folket var rent, gick de över Jordan så som Herren \add (Jahveh)\add* hade talat till Josua och sagt: 
\v 2 ”Ta tolv män från folket, en man \add (ordagrant ”en man, en man” – hebr. ish ehad ish ehad)\add* från varje stam \add [upprepningen betonar att alla stammar ska representeras]\add*, 
\v 3 och befall dem och säg: ’Ni ska ta från Jordans mitt, från platsen där prästernas fötter stod, tolv stenar som är redo \add (förberedda)\add*, och bär dem med er och lägg ner dem på lägerplatsen där ni ska slå läger i natt.’ ”
\p
\v 4 Sedan kallade Josua på de tolv männen som han hade valt ut från Israels söner, en man, från varje stam en man \add (ordagrant: ”en man, en man”)\add*. \add [Samma betonande upprepning som i vers 2.]\add* 
\v 5 och Josua sa till dem: ”Gå över framför Herren \add (Jahveh)\add* er Guds \add (Elohims)\add* ark till mitten av Jordan och ta var och en av er upp en sten på sin skuldra, efter antalet av Israels söners stammar, 
\v 6 för att detta ska vara ett tecken ibland er, så när era söner i framtiden frågar och säger: ’Vad betyder dessa stenar?’ 
\v 7 då ska ni säga till dem: ’Eftersom Jordans vatten blev avskuret framför Herrens förbundsark, när den gick över Jordan skars Jordans vatten av, och dessa stenar ska vara till åminnelse för Israels söner för evigt.’ ” \add [Det var inte ovanligt att resa minnesstenar, se \+xt Jos 7:26; 24:26-27; 1 Mos 28:18-22; 31:45-47\+xt*.]\add*
\b
\m
\v 8 Och Israels söner gjorde som Josua befallde och tog upp tolv stenar från mitten av Jordan, som Herren hade talat till Josua, efter antalet av Israels söners stammar. Och de bar dem över, med sig till den plats där de slog läger och lade ner dem där. 
\v 9 Josua reste även upp tolv stenar i mitten av Jordan, på platsen där prästernas fötter, som bar förbundsarken, hade stått. Och de finns där till denna dag.
\p
\v 10 Prästerna som bar arken stod mitt i Jordan till dess allting var avslutat som Herren \add (Jahveh)\add* befallde Josua att tala till folket, i enlighet med allt det som Mose hade befallt Josua. Och folket skyndade sig att gå över. 
\v 11 Och när allt folket var \add (rituellt)\add* rena gick de över, och Herrens \add (Jahvehs)\add* ark gick vidare och prästerna, framför folket. 
\v 12 Och Rubens söner och Gads söner och hälften av Manasse gick över beväpnade, framför Israels söner som Mose hade talat till dem. 
\v 13 Omkring 40 000, redo och rustade till strid, gick över i Herrens \add (Jahvehs)\add* närvaro till strid, till Jerikos slätt.
\p
\v 14 På den dagen gjorde Herren \add (Jahveh)\add* Josua stor i hela Israels ögon och de vördade \add (fruktade)\add* honom, på samma sätt som de vördat \add (fruktat)\add* Mose, alla dagar i resten av hans liv.
\p
\v 15 Och Herren \add (Jahveh)\add* talade till Josua och sa: 
\v 16 ”Befall prästerna som bär vittnesbördets ark att komma upp ur Jordan.”
\p
\v 17 Därför befallde Josua prästerna och sa: ”Kom upp ur Jordan.”
\p
\v 18 Och det hände att prästerna som bar Herrens \add (Jahvehs)\add* förbundsark kom upp från Jordans mitt. Och så snart fotsulorna på prästernas fötter hade kommit upp på torr mark, återvände Jordans vatten till sin plats och svämmade över alla sina bräddar som tidigare.
\p
\v 19 Och folket kom upp från Jordan på den 10:e dagen i den första månaden \add [nisan]\add* och slog läger i Gilgal på Jerikos östra sida. 
\v 20 Och de tolv stenarna som de tagit upp ur Jordan satte Josua upp i Gilgal. 
\v 21 Och han talade till Israels söner och sa: ”När era söner frågar sina fäder i framtiden och säger: ’Vad betyder dessa stenar?’ 
\v 22 då ska ni låta era söner få veta och säga: ’Israel kom över denna Jordan på torr mark. 
\v 23 För Herren er Gud \add (Jahveh Elohim)\add* torkade upp Jordans vatten framför er, till dess ni kommit över, som Herren er Gud \add (Jahveh Elohim)\add* gjorde med Vasshavet \add [Röda havet, se \+xt 2 Mos 14-15\+xt*]\add*, som han torkade upp framför oss till dess vi gått över, 
\v 24 för att alla jordens folk ska veta \add (ha kunskap om)\add* att Herrens \add (Jahvehs)\add* hand är stark \add (mäktig)\add*, så att ni vördar \add (fruktar)\add* Herren \add (Jahveh)\add* er Gud \add (Elohim)\add* för evigt.’ ”
\b
\m \add [ Gilgal – platsen man återvänder till \add*
\m \add Gilgal ligger öster om Jeriko \+xt Jos 4:19\+xt*. Utgrävningar i Khirbet el Mefjir 3 km nordost om Jeriko 1955 och 1972 bekräftar att den var bebodd vid den här tiden, men det finns flera arkeologiska platser längre norrut som ännu inte är utgrävda. Namnet Gilgal betyder ett hjul, en cirkel eller något som rullar. Namnet har att göra med det nya Gud gör (\+xt Jos 5:9\+xt*), men det finns även en fin koppling till den roll platsen får. Gilgal blir den militära basen för Josua under hela den första perioden i det nya landet, det är hit man återvänder efter varje militärkampanj, se \+xt Jos 10:6-7, 15, 43; 14:6\+xt*. Det är här minnesstenarna finns (\+xt Jos 4:20\+xt*), varje gång Josua kom tillbaka påminde de honom om Guds löften. Det var här männen blev omskurna (\+xt Jos 5:2\+xt*) och man firade den första påsken (\+xt Jos 5:10\+xt*). Det var också här de åt av landets frukt och fick ny försörjning, vilket också betyder att mannat upphörde (\+xt Jos 5:11\+xt*).]\add*
\b
\m
\c 5
\s2 Israeliterna helgar sig – pesach
\m
\m \add [Kapitel 5 är den fjärde sektionen, och den centrala av de sju första (kap 1-8). Israeliterna helgar sig inför Herren och crescendot finns i vers 10 då man för första gången firar pesach i det nya landet.]\add*
\b
\m
\v 1 Och det skedde när alla amoréernas kungar som var bortom Jordan, västerut, och alla kanaanéernas kungar som var vid havet \add [Medelhavet]\add*, hörde hur Herren \add (Jahveh)\add* hade torkat upp Jordan framför Israels söner till dess att alla gått över, att deras hjärtan smälte \add [av rädsla]\add*, inte heller var deras ande kvar i dem längre på grund av Israels söner. \add [Ordet för att smälta betecknar en förändring som inte går att stå emot. Kungarna skakade av skräck och kunde inte göra någonting åt situationen.]\add*
\p
\v 2 Vid den tiden sa Herren \add (Jahveh)\add* till Josua: ”Gör dig knivar av flinta och omskär igen Israels söner en andra gång.” \add [\+xt 1 Mos 17:7-14\+xt*]\add* 
\v 3 Och Josua gjorde sig knivar av flinta och omskar Israels söner vid Givat-Haaralot \add [betyder: ”förhudarnas kulle” eller ”kullen där man räknas som oomskuren”]\add*.
\p
\v 4 Anledningen till att Josua omskar dem var denna: Allt folket som hade dragit ut från Egypten – alla män av stridbar ålder – hade dött i öknen under vägen från Egypten. 
\v 5 Allt folk som drog ut ur Egypten var omskuret, men allt folk som var födda i öknen under vägen när de drog ut ur Egypten hade inte blivit omskurna. \add [\+xt 4 Mos 14:29-34\+xt*]\add* 
\v 6 För Israels söner vandrade 40 år i öknen, även stridsmännen bland folket som kom ut ur Egypten förgicks, eftersom de inte lyssnade till Herrens \add (Jahvehs)\add* ord, varför Herren \add (Jahveh)\add* svurit att han inte skulle låta dem se landet som Herren med ed lovade deras fäder att han skulle ge oss \add [författaren inkluderar sig själv här]\add*, ett land som flyter av mjölk och honung. 
\v 7 Och han reste upp deras söner i deras ställe, dem lät Josua omskära, för de var oomskurna, eftersom de inte blivit omskurna under vägen. 
\v 8 Och det skedde när hela folket blivit omskuret \add [alla män]\add*, att de vilade på sin plats i lägret till dess de var läkta.
\b
\m \add [Läkningen tar några dagar, jfr \+xt 1 Mos 34:25\+xt*. Omskärelsen skedde tidigast den 11:e nisan. Hela den manliga befolkningen vid räkningen innan man närmar sig Moab var omkring en miljon, se \+xt 4 Mos 1:45-47\+xt* (603 550 + 23 000 leviter + de under 20 år). Av dessa var omkring 300 000 38 år och redan omskurna, vilket gör att de som nu omskars var omkring 700 000. Det fanns män kvar som kunde vakta lägret och även förbereda påskalammet till den 14:e nisan, se vers 10.]\add*
\b
\m
\v 9 Och Herren \add (Jahveh)\add* sa till Josua: ”Idag har jag tagit bort \add (ordagrant ’rullat bort’)\add* Egyptens förebråelse \add (vanära, skam)\add* från dig.” Därför kallas platsen Gilgal \add [som just betyder ”hjul” eller ”något som rullar”]\add* till denna dag.
\b
\m
\v 10 Och Israels söner hade sitt läger i Gilgal \add [\+xt Jos 4:19\+xt*]\add* och de firade pesach på Jerikos slätt på den 14:e dagen i månaden \add [\+xt 2 Mos 12\+xt*]\add*. 
\v 11 Och de åt av landets mat på dagen efter pesach, osyrat bröd och rostat korn på samma dag. 
\v 12 Och mannat upphörde på morgonen efter att de ätit av landets mat. Israels söner hade inte längre något manna \add [\+xt 2 Mos 16:35\+xt*]\add* utan de åt av Kanaans lands frukt det året.
\b
\m
\v 13 Och det hände när Josua var vid Jeriko att han lyfte upp sina ögon och såg, och se, där stod en man mittemot honom med sitt svärd draget i handen. \add [\+xt 2 Mos 3:2-4:17; Dom 6:11-23\+xt*]\add* Och Josua gick till honom och sa till honom: ”Är du för oss eller för våra motståndare?”
\p
\v 14 Och han sa: ”Nej, men jag är härförare för Herrens \add (Jahvehs)\add* härskara. Nu har jag kommit.” \add [\+xt 2 Mos 15:3\+xt*]\add*
\p Och Josua föll med sitt ansikte mot jorden och böjde sig ned och sa till honom: ”Vad talar min herre till sin tjänare?”
\p
\v 15 Och härföraren för Herrens \add (Jahvehs)\add* härskara sa till Josua: ”Ta av dig skorna från dina fötter, för platsen där du står är helig.” Och Josua gjorde så.
\b
\m \add [Detta möte motsvarar det möte med Gud som Mose hade vid den brinnande busken. Både Josua och Mose behövde dessa möten med Gud själv innan de gick in i sina uppdrag, se \+xt 2 Mos 3:5\+xt*.]\add*
\c 6
\s2 Jeriko faller ner
\m
\m \add [Detta kapitel hör ihop med \+xt Jos 3:1-4:24\+xt* i den första kiasmen i kap 1-6. Det har också sin parallell i kapitel 7-12. Här räddas Rahab och hennes familj och i \+xt Jos 11:19\+xt* räddas de hivéer som bodde i staden Givon. \add*
\p \add Tre olika hebreiska ord för vädurshorn/shofar används i detta kapitel. Det generella ordet för ett djurhorn är qeren. Ordet shofar och jovel används för just vädurshorn. Shofaren används ofta som krigssignal. Ordet jovel betyder vädur och vädurshorn, men också jubel. Det användes som en signal för jubelåret, men inte vid krig, se \+xt 3 Mos 25:8-13\+xt*. Att just ordet jovel används här kopplar denna händelse till friåret då man återvänder till sin arvedel.]\add*
\b
\m
\v 1 Nu var Jeriko helt stängt på grund av Israels söner. Ingen gick ut och ingen kom in. 
\v 2 Herren \add (Jahveh)\add* sa till Josua: ”Se, jag har gett Jeriko i din hand med dess kung, liksom dess tappra stridsmän. 
\v 3 Och ni ska omringa staden, alla stridsmän ska gå runt staden ett varv. Det ska ni göra i sex dagar. 
\v 4 Och sju präster ska bära sju jubelhorn \add (vädurshorn – hebr. jovel)\add* framför arken. Och den sjunde dagen ska ni gå sju gånger runt staden och prästerna ska blåsa i shofarerna. \add [Totalt går man 13 gånger runt staden.]\add* 
\v 5 Och det ska ske att när de blåser en lång signal i hornet \add (hebr. qeren)\add* och ni hör ljudet av shofarerna, då ska hela folket ropa högt \add (uppge ett härskri)\add*, och stadens murar ska rasa samman \add (ordagrant: ”komma ned och bli under”)\add* och folket ska gå upp, var och en rakt fram – framför sig.”
\b
\m
\v 6 Och Josua, Nuns son, kallade på prästerna och sa till dem: ”Ta upp förbundsarken och låt sju präster bära sju jubelbasuner \add (hebr. shofar jovel)\add* framför Herrens \add (Jahvehs)\add* ark.” 
\v 7 Och han sa till folket: ”Gå vidare, och gå runt staden och låt de beväpnade dra fram framför Herrens \add (Jahvehs)\add* ark.”
\p
\v 8 Och det blev så att när Josua hade talat till folket, gick de sju prästerna som bar de sju jubelhornen inför Herren framför, och blåste med shofarerna, och Herrens förbundsark följde dem. 
\v 9 Och de beväpnade männen gick före prästerna som blåste i shofarerna och eftertruppen gick efter arken, medan man \add [prästerna]\add* blåste i shofarerna oavbrutet. 
\v 10 Och Josua befallde folket och sa: ”Ni ska inte ropa och inte låta er röst bli hörd, inte heller ska några ord passera ut ur era munnar förrän den dag jag ber er ropa – då ska ni ropa.” 
\v 11 Så fick han Herrens \add (Jahvehs)\add* ark att omringa staden genom att gå runt den en gång, och de kom tillbaka till lägret och de stannade i lägret.
\p
\v 12 Josua steg upp tidigt på morgonen och prästerna tog upp Herrens \add (Jahvehs)\add* ark. 
\v 13 Och de sju prästerna som bar de sju jubelhornen framför Herrens \add (Jahvehs)\add* ark gick vidare oavbrutet och blåste i shofarerna, och de beväpnade männen gick före dem och eftertruppen gick efter Herrens \add (Jahvehs)\add* ark, \add (prästerna)\add* blåste i shofarerna oavbrutet. 
\v 14 Och den andra dagen omringade de \add (gick de runt)\add* staden en gång och de återvände till lägret. Så gjorde de i sex dagar.
\p
\v 15 Och det skedde på den sjunde dagen att de steg upp tidigt när dagen grydde, och de omringade \add (gick runt)\add* staden på samma sätt sju gånger. Bara på den dagen omringade de \add (gick de runt)\add* staden sju gånger. 
\v 16 Och det skedde att den sjunde gången, när prästerna blåste i shofarerna, sa Josua till folket: ”Ropa \add (uppge ett härskri)\add*, för Herren \add (Jahveh)\add* har gett er staden, 
\v 17 och staden och allt som är i den, ska vara helgad \add (avskild) [\+xt Jos 2:10\+xt*]\add* till Herren \add (Jahveh)\add*, endast skökan Rahab \add (hebr. Rachav)\add* ska leva, hon och alla som är med henne i huset, eftersom hon gömde budbärarna som vi sände \add [\+xt Jos 2:1-14\+xt*.]\add* 
\v 18 Håll bara er själva borta från det helgade \add (avskilda)\add*, så att ni inte drar en förbannelse \add (bestämt till att dö – hebr. charam)\add* över er genom det som är helgat \add (avskilt)\add*, då gör ni Israels läger förbannat \add (bestämt till att dö)\add* och ni drar olycka över det \add (ödelägger, skapar stora bekymmer)\add*. 
\v 19 Men allt silver och guld och redskap av brons och järn är heligt för Herren \add (Jahveh)\add*, det ska komma till Herrens \add (Jahvehs)\add* skatter.”
\b
\m
\m \add [Utgrävningar av Tel es-Sultan, som kullen där Jeriko låg heter, visar att staden var väl befäst. Den yttre muren var 7 meter hög och den inre närmare 10 meter hög. En vattenkälla, som än idag flödar med vatten, var belägen innanför muren i den sydöstra delen. Staden hade några tusen invånare. När Josua och israeliterna intog Jeriko var det vår och skörden var just bärgad, se \+xt Jos 3:15\+xt*. Vid utgrävningar på 1930-talet av Garstang hittades flera stora krukor fulla med spannmål som bekräftar detta, och visar att Jeriko kunde klarat flera års belägring. Man hittade också ett lager med stenar som ligger huller om buller, som om det sjunkit rakt ned, och tecken på att staden bränts. Egyptiska målningar på krukor och lampor ringar in dateringen till mellan 1500- och 1400-talet f.Kr., vilket stämmer med Bibelns kronologi att intåget skedde våren 1406 f.Kr. Arkeologen Kenyon, som gjorde utgrävningar där på 1950-talet, beskriver hur hon hittade högar av rött tegel som troligtvis rasat ner från den högre inre muren nedanför den yttre muren. Detta skulle ha kunnat skapa en naturlig ramp så israeliterna kunde gå ”upp” i staden. Redan i den första utgrävningen 1907-1909 upptäcktes de raserade murarna. I alla utgrävningar såg man att en del av den norra muren var intakt. Det tyder på att Rahabs hus låg i den norra delen av staden, närmast bergen, se \+xt Jos 2:15\+xt*.]\add*
\b
\m
\v 20 Så folket ropade och \add (prästerna)\add* blåste i shofarerna. Och det skedde när folket hörde ljudet av shofarerna att folket ropade med ett starkt \add (stort)\add* rop \add (ett härskri)\add* och murarna kom ner platt \add (ordagrant: murarna föll under sig själva)\add*, så att folket gick upp \add [vilket bekräftats av arkeologin]\add*, in i staden, varje man rakt framför sig, och de intog staden. 
\v 21 Och de förstörde grundligt allt som fanns i staden, både män och kvinnor, både unga och gamla, och oxar och får och åsnor, med svärdsegg.
\p
\v 22 Och Josua sa till de båda män som hade utforskat \add (bespejat)\add* landet: ”Gå in i skökans hus och för ut skökan och alla som är med henne, så som ni lovat henne.” 
\v 23 Och de unga männen som spejat gick in och förde ut Rahab och hennes far och hennes mor och hennes bröder, alla som var hos henne, alla hennes släktingar förde de ut, och de placerade dem i Israels läger.
\p
\v 24 Och de brände staden i eld och allt som fanns därinne. Endast silvret och guldet och redskapen av brons och av järn lade de bland skatterna i Herrens \add (Jahvehs)\add* hus. 
\v 25 Men skökan Rahab och hennes fars hus och allt som hon hade, lät Josua rädda levande, och hon bor mitt i Israel till denna dag, eftersom hon gömde budbärarna som Josua hade sänt för att bespeja Jeriko \add [\+xt Matt 1:5; Heb 11:31; Jak 2:25\+xt*]\add*.
\p
\v 26 Vid den tiden tog Josua en ed av folket och sa:
\b
\m ”Förbannad \add (helt förgjord – hebr. arar)\add* är den man inför Herren \add (Jahveh)\add*
\p som står upp och återuppbygger denna stad Jeriko,
\b
\m han ska förlora sin förstfödde
\p när han lägger dess grund
\m och sin yngste son
\p när han sätter upp dess portar.”
\b
\m \add [Arkeologiska inskriptioner i Assyrien visar att det inte var ovanligt att förstörda städer inte skulle byggas upp igen. Dock har ingen av dessa en åtföljande ed. Josuas ord här har likheter med Moses instruktioner i \+xt 4 Mos 13:12-16\+xt*. Många år senare får denna förbannelse sin fullbordan när Hiel, en man från Betel, bygger upp Jeriko igen. Han förlorar sin förstfödde Aviram och sin yngste son Segov, se \+xt 1 Kung 16:34\+xt*]\add*
\b
\m
\v 27 Så var Herren \add (Jahveh)\add* med Josua och han var aktad i hela landet.
\c 7
\s2 Achan gömmer byte (kap 7-8)
\m
\m \add [Nu vänder den första kiasmen och rör sig tillbaka. Detta stycke hör ihop med kapitel 2. Här kommer missmod på grund av en trolös israelit. Han gömmer plundrat byte trots att Gud befallt dem att inte göra det. Denna berättelse har sin ”spegelbild” i kapitel 2. Där kommer uppmuntran till israeliterna från en kanaaneisk kvinna, som gömmer två israeliska spejare.]\add*
\b
\m
\v 1 Men Israels söner begick en överträdelse med de avskilda \add (helgade)\add* tingen. Achan, son till Karmi, son till Zavdi, son till Zerach som tillhör Juda stam, tog \add (stal)\add* av de avskilda \add (heliga)\add* tingen och Herrens \add (Jahvehs)\add* vrede tändes mot Israels söner. 
\v 2 Och Josua sände män från Jeriko till Ai, som ligger vid Beit Aven \add [ordagrant ”tomhetens hus”]\add*, på den östra sidan om Betel, och talade till dem och sa: ”Gå och bespeja landet.” Och männen gick iväg och bespejade Ai.
\b
\m \add [Ai har traditionellt identifierats som Et-tell 14 km väster om Jeriko och 16 km norr om Jerusalem. Dock verkar staden varit övergiven vid den här tiden, och ruinerna vid Khirbet el-Maqatir 1,5 km väster om traditionella Ai passar in på Bibelns beskrivning. Wadi Sheban på den västra sidan fungerar som ett bra gömställe, se \+xt Jos 8:4\+xt*.]\add*
\b
\m
\v 3 De återvände till Josua och sa till honom: ”Låt inte hela folket dra upp, utan låt omkring 2 000 eller 3 000 män gå upp och slå Ai. Låt inte hela folket anstränga sig med att gå dit, för de är få.”
\p
\v 4 Så omkring 3 000 män gick dit, men de tvingades fly för männen från Ai. 
\v 5 Männen i Ai dräpte 36 av deras män och jagade dem från porten \add [i staden Ai]\add* till Shevarim och slog dem på sluttningen där. Och folkets hjärtan smälte och blev som vatten.
\b
\m \add [Shevarim kommer från ordet shever som betyder hål/djup. Det är troligtvis inte en stad utan en geografisk plats, kanske klipporna vid Wadi Makkuk. Platsen ligger i alla fall öster om Ai i riktning mot Jeriko.]\add*
\b
\m
\v 6 Och Josua rev sönder sina kläder och föll till marken med sitt ansikte mot jorden framför Herrens ark ända till aftonen, han och de äldste i Israel, och de kastade jord på sina huvuden. \add [Att kasta jord på sitt huvud är ett sätt att visa djup sorg och bedrövelse.]\add* 
\v 7 Och Josua sa: ”Ack \add (åh nej)\add*, Herre Herre \add (Adonaj Jahveh)\add*, varför har du överhuvud taget fört ditt folk över Jordan? För att lämna oss i händerna på amoréerna och få oss att förgås? Det hade varit nog om vi hade fått bo på andra sidan Jordan. 
\v 8 Herre \add (Adonaj)\add*, vad ska jag säga efter att Israel har vänt sin rygg mot \add [flytt från]\add* sina fiender? 
\v 9 När kanaanéerna och alla invånare i landet hör om det, kommer de att omringa oss och hugga av vårt namn från jorden, och vad ska du göra för ditt stora namn?”
\p
\v 10 Herren sa till Josua: ”Res på dig! Varför har du fallit ner på ditt ansikte? 
\v 11 Israel har syndat. De har överträtt mitt förbund som jag befallt dem, ja, de har också tagit av de avskilda tingen och har stulit och även dolt \add (gömt)\add* det och de har lagt det bland sina egna ägodelar. 
\v 12 Därför kan inte Israels söner stå framför sina fiender, de vänder ryggen mot sina fiender eftersom de har blivit förbannade. Jag ska inte vara med dig längre om du inte utrotar de förbannade ibland er. 
\v 13 Res dig, helga folket och säg: ’Så säger Herren \add (Jahveh)\add*, Israels Gud \add (Elohim)\add*: det finns en förbannelse i din mitt, Israel. Du kan inte stå inför dina fiender förrän du har tagit bort \add (utrotat)\add* de förbannade tingen ibland er. 
\v 14 I morgon bitti ska ni därför komma nära med era stammar, och det ska ske att den stam som Herren \add (Jahveh)\add* visar \add (tar, pekar ut)\add* ska komma nära familj efter familj, och den familj som Herren \add (Jahveh)\add* visar \add (tar, pekar ut)\add* ska komma nära hushåll för hushåll, och det hushåll som Herren \add (Jahveh)\add* visar \add (tar, pekar ut)\add* ska komma nära man för man. 
\v 15 Och det ska ske att han som tas med de avskilda \add (helgade)\add* tingen ska brännas med eld, han och allt som han har, eftersom han har överträtt Herrens \add (Jahvehs)\add* förbund och eftersom han har uträttat en hänsynslös gärning i Israel.’ ”
\p
\v 16 Så Josua steg upp tidigt nästa morgon och samlade ihop Israel efter deras stammar och Juda stam visades \add (togs, pekades ut)\add*. 
\v 17 Och han samlade ihop Juda familjer och Zerachajs familj visades \add (togs, pekades ut)\add*. Och han samlade ihop Zerachajs familj, man för man och Zavdi visades \add (togs, pekades ut)\add*. 
\v 18 Och han samlade ihop hans hushåll man för man och Achan, son till Karmi, son till Zavdi, son till Zerach, som tillhör Juda stam visades \add (togs, pekades ut)\add*.
\p
\v 19 Och Josua sa till Achan: ”Min son, jag ber dig, ge ära till Herren \add (Jahveh)\add*, Israels Gud \add (Elohim)\add*, och bekänn inför honom, och berätta för mig vad du har gjort, dölj ingenting för mig.”
\p
\v 20 Och Achan svarade Josua och sa \add [bekände på en gång]\add*: ”I sanning \add (ja, det är sant)\add*, jag har jag syndat mot Herren \add (Jahveh)\add*, Israels Gud \add (Elohim)\add*, och detta är exakt vad jag gjort \add (ordagrant: ”detta och detta”, vilket beskriver det detaljerade händelseförloppet)\add*. 
\v 21 Jag såg bland bytet en fin mantel från Sinear \add [dessa fint broderade mantlar från Babylon (\+xt 1 Mos 10:10\+xt*) sveptes vid den här tiden över ena axeln med den andra änden över andra armen]\add* och 200 shekel \add [2,3 kg]\add* silver och en tunga \add (stav)\add* av guld \add [kanske en skulptur eller en avlång guldtacka]\add* med vikten 50 shekel \add [575 gram]\add*, då åtrådde \add [\+xt 2 Mos 20:17\+xt*]\add* jag dem och tog dem. Och se, jag har gömt dem i marken mitt i mitt tält. Silvret ligger underst.”
\p
\v 22 Josua sände budbärare och de sprang till tältet och se, det var gömt i tältet och silvret underst. 
\v 23 Och de tog föremålen från tältets mitt och förde dem till Josua och till Israels söner, och de lade ner dem inför Herrens \add (Jahvehs)\add* ansikte.
\p
\v 24 Och Josua och hela Israel med honom, tog Achan, son till Zerach, och silvret och manteln, och tungan \add (staven)\add* av guld, och hans söner och hans döttrar, och hans oxar och hans åsnor och hans får, och hans tält och allt som han hade, och de förde det till Achors dal \add [betyder: ”Olyckans dal”]\add*. 
\v 25 Och Josua sa: ”Varför har du dragit olycka över oss \add (skapat detta kaos – hebr. achor)\add*? Herren \add (Jahveh)\add* ska låta olycka drabba dig \add (hebr. achor)\add* idag.” Och hela Israel stenade honom med stenar, och de brände upp dem i eld och stenade dem med stenar. 
\v 26 Och de reste en hög med stenar över honom den dagen, och Herren \add (Jahveh)\add* vände bort sin brinnande vrede. Därför heter platsen Achors dal till denna dag.
\b
\m \add [Hebr. achor betyder hemsökelse, orsaka besvär och störning. Personnamnet Achan är ett besläktat ord som betyder: ”den som ställer till besvär, orsakar trubbel eller är upphov till störningar”. Platsen Achor är troligtvis bergsbygden väster om Qumran vid nordvästra delen av Döda havet och blir så småningom nordöstra gränsen för Juda (\+xt Jos 15:7\+xt*). Dock finns det hopp, Achors dal nämns på nytt i \+xt Jes 65:10\+xt* och \+xt Hos 2:15\+xt* där det profeteras att dalen i framtiden ska bli en fruktsam dal när Israel blir upprättat. Se även profetian i \+xt Hes 47:6-10\+xt* med det levande vattnet från Jerusalem som en dag ska strömma ner mot Döda havet.]\add*
\c 8
\b
\m
\v 1 Herren sa till Josua: ”Frukta inte och var inte förskräckt, ta hela krigsfolket \add [inte bara 3 000, se \+xt Jos 7:5\+xt*]\add* med dig och stå upp och gå till Ai. Se, jag har gett kungen i Ai och hans folk och hans stad och hans land i din hand. 
\v 2 Och du ska göra med Ai och dess kung som du gjorde med Jeriko och dess kung. Förutom att du ska ta det tillspillogivna och dess boskap och behålla som byte för er själva. \add [Hade Achan övervunnit sin girighet i Jeriko, så hade han fått bytet här.]\add* Gör ett bakhåll för staden, bakom \add (på andra sidan; väster om)\add* den.”
\b
\m
\v 3 Så Josua steg upp med allt krigsfolket för att gå till Ai. Och Josua valde ut 30 000 män, mäktiga män \add (hebr. gever)\add* med mod och tapperhet, och sände fram dem under natten. \add [Tio gånger så många som första försöket, se \+xt Jos 7:3\+xt*.]\add* 
\v 4 Och han befallde dem och sa:
\b
\m ”Se, ni \add [en mindre grupp på 5 000 män, se vers 12]\add* ska ligga i bakhåll mot staden bakom \add (på andra sidan; väster om)\add* staden, inte långt från staden, och håll er redo. 
\v 5 Och jag och allt folket som är med mig ska närma oss staden, och det ska ske när de kommer ut mot oss att vi först ska fly för dem. 
\v 6 Och de ska komma ut efter oss till dess att vi har lockat bort dem från staden, för de ska säga: ’De flyr för oss som förra gången.’ Så ska vi fly framför dem. 
\v 7 Då ska ni resa er upp från bakhållet och inta staden, för Herren \add (Jahveh)\add* er Gud \add (Elohim)\add* har gett staden i er hand. 
\v 8 Och det ska ske när ni har intagit staden, att ni ska sätta eld på staden, enligt Herrens ord ska ni göra. Se, jag har befallt er.”
\b
\m
\v 9 Och Josua sände fram dem och de lade sig i bakhållet och satte sig mellan Betel och Ai på västra sidan om Ai. Men Josua vistades bland folket den natten.
\b
\m
\v 10 Och Josua steg upp tidigt på morgonen och räknade folket och gick upp, han och Israels äldste, framför folket till Ai.
\b
\m
\m \add [Vers 11-13 beskriver nu mer detaljerat den övergripande förberedelsen i vers 3-9, det är inte en ny dag, utan en tillbakablick.]\add*
\b
\m
\v 11 Och hela folket, även stridsmännen som var med honom, hade gått upp och dragit sig nära och kommit framför staden och slog läger på den norra sidan om Ai, det var en ravin \add (hebr. gaj)\add* mellan honom och Ai. 
\v 12 Och han tog omkring 5 000 män och satte dem i ett bakhåll mellan Betel och Ai på den västra sidan om Ai. 
\v 13 Folket gjorde sig stridsberedda, även hela truppen som befann sig norr om staden, deras bakhåll låg och väntade väster om staden. Och Josua gick den natten till mitten av dalen \add (bredare dal – hebr. emeq)\add*.
\p
\v 14 Och det hände när kungen i Ai såg det, att stadens män skyndade sig och reste sig upp tidigt och gick ut för att strida mot Israel, han och hans folk på den avtalade tiden, i riktning mot Arava \add (ödemarken, stäppen, öknen) [syftar på riktningen österut mot Jeriko och Jordandalen]\add*. Men han visste inte att det fanns ett bakhåll mot honom bakom \add (på andra sidan; väster om)\add* staden. 
\v 15 Och Josua och hela Israel betedde sig som om de var slagna framför dem och flydde längs vägen mot öknen. 
\v 16 Och allt folket som var i Ai kallades samman för att jaga efter dem, och de jagade efter Josua och drogs bort från staden. 
\v 17 Där var ingen man kvar i Ai eller Betel som inte drog ut efter Israel. De lämnade staden öppen och jagade efter Israel.
\p
\v 18 Och Herren \add (Jahveh)\add* sa till Josua: ”Sträck ut sabeln \add (kortare böjt svärd – hebr. kidon)\add* som du har i din hand mot Ai, för jag ska ge det i din hand.” Och Josua sträckte ut spjutet som var i hans hand mot staden. \add [Troligtvis reflekterades solen i sabelns egg och gav en blixtrande signal. Här används inte det vanliga hebreiska ordet för spjut chanit.]\add* 
\v 19 Och de i bakhållet reste sig snabbt från sina platser och de sprang, så snart han \add [Josua]\add* hade sträckt ut sin hand, och kom in i staden och tog den och de skyndade sig att sätta den i brand. 
\v 20 Och när männen från Ai vände sig om, såg de hur röken från staden steg upp mot himlarna, och de hade ingen kraft att fly den ena vägen eller den andra vägen. Och folket \add [israeliterna]\add* som flydde till öknen vände sig om mot förföljarna. 
\v 21 Och när Josua och hela Israel såg att bakhållet hade tagit staden och att röken från staden steg upp, då vände de om och slog Ais män. \add [Plötsligt mötte hären från Ai motstånd och de hade även nackdelen att ha morgonsolen i ögonen när Josua attackerade dem.]\add* 
\v 22 Och de andra kom fram, ut ur staden mot dem, så att de var mittemellan Israel, en del på ena sidan och en del på andra sidan. Och de slog dem så att de inte lät någon av dem bli kvar eller fly. 
\v 23 Och Ais kung tog de levande och förde honom till Josua.
\p
\v 24 Och det skedde när Israel gjorde slut på slaktandet av alla Ais invånare på fältet, även i öknen där de förföljt dem, och de alla hade fallit för svärdseggen till dess de var förtärda, att hela Israel återvände till Ai och slog det med svärdsegg. 
\v 25 Och alla som föll den dagen, både män och kvinnor var 12 000, inklusive alla män i Ai. 
\v 26 För Josua drog inte tillbaka sin hand med vilken han hade sträckt ut sabeln \add (kortare böjt svärd – hebr. kidon)\add*, förrän han fullständigt förgjort alla invånare i Ai. \add [Mose hade tidigare sträckt upp sina händer i bön, se \+xt 2 Mos 17:11\+xt*.]\add* 
\v 27 Bara boskapen och det tillspillogivna i staden tog Israel som byte åt sig själva, enligt det ord som Herren \add (Jahveh)\add* talat när han befallde Josua. 
\v 28 Så brände Josua Ai och gjorde det till en ruinhög \add (höjd som uppstått genom upprepad bosättning – hebr. tel)\add*, ja, en ödemark till denna dag. \add [Ai betyder just ruin.]\add* 
\v 29 Och kungen i Ai hängde han i ett träd fram till kvällen, och när solen gick ned befallde Josua att de skulle ta ner hans kropp från trädet och kasta den i ingången till porten i staden och de kastade upp en stor hög med stenar över den, till denna dag.
\s2 Guds ord – Josua läser för folket
\m
\m \add [Denna sista sektion fokuserar på Guds ord och hör tematiskt ihop med det inledande stycket i \+xt Jos 1:1-18\+xt*. I det första kapitlet hade Guds ord till Josua en central roll. Här leder Josua en ceremoni vid berget Ebal.]\add*
\b
\m
\v 30 Sedan byggde Josua ett altare till Herren \add (Jahveh)\add*, Israels Gud \add (Elohim)\add*, på berget Ebal, 
\v 31 som Mose, Herrens \add (Jahvehs)\add* tjänare, befallt Israels söner, som det är skrivet i boken med Moses undervisning \add [Torah – de fem Moseböckerna]\add*, ett altare av ohuggna stenar, varpå man inte använt något järn, och de offrade brännoffer till Herren på det och offrade shalomoffer \add (gemenskapsoffer)\add*. 
\v 32 Och han skrev där på stenarna en avskrift \add (kopia)\add* av Moses undervisning \add (hebr. Torah)\add* som han skrev framför Israels söner.
\b
\m \add [Mellan berget Gerizim och Ebal ligger staden Shechem. Ett altare har hittats på den norra sluttningen av berget Ebal vid utgrävningar av Adam Zertal 1980. Alldeles intill ligger också den plats där Abraham fick ett löfte om att hans avkomma skulle få detta land och där han byggde ett altare, se \+xt 1 Mos 12:6-7\+xt*. I vers 33 nämns ”hela Israel” till skillnad från ”Israel” här i vers 32. Ett möjligt scenario är att Josua och en mindre grupp med prästerna och de äldste är med i denna ceremoni vid altaret, sedan tar man med arken och går till den södra sidan av Ebal i dalen mellan Ebal och Gerizim där hela folket sluter upp.]\add*
\b
\m
\v 33 Och hela Israel, deras äldste och ledare och deras domare stod på båda sidor om arken och mittemot stod prästerna, leviterna som bar Herrens förbundsark, både främlingen och den i huset födde. Hälften av dem framför berget Gerizim och hälften av dem framför berget Ebal. Som Herrens tjänare Mose hade befallt till välsignelse av Israels folk först. 
\v 34 Därefter läste han alla de ord från undervisningen \add (hebr. Torah)\add*, välsignelsen och förbannelsen \add [\+xt 5 Mos 27-28\+xt*]\add*, enligt allt det som är skrivet i boken med undervisning \add (hebr. Torah)\add*. 
\v 35 Det fanns inte ett enda ord som Josua underlät att läsa, av allt det som Mose befallt, inför hela Israels församling och kvinnorna och barnen och främlingen som vandrade bland dem.
\c 9
\s1 Resten av Kanaans land (kap 9-12)
\m
\m \add [Tidigare hade motståndet bestått av enskilda städer, nu i detta och följande kapitel kommer motståndet från allianser med städer och deras kungar. Versen fungerar som en introduktion på liknande sätt som \+xt Jos 5:1\+xt*.]\add*
\b
\m
\v 1 Och det hände sig att när alla kungar som var bortom Jordan i bergsbygden \add [centrala höglandet som senare blev Juda and Efraims område]\add*, i Låglandet \add [hebr. Shefelah – låglandet mellan Medelhavskusten och Juda bergsbygd]\add* och utefter hela Stora havets \add [Medelhavets]\add* kust framför \add (hela vägen upp mot)\add* Libanon,
\p hettiterna och amoréerna,
\p kanaanéerna,
\p perisséerna,
\p hivéerna och jevusiterna
\m hörde detta \add [hur israeliterna intagit städerna Jeriko och Ai]\add*, 
\v 2 samlades de tillsammans för att strida med Josua och med Israel, som en man \add (bokstavligt en mun)\add*.
\s2 Givoniterna förleder Israel – förbund
\m
\v 3 Men när invånarna i Givon \add [8 km sydväst om Ai]\add* hörde vad Josua hade gjort med Jeriko och Ai, 
\v 4 gick de listigt tillväga och vandrade iväg och gjorde sig som om de var sändebud, och lade gamla säckar på sina åsnor, och vinskinn \add (som var)\add* slitna, använda och lappade, 
\v 5 och slitna och lagade skor på sina fötter, och slitna mantlar över sig. Och allt bröd i deras matsäck vart torrt och smuligt. 
\v 6 Så gick de till Josua i lägret i Gilgal och sa till honom och Israels män: ”Vi har kommit från ett land långt borta, ingå \add (skär)\add* därför ett förbund med oss.”
\p
\v 7 Och Israels män sa till hivéerna: ”Tänk om ni bor ibland oss, hur ska vi då ingå \add (skära)\add* ett förbund med er?”
\p
\v 8 Men de svarade Josua: ”Vi är dina tjänare \add (hebr. eved)\add*.”
\p Och Josua frågade: ”Vilka är ni och varifrån kommer ni?”
\b
\m
\v 9 Då svarade de honom: ”Från ett väldigt avlägset land har dina tjänare kommit, för Herren \add (Jahveh)\add* din Guds \add (Elohims)\add* namns skull, för vi har hört hans rykten och om allt han gjorde i Egypten, 
\v 10 och vad han gjorde mot de två ammonitiska kungarna som bodde bortom Jordan, mot Sichon, kung i Cheshbon och mot Og, kung i \add [området]\add* Bashan i \add [staden]\add* Ashtarot. \add [Dessa två städer låg längs med kungsvägen, se \+xt 4 Mos 20:17; 21:22\+xt*, den viktiga nordsydliga handelsvägen och militärrutten öster om Jordan som förband Damaskus i norr och Etsjon-Gever (nuvarande Eilat) i söder.]\add* 
\v 11 Och våra äldste och invånarna i vårt land talade till oss och sa: ’Ta proviant i er hand för resan och gå och möt dem och säg till dem: Vi är era tjänare och nu vill vi sluta ett förbund \add (skära och ingå ett blodsförbund)\add* med er.’ 
\v 12 Detta är brödet som vi tog med oss som proviant från våra hem den dagen då vi gick för att möta er, men nu, se, det är torrt och smuligt. 
\v 13 Och dessa vinskinn som vi fyllde var nya, och se \add [titta på dem]\add*: De är helt spruckna! Och våra mantlar och våra skor är helt utslitna på grund av den långa resan.”
\b
\m
\v 14 Då tog \add [de israeliska]\add* männen av deras mat \add [i sin mun]\add*, men frågade inte om råd från Herrens \add (Jahvehs)\add* mun. \add [Problemet var inte att de blev förledda, utan att de inte frågade Herren om råd, se \+xt 5 Mos 27:21\+xt*. Se även \+xt 1 Krön 28:9; 2 Krön 15:2; 18:4; 20:4\+xt*.]\add* 
\v 15 Och Josua gav en försäkran om fred \add (”gjorde frid” – hebr. shalom)\add* med dem och slöt ett förbund \add (skar ett blodsförbund)\add* med dem för att låta dem leva, och ledarna i menigheten \add (församlingen)\add* gav dem sin ed.
\p
\v 16 Men tre dagar efter att de slutit ett förbund \add (skurit ett blodsförbund)\add* med dem, fick de höra att de var deras grannar och att de bodde ibland dem. 
\v 17 Och Israels söner vandrade och kom till deras städer på den tredje dagen. Deras städer var
\b
\m Givon \add [som var den ledande, se vers 3-4]\add*
\m och Kefira
\m och Beerot
\m och Kirjat-Jearim.
\b
\m \add [Dessa städer hade en allians, och är alla bara 1,5 mil från Jerusalem. De hamnade i Benjamins stams område, se \+xt Jos 18:25-26, 28\+xt*.]\add*
\b
\m
\v 18 Och Israels söner slog dem inte eftersom menighetens \add (församlingens)\add* ledare hade avlagt ed inför Herren \add (Jahveh)\add*, Israels Gud \add (Elohim)\add*.
\p Och hela menigheten muttrade \add (knorrade)\add* mot ledarna. \add [Folket var antagligen oroliga för att det skulle få konsekvenser att man brutit mot Guds instruktioner, se \+xt Jos 6:17; 5 Mos 20:17\+xt*.]\add* 
\v 19 Men alla ledare sa till hela menigheten \add [Israels folk samlade där]\add*: ”Vi har svurit en ed inför Herren \add (Jahveh)\add*, Israels Gud \add (Elohim)\add*, därför kan vi inte röra dem nu. 
\v 20 Så här ska vi göra med dem och låta dem leva. Låt vreden komma över oss på grund av den ed vi gav till dem.” 
\v 21 Och ledarna sa till dem: ”Låt dem leva.” Så blev de vedhuggare och drog upp vatten till hela menigheten, som ledarna hade talat till dem.
\p
\v 22 Och Josua kallade på dem och han talade till dem och sa: ”Varför har ni bedragit oss och sagt: ’Vi är långt bort ifrån’ när ni bor ibland oss? 
\v 23 Därför är ni nu förbannade \add (utrotade, helt förgjorda – hebr. arar)\add*. Ni ska aldrig upphöra att vara våra slavar, både vedhuggare och vattenhämtare till min Guds \add (Elohims)\add* hus.”
\p
\v 24 Och de svarade Josua och sa: ”Eftersom det med säkerhet blev berättat \add (hebr. nagad nagad)\add* för dina tjänare hur Herren \add (Jahveh)\add* din Gud \add (Elohim)\add* befallde sin tjänare Mose att ge dig hela landet och utrota alla landets invånare framför er, därför var vi helt förskräckta \add (livrädda, panikslagna)\add* för våra liv på grund av er och har gjort detta. 
\v 25 Se nu, vi är i din hand. Så som det är gott och rätt för dig att göra mot oss, gör det.”
\p
\v 26 Och så gjorde han mot dem och räddade dem ur Israels söners hand, så att de inte dödade dem. 
\v 27 Och Josua gjorde dem till vedhuggare och vattenbärare åt menigheten \add [Israels folk]\add* och till Herrens \add (Jahvehs)\add* altare, till denna dag \add [för all framtid]\add*, till den plats som han ska utvälja.
\b
\m \add [Närmast förflyttades tabernaklet till Shilo (\+xt Jos 18:1\+xt*), sedan Givon (\+xt 1 Krön 16:39\+xt*) och sist Jerusalem. Efter exilen var givoniterna med bland dem som reparerade murarna (\+xt Neh 3:7; 7:25\+xt*). Även Kirjat Jearims, Kefiras och Beerots folk nämns bland dem som återvände, se \+xt Esra 2:25; Neh 7:29\+xt*. Alla dessa folk hade då blivit en del av det judiska folket, på samma sätt som Rahav och andra hedningar som fått ta emot Guds nåd och blivit inympade, se \+xt 1 Mos 12:3; Jos 6:25\+xt*.]\add*
\c 10
\s2 De södra kungarna besegras
\s3 Fem kungar planerar att attackera Givon
\m
\m \add [Detta är första gången namnet Jerusalem används i Bibeln, även om andra namn (Salem) har benämnt staden, se \+xt 1 Mos 14:18; 22:14\+xt*. Det hebreiska namnet för Jerusalem är Jeroshalajim. Hebreiskan har förutom singular och plural även dual som innebär två – ändelsen ajim indikerar detta. Dualformen på Jerusalem har ibland tolkats som de två berg som staden vilar på, men går också bokstavligt att se som att staden betyder dubbel frid. Här antyds också att det finns två Jerusalem – det himmelska och det jordiska. I Uppenbarelseboken är det helt tydligt (\+xt Upp 21:2, 10\+xt*), men även profeterna antyder det (\+xt Jes 26:1-3\+xt*) och den åsikten finns också i många av de rabbinska tolkningarna av dessa verser. I antika egyptiska källor kallas staden Ursalimmu vilket betyder ”fridens fundament/fredens grund”. Jerusalem kommer att bli Israels viktigaste stad, men det dröjer några hundra år tills Davids tid innan det sker, se \+xt 2 Sam 5:6-19\+xt*.]\add*
\b
\m
\v 1 Och det hände sig att när Jerusalems kung Adonitsedek \add [betyder ”min herre är rättfärdighet”, synonym med Melkisedek, se \+xt 1 Mos 14:18\+xt*]\add* hörde hur Josua hade intagit Ai och fullständigt ödelagt staden – hur han \add [Josua]\add* hade gjort med Ai och dess kung på samma sätt han gjort med Jeriko och dess kung och hur invånarna i Givon hade ingått \add (gjort)\add* fred med Israel och var \add (vistades)\add* ibland dem – 
\v 2 då blev de \add [invånarna i Jerusalem]\add* mycket rädda \add (fruktade de storligen)\add* eftersom Givon var en stor stad \add [bara 15 km nordväst om dem]\add*, som en av de kungliga städerna, större än Ai och alla dess män var mäktiga stridsmän.
\b
\m
\v 3 Därför sände Adonitsedek, Jerusalems kung \add (bud)\add* till
\b
\m Hoham, kung i Hebron,
\m och till Piram, kung i Jarmot,
\m och till Jafija, kung i Lachish,
\m och till Devir, kung i Eglon
\b
\m och sa: 
\v 4 ”Kom upp till mig och hjälp mig och låt oss slå Givon, för de har gjort \add (ingått)\add* fred med Josua och med Israels söner.”
\b
\m
\v 5 Därför samlade sig de fem kungarna från amoréerna:
\p Jerusalems kung,
\p Hebrons kung,
\p Jarmots kung,
\p Lachishs kung,
\p Eglons kung
\m tillsammans och gick upp, de och deras härar och slog läger mitt emot Givon och krigade mot dem.
\s3 Striden om Givon – första fasen
\m
\v 6 Och Givons män sände \add (bud)\add* till Josua till lägret i Gilgal \add [intill Jeriko]\add* och sa: ”Släpp inte dina händer från dina tjänare, kom upp till oss snabbt och rädda oss och hjälp oss, för alla amoréernas kungar som bor i bergsbygden \add [Jerusalem, Hebron, Jarmot, Lachish och Eglon]\add* har samlat sig tillsammans mot oss.”
\p
\v 7 Så Josua gick upp från Gilgal, han och allt krigsfolket med honom och alla mäktiga stridsmän. 
\v 8 Och Herren \add (Jahveh)\add* sa till Josua: ”Frukta inte för dem för jag har gett dem i din hand, inte en enda man av dem ska stå dig emot.”
\p
\v 9 Därför kom Josua över dem plötsligt, eftersom han vandrade upp från Gilgal hela natten. \add [En sträcka på 3 mil, med brant stigning från Jordandalen.]\add* 
\v 10 Och Herren \add (Jahveh)\add* förvirrade dem \add (panik och tumult bröt ut)\add* inför Israel som slog dem med en stor slakt vid Givon, och de jagade dem längs vägen upp mot Beit-Choron och slog dem ända till Azeqa \add [vid Elladalen]\add* och till Mackedah.
\b
\m \add [Jakten gick först nordväst och sedan sydväst, en sträcka på 3 mil. Mackedah ligger halvvägs mellan Lachish och Hebron, och inte så långt från Eglon, dvs. centralt mellan de tre södra städerna.]\add*
\b
\m
\v 11 Och det hände när de flydde undan \add (från framför)\add* Israel när de var på väg ner från Bet Choron, att Herren \add (Jahveh)\add* kastade ner stora stenar \add [hagel]\add* från himlarna över dem ända till Azeqa och de dog. Det var fler som dog av haglet än de som Israels söner slog med svärdet.
\b
\m \add [Samma ord för hagel (hebr. barad) används även om den sjätte plågan i Egypten, se \+xt 2 Mos 9:18-33; Ps 18:14-15\+xt*.]\add*
\s3 Solen står still
\m
\m \add [Denna vers inleds med hebr. az och beskriver en parallell händelse. Haglet och stenarna i vers 11 hör därför troligen samman med händelserna i vers 12-13.]\add*
\b
\m
\v 12 Vid den tiden talade Josua till Herren \add (Jahveh)\add* på den dagen när Herren \add (Jahveh)\add* gav amoréerna inför Israels söner, och han sa i Israels åsyn:
\b
\m ”Sol, stå stilla \add (var tyst – hebr. dom)\add* över Givon,
\p och du måne, i Ajalons dal.”
\b
\m
\v 13 Och solen stod stilla \add (”var tyst” – hebr. damam)\add*
\p och månen stannade \add (stod kvar – hebr. amad)\add*
\p till dess folket hade hämnats på alla sina fiender.
\b
\m Är inte detta skrivet \add (nedtecknat)\add* i Jashars \add [”den rättfärdiges”]\add* bok?
\b
\m \add [Jashars bokrulle omnämns igen i \+xt 2 Sam 1:18\+xt* och även i den grekiska översättningen av \+xt 1 Kung 8:13\+xt*. Händelsen här var något extraordinärt som även skrevs ner i andra sekulära krönikor. Än har inga kopior av den hittats. Jashar betyder ”rättfärdig” så bokens namn är den rättfärdiges bokrulle.]\add*
\b
\m Och solen stannade mitt på himlarna \add [ordagrant på halva himlarna]\add* och hade ingen brådska med att gå ner på en hel dag. 
\v 14 Det har inte funnits någon dag som denna, varken förr eller senare, då Herren \add (Jahveh)\add* lyssnade på en mans röst, för Herren \add (Jahveh)\add* stred för Israel. 
\v 15 Och Josua återvände, och hela Israel med honom, till lägret i Gilgal.
\b
\m \add [Händelserna här inleds med att Josua har vandrat hela natten, se vers 9. Ett stort oväder med hagel, stora som stenar, har fallit över fiendehärarna. Sedan sker en märklig händelse som påverkar både solen och månen. Att solen och månen ”blir tysta” kan beskriva att de slutar göra det de brukar. Ett förslag är att det är en soleklips där månen passerar framför solen, men det måste då också vara något unikt som gjort denna dag speciell, så det inte funnits någon sådan varken förr eller senare. Författaren verkar nästan mer än undret i sig lyfta fram att det stora var att Gud hörde en mans bön. De två tidigare stora miraklen – Jordanflodens vatten som stoppade i Adam (\+xt Jos 3:16\+xt*) och segern över Jeriko (\+xt Jos 6:20\+xt*) – hade varit på Guds initiativ. Denna gång var det som svar på en människas bön!]\add*
\s3 De södra kungarna besegras
\m
\v 16 Men de fem kungarna hade flytt och gömde sig i grottan vid Mackedah. 
\v 17 Och man berättade för Josua och sa: ”De fem kungarna är funna, gömda i en grotta vid Mackedah.” \add [Mackedah är nuvarande el-Qom mellan Lachish och Hebron, 14 km väster om Hebron.]\add* 
\v 18 Josua svarade: ”Rulla stora stenar framför grottans öppning \add [ordagrant mun]\add* och sätt män där att bevaka dem. 
\v 19 Men ni \add [med emfas – i kontrast till månen i vers 13]\add*, ni ska inte stanna \add (vänta – hebr. amad)\add*! Jaga efter era fiender och slå eftertruppen \add (ordagrant: ’skär av svansen’)\add*, tillåt dem inte att gå in i sina städer, för Herren vår Gud \add (Jahveh Elohim)\add* har gett dem i vår hand.”
\b
\m \add [Ordet för ”gå in” (hebr. bo) är samma ord som används om hur solen inte hade brådska med att ”gå ner” på en hel dag i vers 13b. Mackedah ligger bara några kilometer från Lachish, Eglon och Hebron. Josua vill hindra stridsmännen att komma tillbaka till sina befästa städer.]\add*
\b
\m
\v 20 Och det hände när Josua och Israels söner hade gjort slut på att slakta dem i ett mycket stort slaktande, till dess de var uppslukade och kvarlevan av dem som var kvar hade gått in i sina befästa städer, 
\v 21 att hela folket återvände till lägret till Josua i Mackedah i fred \add (shalom)\add*, ingen vässade sin tunga \add (vågade ens säga det minsta)\add* mot någon av Israels söner.
\p
\v 22 Sedan sa Josua: ”Öppna grottan \add [ta bort de stora stenarna från öppningen]\add* och för fram de fem kungarna till mig från grottan.” 
\v 23 Och de gjorde så och förde fram dessa fem kungar till honom från grottan:
\p Jerusalems kung,
\p Hebrons kung,
\p Jarmots kung,
\p Lachishs kung,
\p Eglons kung.
\m
\v 24 Och det hände när de förde dessa kungar till Josua att Josua kallade på alla Israels män och sa till stridsmännens ledare som gick med honom: ”Kom nära, sätt era fötter på nackarna av dessa kungar.” Och de kom nära och satte sina fötter på deras nackar.
\p
\v 25 Och Josua sa till dem: ”Frukta inte, var inte missmodiga, var starka och vid gott mod, för på detta sätt ska Herren \add (Jahveh)\add* göra med alla våra fiender som vi strider mot.” 
\v 26 Därefter slog Josua dem och dödade dem och hängde dem i fem träd, och de hängde i träden till kvällen.
\p
\v 27 Och det hände vid den tid då solen gick ner, att Josua befallde och de tog ner dem från träden och slängde dem i den grotta där de hade gömt sig, och de lade stora stenar framför grottöppningen, till denna dag.
\s2 Södra räden avslutas
\m
\v 28 Och Josua tog Mackedah den dagen och slog det med eggen av svärdet och dess kung, han ödelade dem fullständigt och själarna som var där inne, han lämnade ingen, och han gjorde med kungen i Mackedah som han hade gjort med kungen i Jeriko.
\s3 Livna
\m
\v 29 Och Josua gick från Mackedah och hela Israel med honom till Livna och stred mot Livna. 
\v 30 Och Herren \add (Jahveh)\add* gav även det och dess kung i Israels hand, och han slog det med sin svärdsegg, och alla själar som var därinne, han lämnade ingen där, och han gjorde mot dess kung som han hade gjort med Jerikos kung.
\b
\m \add [Livna har inte med säkerhet identifierats, men fynd vid utgrävningar i Tell Burna 2015, gör att det kan vara den bibliska Livna.]\add*
\s3 Lachish
\m
\v 31 Och Josua gick från Livna och hela Israel med honom till Lachish och slog läger mittemot det och stred mot Lachish. 
\v 32 Och Herren \add (Jahveh)\add* gav Lachish i Israels hand och han tog det på andra dagen, och slog det med sin svärdsegg, och alla själar som var därinne, på samma sätt som han gjort med Livna. 
\v 33 Sedan kom Gezer, Horams kung, upp till Lachishs hjälp, och Josua slog honom och hans folk till dess han inte hade lämnat någon kvar. \add [Gezer var en viktig handelsstad som låg halvvägs mellan Joppe och Jerusalem.]\add*
\s3 Eglon
\m
\v 34 Och Josua gick från Lachish och hela Israel med honom till Eglon och slog läger mittemot det och stred mot det. 
\v 35 Och de tog det på den dagen och han slog det med sin svärdsegg, och alla själar som var därinne förgjorde han fullständigt den dagen, på samma sätt som han gjort med Lachish.
\s3 Hebron
\m
\v 36 Och Josua gick från Eglon och hela Israel med honom till Hebron och stred mot det. 
\v 37 Och de tog det och slog det med svärdsegg, och dess kung och alla dess städer och alla själar som var därinne, han lämnade ingen, på samma sätt som han gjort med Eglon, han förgjorde det fullständigt och alla själar som var därinne.
\s3 Devira
\m
\v 38 Och Josua återvände och hela Israel med honom till Devira och stred mot det. 
\v 39 Och han tog det och dess kung och alla dess städer och de slog dem med svärdsegg, och förgjorde i grunden alla själar som var därinne, han lämnade ingen, som han hade gjort med Hebron så gjorde han med Devira och dess kung, liksom han hade gjort med Livna och dess kung.
\s2 Sammanfattning – södra räden
\m
\v 40 Så slog Josua hela landet, bergsbygden \add [centrala höglandet]\add* och Negev och Låglandet \add [hebr. Shefelah – låglandet mellan Medelhavskusten och Juda bergsbygd]\add* och sluttningarna \add (bergsbranterna; wadikanterna – hebr. aseda) [troligtvis sluttningarna ner mot Döda havet öster om den centrala bergsbygden]\add* och alla deras kungar, han lämnade ingen utan förgjorde i grunden allt som andades, som Herren \add (Jahveh)\add*, Israels Gud \add (Elohim)\add*, befallt. 
\v 41 Och Josua slog dem från Kadesh Barnea \add [längst i söder]\add* ända till Gaza \add [vid Medelhavet]\add* och hela Goshen \add [området mellan Hebron och Negevöknen]\add* ända till Givon \add [strax nordväst om Jerusalem]\add*. 
\v 42 Och alla dessa kungar och deras land tog Josua på ett tillfälle \add (på en gång)\add*, eftersom Herren \add (Jahveh)\add*, Israels Gud \add (Elohim)\add*, stred för Israel.
\b
\m
\v 43 Och Josua återvände, och hela Israel med honom, till lägret i Gilgal. \add [Samma fras som i vers 15. Gilgal är basen för de militära operationerna.]\add*
\c 11
\s2 De norra kungarna besegras
\m
\v 1 När nu Javin \add [betyder: ”den Gud ser” – troligtvis en titel]\add*, kungen i Chatsor \add [den största staden norr om Galileiska sjön i övre Galileen]\add* hörde om detta, sände han \add [bud]\add* till
\b
\m Jovav, kung i Madon
\m och till Shimrons kung \add [nuvarande Tell Shimron i Jezereldalen]\add*
\m och till Achshafs kung
\m
\v 2 och till kungarna som norrut i bergsbygden \add [norra Galileen – Naftalis bergsbygd, se \+xt Jos 20:7\+xt*]\add*
\m och i Arava \add (ödemarken, hedmarken) [området kring Jeriko i Jordandalen]\add* söder om Kinnerot \add [områden kring Gennesarets sjö]\add*
\m och i Låglandet \add [hebr. Shefelah – låglandet mellan Medelhavskusten och Juda bergsbygd]\add* och i området väster om Dor vid havet \add [Medelhavet]\add*,
\m
\v 3 till kanaanéerna i öster och väster \add [låglandet i öst och väst]\add*
\m och amoréerna \add [höglandet i syd]\add*
\m och hettiterna
\m och perisséerna
\m och jevusiterna i bergsbygden \add [runt Jerusalem (Jevos) som ännu inte var intagen]\add*
\m och hivéerna under \add [berget]\add* Hermon i Mitspahs land \add [norra Israel; hebr. mitspah betyder vaktorn/utkik]\add*.
\b
\m
\v 4 Och de gick ut,
\p de och alla deras arméer med dem,
\m mycket folk – som sanden på havets strand – i mängder,
\p med hästar och vagnar,
\m i stor mängd.
\b
\m \add [Kanaaneiska vagnar från sena bronstiden var lätta och hade hjul med fyra ekrar. De drogs av två hästar. Enligt den judiske historikern Josefus bestod denna armé av 300 000 soldater, 10 000 kavallerister och 20 000 vagnar.]\add*
\b
\m
\v 5 Och alla dessa kungar kom samman och de kom och slog läger tillsammans vid Merivas vatten \add [ordagrant: höga sjön; troligtvis nuvarande Hulasjön 1,5 mil norr om Gennesarets sjö, 4 km norr om Chatsor]\add* för att strida mot Israel.
\p
\v 6 Och Herren \add (Jahveh)\add* sa till Josua: ”Var inte rädd för dem, för i morgon vid denna tid ska jag ge dem alla till slakt inför Israel, du ska skära av hälsenorna på deras hästar och bränna upp deras vagnar i eld.” \add [En skadad häst kunde inte längre bli använd i kavalleriet, se även \+xt Ps 20:8; 147:10\+xt*.]\add*
\p
\v 7 Så Josua kom plötsligt \add (överraskande)\add* emot dem och hela krigsfolket med honom, vid Merivas vatten \add [nuvarande Hulasjön]\add* och överföll dem. 
\v 8 Och Herren \add (Jahveh)\add* gav dem i Israels hand och de slog dem och jagade dem till stora Sidon \add [vid Medelhavskusten i nordväst, se \+xt Dom 19:28\+xt*]\add* och till Misrefot Majim \add [”brännande vatten” – varma källor; syftar troligtvis på en plats eller ett område i närheten av Sidon, se \+xt Jos 13:6\+xt*]\add* och Mitspehs dal österut \add [nordost från Chatsor]\add*, och slog dem till dess ingen var lämnad kvar. 
\v 9 Och Josua gjorde mot dem som Herren \add (Jahveh)\add* hade sagt till honom, han skar av hälsenorna på deras hästar och brände upp deras vagnar i eld.
\b
\m
\v 10 Och Josua återvände vid den tiden och tog Chatsor \add (Hasor)\add* och slog dess kung med svärd eftersom Chatsor tidigare varit huvudet \add (ledaren)\add* för dessa kungariken. 
\v 11 Och de slog alla själar som var där med svärdsegg och förgjorde dem grundligt, ingen var kvar som andades och han brände Chatsor i eld.
\p
\v 12 Och alla dessa kungars städer och deras kungar tog Josua och slog dem med svärdsegg och förgjorde dem grundligt, som Herrens \add (Jahvehs)\add* tjänare Mose befallt. 
\v 13 Men städerna som stod på sina ruinhögar \add (höjd som uppstått genom upprepad bosättning – hebr. tel)\add* brände Israel inte, förutom Chatsor, som Josua brände ner. 
\v 14 Och allt tillspillogivet i dessa städer och boskapen tog Israels söner som ett byte för sig själva, men de slog varje man med svärdsegg till dess de hade förgjort dem, de lämnade ingen som andades. 
\v 15 Som Herren \add (Jahveh)\add* hade befallt sin tjänare Mose, så hade Mose befallt Josua och så gjorde Josua. Han lämnade ingenting ogjort av allt det som Herren \add (Jahveh)\add* hade befallt Mose.
\b
\m \add [Chatsor (även känd som Hasor eller Hazor) betyder slott/fästning på hebreiska. Den första utgrävningen skedde 1926, följt av en större expedition på 50-talet och 90-talet. Stadens yta var på hela 80 hektar med en övre och lägre del av staden. Här bodde vid den här tiden 15 000 – 20 000 invånare, tio gånger fler än i Jerusalem. Vid utgrävningarna 1992 hittades en inskription ”till kungen Javin” som dateras till 1500-1600 f.Kr. Tidigare har en annan äldre inskription från 1700 f.Kr. hittats där också namnet Javin används. Troligtvis var Javin en titel, på liknande sätt som farao, kungen av Egypten, se \+xt 2 Mos 6:11\+xt*. I lagret från denna tid hittas aska och stenar som krackelerat av hetta, vilket bekräftar att staden har bränts ner. Den typen av förstörelse har inte setts i utgrävningar i omkringliggande städer.]\add*
\b
\m
\v 16 Så tog Josua hela landet: bergsbygden \add [centrala höglandet]\add* och Negev \add [södra delen]\add* och hela Goshens land \add [området mellan Hebron och Negevöknen]\add* och Låglandet \add [hebr. Shefelah – låglandet mellan Medelhavskusten och Juda bergsbygd]\add* och Arava \add (ödemarken, hedmarken) [området kring Jeriko i Jordandalen]\add* och Israels bergsbygd och dess lågland \add (hebr. shefela)\add*, 
\v 17 från de kala bergen som sträcker sig upp till Seir och ända till Baal Gad i Libanons dal under berget Hermon, och alla deras kungar tog han och han slog dem och dödade dem. 
\v 18 Josua stred en lång tid med alla dessa kungar. 
\v 19 Där var ingen stad som gjorde \add (ingick)\add* fred med Israels söner förutom hivéerna, Givons invånare, de tog alla \add (städer)\add* i strid. 
\v 20 För det var Herrens \add (Jahvehs)\add* avsikt att förhärda deras hjärtan och komma mot Israel i strid för att de i grunden skulle förgöras. De hade ingen nåd \add (oförtjänt kärlek; favör)\add* utan de skulle fördärvas som Herren \add (Jahveh)\add* befallt Mose.
\p
\v 21 Och Josua kom på den tiden och högg av anakiterna från bergsbygden, från Hebron, från Devir, från Anav och från hela Juda bergsbygd och från hela Israels bergsbygd. Josua förstörde dem fullständigt med deras städer. 
\v 22 Ingen anakit lämnades i Israels söners land, bara i Gaza, i Gat och i Ashdod fanns några kvar. 
\v 23 Så tog Josua hela landet i enlighet med allt det som Herren \add (Jahveh)\add* hade talat till Mose, och Josua gav det som ett arv till Israel enligt uppdelningen i deras stammar.
\b
\m Och landet vilade \add (var tyst; hade ro)\add* från krig.
\c 12
\s2 Besegrade kungar
\m
\v 1 Detta är landets kungar som Israels söner slog, och vilkas land de besatte, på andra sidan Jordan mot soluppgången \add (östra sidan)\add*, från Arnons dal till berget Hermon och hela Arava österut.
\b
\m
\v 2 Sichon, amoréernas kung \add [\+xt 4 Mos 21:21-30; 5 Mos 1:4; 2:24-37; 29:7-8\+xt*]\add*, som bodde i Cheshbon och regerade från Aroer, som är på randen av Arnons dal och mitten av dalen och halva Gilead till floden Jabbok, gränsen för Ammons söner, 
\v 3 och Arava till Chinrots hav österut och till Aravas hav, Salthavet, österut vägen till Beit Hajeshimot åt söder under Pisgas sluttningar \add [\+xt 5 Mos 34:1\+xt*]\add*,
\b
\m
\v 4 och gränsen mot Og, Bashans kung, Refaims kvarleva som bodde i Ashtarot och i Edreij, 
\v 5 och regerade på berget Hermon och i Salcha och i hela Bashan till gränsen mot geshureerna och maachateerna och halva Gilead till gränsen mot Sichon, Cheshbons kung.
\p
\v 6 Mose, Herrens \add (Jahvehs)\add* tjänare, och Israels söner slog dem och Mose, Herrens \add (Jahvehs)\add* tjänare, gav det \add [landet öster om Jordan]\add* som besittning till rubeniterna och gaditerna och halva Manasses stam \add [\+xt 4 Mos 32:1-42; Jos 13:8-32\+xt*]\add*.
\p
\v 7 Och dessa är landets kungar som Josua och Israels söner slog på andra sidan Jordan västerut, från Baal Gad i Libanons dal \add [i norr]\add* till de kala bergen som går upp till Seir \add [Edom – i söder]\add*. Och Josua gav det till Israels stammar som en besittning efter deras indelning, 
\v 8 i bergsbygden \add [centrala höglandet]\add* och i Låglandet \add [hebr. Shefelah – låglandet mellan Medelhavskusten och Juda bergsbygd]\add* och i Arava och på sluttningarna och i öknen och i söder \add (Negev)\add*. Hettiterna, amoréerna och kanaanéerna, perisséerna, hivéerna och jevusiterrna,
\m
\v 9 Jerikos kung – en,
\m Ais kung som är bredvid Betel – en,
\m
\v 10 Jerusalems kung – en,
\m Hebrons kung – en,
\m
\v 11 Jarmots kung – en,
\m Achishs kung – en,
\m
\v 12 Eglons kung – en,
\m Gezers kung – en,
\m
\v 13 Devirs kung – en,
\m Geders kung – en,
\m
\v 14 Chormas kung – en,
\m Arads kung – en,
\m
\v 15 Livnas kung – en,
\m Adullams kung – en,
\m
\v 16 Mackedahs kung – en,
\m Betels kung – en,
\m
\v 17 Tapoachs kung – en,
\m Chefers kung – en,
\m
\v 18 Afeks kung – en,
\m Sharons kung – en,
\m
\v 19 Madons kung – en,
\m Chatsors kung – en,
\m
\v 20 Shimron Merons kung – en,
\m Achshafs kung – en,
\m
\v 21 Taanachs kung – en,
\m Megiddos kung – en,
\m
\v 22 Kedesh kung – en,
\m Jokneams kung i Karmel – en,
\m
\v 23 Dors kung i Dors område – en,
\m Gojims kung i Gilgal – en,
\m
\v 24 Tirtsahs kung 1. \add [Tirtsah ligger nordost om Shechem; nuvarande Tell el-Farah.]\add*
\b
\m Alla kungarna \add [var totalt]\add* 31 \add [som Josua slog, se vers 7]\add*.
\c 13
\s1 Landet fördelas (kap 13-24)
\s2 Land som återstår att inta
\m
\m \add [Sista delen av boken är också strukturerad som en kiasm med centrum där fördelningen sker i Shilo där tabernaklet står. \add*
\p \add A. Introduktion (\+xt Jos 13:1-7\+xt*)\add*
\m \add  B. Stammar utanför Kanaan (\+xt Jos 13:8-33\+xt*)\add*
\m \add  C. Leviterna (\+xt Jos 14:1-5\+xt*)\add*
\m \add  D Hjälten från Kadesh: Kaleb (\+xt Jos 14:6-15\+xt*)\add*
\m \add  E. Stamtilldelning – inte Rakels barn: Juda (\+xt Jos 15:1-63\+xt*)\add*
\m \add  F. Rachels stamtilldelning: Josef (\+xt Jos 16:1-17:18\+xt*)\add*
\m \add  G. Centrum – tilldelning i Shilo: sju stammar får land genom Jahvehs lott (\+xt Jos 18:1-10\+xt*)\add*
\m \add  F. Rachels stamtilldelning: Benjamin - bredvid Josef (\+xt Jos 18:11-28\+xt*)\add*
\m \add  E. Stamtilldelningar – inte Rakels barn: Simeon (inom Juda) och andra (\+xt Jos 19:1-48\+xt*)\add*
\m \add  D. Hjälten från Kadesh: Josua (\+xt Jos 19:49-50\+xt*)\add*
\m \add  C. Leviterna (\+xt Jos 20:1-21:45\+xt*)\add*
\m \add  B. Stammar utanför Kanaan (\+xt Jos 22:1-34\+xt*)\add*
\m \add A. Avslutning (\+xt Jos 23:1-24:33\+xt*)]\add*
\b
\m
\v 1 Och Josua var gammal och kommen till hög ålder \add (många år)\add* och Herren \add (Jahveh)\add* sa till honom: ”Du är gammal och kommen till hög ålder \add (många år)\add* och det återstår fortfarande mycket land att besätta.
\m
\v 2 Detta är landet som återstår: Hela filistéernas område och hela geshureerna 
\v 3 från Shichor som är framför Egypten till gränsen mot Ekron norrut som räknas som kanaanéernas, de fem filisteiska ledarna, Gaza och Ashdod och Ashkelon och Gittit och Ekron, även Avim. 
\v 4 I söder, hela kanaanéernas land och Mera som tillhör sidonierna \add [Kanaans ättlingar från Tsidon, se \+xt 1 Mos 10:15\+xt* – från Sidon i nuvarande Libanon]\add* till Afek till amoréernas gräns, 
\v 5 och gevaleernas land och hela Libanon mot soluppgången från Baal-Gad under berget Hermon till Chamats ingång \add [i nuvarande södra Syrien, inte så långt från Tell Dan, se \+xt Dom 18:28\+xt*]\add*,
\b
\m
\v 6 alla invånare i bergsbygden från Libanon till Misrefot-Maim, alla sidonier, dem ska jag driva ut från Israels söner, du ska bara fördela det som ett arv åt Israel som jag har befallt dig. 
\v 7 Dela nu detta land som ett arv till de nio stammarna och halva Manasse stam.”
\b
\m \add [De andra två stammarna (Ruben och Gad) och den andra halvan av Manasse hade sin arvedel öster om Jordan, se vers 8-33 och \+xt 4 Mos 32\+xt*.]\add*
\s2 Uppdelning av landet öster om Jordan
\m
\v 8 Med honom tog rubeniterna och gaditerna emot deras arv som Mose gav dem på andra sidan Jordan österut som Mose, Herrens \add (Jahvehs)\add* tjänare, gav dem 
\v 9 från Aroer som är på randen av Arnons dal och staden som är mitt i dalen och hela låglandet från Medeva till Divon 
\v 10 och alla Sichons städer, amoréernas kung, som regerade i Cheshbon, till Ammons söners gräns 
\v 11 och Gilead och gränsen mot geshureerna och maachateerna och hela berget Hermon och hela Bashan till Salcha 
\v 12 hela Ogs kungarike i Bashan som regerade i Ashstarot och i Edreij, samma som Refaims kvarleva, för dem slog Mose och drev ut dem. 
\v 13 Likväl drev inte Israels söner ut geshureerna och inte maachateerna, därför bor inte geshureer och inte maachateer i Israel till denna dag. 
\v 14 Bara till Levi stam gav han inget arv. Herrens \add (Jahvehs)\add*, Israels Guds \add (Elohims)\add*, eldsoffer \add [hebr. isheh, se \+xt 3 Mos 1:9\+xt*]\add* är deras arv som Herren \add (Jahveh)\add* talat till honom.
\s3 Ruben
\m
\v 15 Och Mose gav till Rubens söners stam efter deras familjer. 
\v 16 Och deras gräns är från Aroer som ligger på randen av Arnons dal och staden som är mitt i dalen och hela låglandet till Medeva, 
\v 17 Cheshbon och alla hennes städer som är i låglandet, Divon och Bamot-Baal och Beit-Baal-Meon, 
\v 18 och Jahats och Kedemot och Mefaat, 
\v 19 och Kirjatajim och Sivma och Tseret-Shachar i dalens berg, 
\v 20 och Beit-Peor och Pisgas sluttningar och Beit-Jeshimot, 
\v 21 och alla städer i låglandet och hela Sichons kungarike, amoréernas kung, som regerade i Cheshbon, som Mose slog med Midjans ledare, Evi och Rekem och Tsor och Chor och Reva, Sichons furstar som bodde i landet, 
\v 22 och Bileam, Beors son, siaren, slog Israels söner med svärd bland resten av de slagna. 
\v 23 Och Rubens söners gränser, Jordan är deras gräns. Detta är arvet för Rubens söner efter deras familjer, städerna och dess byar.
\s3 Gad
\m
\v 24 Och Mose gav till Gads stam till Gads söner efter deras familjer. 
\v 25 Och deras gräns var Jaazer och alla Gileads städer och hälften av Ammons barns land till Aroer som är framför Rabbah, 
\v 26 och från Cheshbon till Ramat-Mitspe och Betonim och från Machanajim till Lidvirs gräns, 
\v 27 och i dalen Beit-Haram och Beit-Nimra och Sukkot och Tsafon och resten av Sichons, Cheshbons kungs, kungarike, vars gräns är Jordan till den yttersta delen av sjön Kinneret bortom Jordan österut. 
\v 28 Detta är Gads söners arv efter deras familjer, städerna och dess byar. 
\v 29 Och Mose gav arv till halva Manasse stam och det var för hälften av Manasses söner efter deras familjer.
\b
\m
\v 30 Och gränsen var från Machanajim, alla Ogs, Bashans kungs, kungariken, och Jairs byar, som är i Bashan, 60 städer. 
\v 31 Och halva Gilead och Ashtarot och Edreij, Ogs kungarikens städer i Bashan, var för Manasses son Machirs söner, till hälften av Machirs söner efter deras familjer. 
\v 32 Detta är arvet som Mose fördelade på Moabs slätt bortom Jordan vid Jeriko österut. 
\v 33 Men till Levi söner gav Mose inget arv. Herren \add (Jahveh)\add*, Israels Gud \add (Elohim)\add*, är deras arv, som han talat till dem.
\c 14
\s2 Leviterna
\m
\v 1 Och detta är arvet som Israels söner tog i Kanaans land, som prästen Elazar och Josua, Nuns son, och huvudena för fädernas hus bland Israels söners stammar fördelade till dem, 
\v 2 med lotten för arvet som Herren \add (Jahveh)\add* befallt genom Moses hand för de nio stammarna och för den halva stammen. 
\v 3 För Mose hade gett arvet till de två stammarna och den halva stammen bortom Jordan, men till Levi gav han inget arv bland dem. 
\v 4 Josefs söner var två stammar, Manasse och Efraim. Och de gav ingen del till leviterna i landet, förutom städer att bo i med öppet land runtomkring för deras boskap och småboskap. 
\v 5 Som Herren \add (Jahveh)\add* befallt Mose, så gjorde Israels söner och de fördelade landet.
\b
\m \add [Leviterna får inget eget område, bara städer bland de andra stammarna. Leviter kunde dock äga egen mark för sin försörjning, se \+xt 4 Mos 35:1-2; Jer 32:8-9; Apg 4:36-37\+xt*.]\add*
\s2 Personlig tilldelning – Kaleb
\m
\m \add [I det kiastiska mönstret hör detta stycke ihop med \+xt Jos 19:49-50\+xt* där Josua, på samma sätt som Kaleb här, får sin belöning för händelserna vid Kadesh-Barnea.]\add*
\b
\m
\v 6 Då kom Juda söner nära Josua i Gilgal och Kaleb, Jefunnes son, kenisiten, sa till honom: ”Du känner till \add (är intimt förtrogen med)\add* de ting som Herren \add (Jahveh)\add* talade till gudsmannen Mose angående mig och dig i Kadesh-Barnea. 
\v 7 40 år gammal var jag när Mose, Herrens \add (Jahvehs)\add* tjänare, sände mig från Kadesh-Barnea för att bespeja landet och jag kom tillbaka till honom med ord som de var i mitt hjärta. 
\v 8 Likväl, mina bröder som gick upp med mig fick folkets hjärta att smälta \add (bli oroligt, fyllt av fruktan)\add*, men jag följde helhjärtat min Gud \add (Elohim)\add*. 
\v 9 Och Mose svor på den dagen och sa: ’Sannerligen, landet som dina fötter har trampat på ska vara ett arv till dig och till dina söner för evigt, eftersom du helhjärtat följde Herren min Gud \add (Jahveh Elohim)\add*.’ 
\v 10 Och nu, se Herren \add (Jahveh)\add* har bevarat mig vid liv, som han talade, dessa 45 år från den tiden då Herren \add (Jahveh)\add* talade dessa ord till Mose medan Israel vandrade i öknen. Och nu, jag är idag 85 år. 
\v 11 Ändå är jag lika stark idag som jag var den dag då Mose sände iväg mig. Som min styrka \add (kraft)\add* var då så är min styrka \add (kraft)\add* nu till att strida och till att gå ut och till att komma in. 
\v 12 Ge mig nu därför dessa berg som Herren \add (Jahveh)\add* talade om den dagen, för du hörde den dagen hur anakiterna var där och städerna var stora och befästa. Det kommer att vara så att Herren \add (Jahveh)\add* är med mig och ska driva ut dem som Herren \add (Jahveh)\add* talade.” 
\v 13 Och Josua välsignade honom och han gav Hebron till Kaleb, Jefunnes son, som ett arv. 
\v 14 Därför blev Hebron Kalebs, Jefunnes son, kenisitens, arv till denna dag, eftersom han helhjärtat följde Herren \add (Jahveh)\add*, Israels Gud \add (Jahveh Elohim)\add*. 
\v 15 Tidigare hette Hebron Kirjat-Arba, som var den Arba som var den största mannen bland anakiterna. Och landet hade ro \add (tystnad, vila)\add* från krig.
\b
\m \add [Arba är hebreiska för talet fyra, så Kirjat-Arba är ”staden av fyra” eller ”Tetrapolis”. Det finns olika rabbinska förklaringar till namnet, fyra patriarker är begravda där (Adam, Abraham, Isak och Jakob), fyra matriarker är begravda där (Eva, Sarah, Rebecka och Leah), staden var platsen Abraham utgick ifrån när han bekämpade fyra kungar.]\add*
\c 15
\s2 Leahs son Juda
\m
\m \add [Nu följer uppdelningen för Juda stam. I det kiastiska mönstret beskrivs nu de som inte är Rakels barn, dvs. Juda och Simeon. Stycket hör ihop med det stycke som handlar om Simeon, som inte heller är Rakels barn, se \+xt Jos 19:1-48\+xt*]\add*
\b
\m
\v 1 Och lotten för Juda söners stam efter deras familjer var till gränsen mot Edom till öknen Tsin söderut till den yttersta gränsen i söder.
\p
\v 2 Och deras södra gräns var från änden av Salthavet \add (Döda havet)\add*, från dess södra vik \add (mot Negev)\add*. 
\v 3 Och den går söderut längs Akrabims sluttningar och passerar utefter Tsin och går upp söder om Kadesh-Barnea och passerar längs Chetsron och går upp till Adar och vänder mot Karkaa, 
\v 4 Och den går till Atsmon och vidare till Egyptens bäck och gränsen går ut till havet \add (Medelhavet)\add*. Detta ska vara er södra gräns.
\p
\v 5 Och den östra gränsen är Salthavet \add (Döda havet)\add* till slutet av Jordan.
\p Och gränsen på den norra sidan är från viken \add (ordagrant: tungan)\add* av havet \add [Döda havet]\add* vid slutet på Jordan. 
\v 6 Och gränsen går upp till Beit-Chogla och passerar norr om Beit-Arava och gränsen går till Bohans sten, Rubens son. 
\v 7 Och gränsen går upp till Devir från Achors dal och norrut och mot Gilgal, det är mittemot Adumims sluttning som är den södra sidan av bäcken, och gränsen passerar längs Ein-Shemesh vatten och går därifrån till Ein-Rogel, 
\v 8 och gränsen går upp i Hinnoms sons dal till sidan av jevusiterna söderut, det är Jerusalem, och gränsen går upp till toppen på berget som ligger framför Hinnoms dal västerut som är den yttersta gränsen av Refaims dal norrut. 
\v 9 Och gränsen är dragen från bergets topp till källan med Neftoachs vatten och går ut till städerna på berget Efron och gränsen är dragen till Baalah, det är Kirjat-Jearim \add [13 km väster om Jerusalem]\add*. 
\v 10 Och gränsen vänder från Baalah västerut till berget Seir och passerar längs sidan av berget Jearim i norr, det är Chesalon, och går ner till Beit-Shemesh och går vidare till Timnah. 
\v 11 Och gränsen går till sidan av Ekron norrut och gränsen är dragen till Shikrona och passerar till berget Baalah och går ut vid Javneel och gränsen går ut vid havet \add (Medelhavet)\add*.
\p
\v 12 Och den västra gränsen, Stora havet \add [Medelhavet]\add* är dess gräns. Detta är gränsen för Juda söner runtomkring efter deras familjer.
\b
\m
\v 13 Och till Kaleb, Jefunnes son, gav han en del bland Juda söner i enlighet med Herrens befallning till Josua, Kirjat-Arba, den Arba vars far var Anak, det är Hebron. 
\v 14 Och Kaleb drev ut Anaks tre söner, Sheshaj och Achiman och Talmaj, Anaks söner. 
\v 15 Och han gick upp mot invånarna i Devir, Devir hette tidigare Kirjat-Sefer. 
\v 16 Och Kaleb sa: ”Han som slår Kirjat-Sefer och tar det, till honom ska jag ge min dotter Achsa till hustru.” 
\v 17 Och Otniel, Kenaz son, bror till Kaleb, tog det och han gav honom sin dotter Achsa till hustru.
\p
\v 18 Och det skedde när hon kom till honom att hon övertalade honom att be hennes far om ett fält, och hon steg ner från sin åsna och Kaleb sa till henne ”Vad behöver du?”
\p
\v 19 Och hon svarade: ”Ge mig en välsignelse, eftersom du har satt mig i sydlandet, ge mig därför en vattenkälla.” Och han gav henne den Övre källan och den Nedre källan.
\b
\m
\v 20 Detta är arvet till Juda söners stam efter deras familjer.
\s3 Södra städerna
\m
\v 21 Och städerna i de yttersta delarna av Juda söners stam mot gränsen till Edom i söder är:
\b
\m Kavtsel och Eder och Jagor 
\v 22 och Kina och Dimona och Adad 
\v 23 och Kedesh och Chatsor och Itnan, 
\v 24 Zif och Telem och Bealot 
\v 25 och Chatsor och Chadata och Keriot och Chetsron, det är Chatsor 
\v 26 Amam och Shema och Molada 
\v 27 och Chatsar-Gadda och Cheshmon och Beit-Pelet 
\v 28 och Chatsar-Shoal och Beer-Sheva och Biziotja, 
\v 29 Baalah och Ijim och Etsem 
\v 30 och Eltolad och Chesil och Chorma 
\v 31 och Tsiklag och Madmanna och Sansanna 
\v 32 och Levaot och Shilchim och Ajin och Rimmon
\p – tillsammans 29 städer med sina byar.
\b
\m
\s3 Låglandet
\m
\v 33 I Låglandet \add [hebr. Shefelah – låglandet mellan Medelhavskusten och Juda bergsbygd]\add*:
\b
\m Eshtaol och Tsorah \add [25 km väster om Jerusalem, strax norr om Beit-Shemesh]\add*, och Ashna 
\v 34 och Zanoach och Ein-Gannim, Tappoach och Enam 
\v 35 Jarmot och Adullam, Socho och Azeka 
\v 36 och Shaarajim och Aditajim och Gedera och Gederotajim
\p – 14 städer med sina byar.
\m
\v 37 Tsenan och Chadasha och Migdal-Gad 
\v 38 och Dilan och Mitspeh \add [vakttorn – en militär utpost]\add* och Joktel 
\v 39 Lachish och Botskat och Eglon 
\v 40 och Kabbon och Lachmas och Kitlish 
\v 41 och Gederot, Beit-Dagon och Naama och Mackedah
\p – 16 städer med sina byar.
\m
\v 42 Livna och Eter och Ashan 
\v 43 och Jefta \add (hebr. Jiftach; betyder: ”han öppnar”, troligtvis vid en dal, jfr med \+xt Jos 19:14; 19:27\+xt*)\add* och Ashna och Netsiv 
\v 44 och Keila och Achziv och Maresha
\p – 9 städer med sina byar.
\m
\v 45 Ekron med sina städer och sina byar, 
\v 46 från Ekron till havet \add (Medelhavet)\add* allt som fanns vid sidan om Ashdod med sina byar. 
\v 47 Ashdod, dess städer och dess byar, Gaza, dess städer och dess byar till Egyptens bäck. Det Stora havet \add [Medelhavet]\add* är dess gräns.
\b
\m
\s3 Bergsbygden
\m
\v 48 Och i bergsbygden:
\b
\m Shamir och Jattir och Socho 
\v 49 och Dana och Kirjat-Sanna, det är Devir 
\v 50 och Anav och Eshtemo och Anim. 
\v 51 Och Goshen och Cholon och Gilo
\p – 11 städer med sina byar.
\m
\v 52 Arav och Roma och Eshan 
\v 53 och Janom och Beit-Tappoach och Afeka 
\v 54 och Chumta och Kirjat-Arba, det är Hebron och Tsior
\p – 9 städer med sina byar.
\m
\v 55 Maon, Karmel och Zif och Jotta 
\v 56 och Jizreel och Jakdeam och Zanoach, 
\v 57 Kain, Giva och Timnah
\p – 10 städer med sina byar.
\m
\v 58 Chalchol, Beit-Tsor och Gedor 
\v 59 och Maarat och Beit-Anot och Eltekon
\p – 6 städer med sina byar.
\m
\v 60 Kirjat-Baal, det är Kirjat-Jearim och Rabbah
\p – 2 städer med sina byar.
\b
\m
\s3 Öknen
\m
\v 61 I öknen:
\b
\m Beit-Arava, Middin och Sechacha 
\v 62 och Nivshan och Saltstaden och Ein-Gedi
\p – 6 städer med sina byar.
\b
\m
\v 63 Men jevusiterna, Jerusalems invånare, kunde inte Juda söner driva ut, utan jevusiterna bor med Juda söner i Jerusalem till denna dag.
\c 16
\s2 Rakels son Josef
\m
\m \add [I detta stycke handlar det om Rakels son Josef, och hans söners arv. Det hör ihop med Benjamin i \+xt Jos 18:11-28\+xt*.]\add*
\b
\m
\v 1 Och lotten för Josefs söner gick ut från Jordan vid Jeriko, vid Jerikos vatten i öster och gick upp från Jeriko genom bergsbygden till öknen, till Betel. 
\v 2 Och den gick ut från Betel-Loza och passerade utefter gränsen mot arkiterna till Atarot, 
\v 3 och den gick ner västerut till gränsen mot jafliterna till gränsen mot Beit-Choron, den nedre, till Gezer \add [halvvägs mellan Joppe och Jerusalem]\add* och gick därifrån till havet. 
\v 4 Och Josefs söner, Manasse och Efraim tog sitt arv.
\s3 Efraim
\m
\v 5 Och gränsen för Efraims söner efter deras familjer var denna. Gränsen för arvet österut var Atrot-Adar till Beit-Choron den övre, 
\v 6 och gränsen går västerut, Michmetat är i norr och gränsen vänder österut till Taanat-Shilo och passerar utmed det öster om Janocha, 
\v 7 och den går ner från Janocha till Atarot och till Naara och når till Jeriko och går ut till Jordan. 
\v 8 Från Tappoach går gränsen västerut till bäcken Kana, och därifrån går den ut till havet. Detta är arvet för Efraims söners stam efter deras familjer, 
\v 9 tillsammans med städerna som var avskilda för Efraims söner i mitten av arvet för Manasses söner, alla städer med sina byar. 
\v 10 Men de drev inte ut kanaanéerna som bodde i Gezer utan kanaanéerna bor mitt i Efraim till denna dag och blev tjänare för att utföra det tunga arbetet.
\c 17
\m
\s3 Manasse
\m
\v 1 Och detta är lotten för Manasses stam, för han var Josefs förstfödde, liksom Machir var Manasses förstfödde \add [\+xt 1 Mos 50:23; 4 Mos 26:29\+xt*]\add*, Gileads far – eftersom han var en stridsman \add [\+xt 4 Mos 32:39\+xt*]\add* – så hade han Gilead och Bashan. 
\v 2 Och lotten för resten av Manasses söner efter deras familjer var för Aviezers söner och för Cheleks söner och för Asriels söner och för Shechems söner och för Chefers söner och för Shemidas söner, dessa var Manasses söner, Josefs son, efter deras familjer.
\p
\v 3 Men Tselofechad, Chefers son, Gileads son, Machirs son, Manasses son, hade inga söner, utan döttrar \add [\+xt 4 Mos 26:33; 4 Mos 27:1\+xt*]\add* och detta är namnen på hans \add [fem]\add* döttrar: Machlah och Noah, Choglah, Milkah och Tirtsah. 
\v 4 Och de kom nära framför prästen Elazar och framför Josua, Nuns son, och inför ledarna och sa: ”Herren \add (Jahveh)\add* befallde Mose att ge oss ett arv bland våra bröder.” Därför, efter Herrens \add (Jahvehs)\add* befallning, gav han dem ett arv bland deras fars bröder. 
\v 5 Och tio delar föll på Manasse vid sidan om Gileads land och Bashan som är på andra sidan Jordan, 
\v 6 eftersom Manasses döttrar hade ett arv bland hans söner och Gilead tillhörde resten av Manasses söner.
\b
\m
\v 7 Och Manasses gräns började från Asher, Michmetat som är framför Shechem \add [nuvarande Nablus i Samarien, se \+xt 1 Mos 12:6\+xt*]\add* och gränsen gick till höger till Ein-Tappoach. 
\v 8 Tappoach land tillhörde Manasse men Tappoach på gränsen till Manasse tillhörde Efraims söner. 
\v 9 Och gränsen gick ner till Kanas bäck söderut från bäcken med städer som tillhör Efraim bland Manasses städer, men Manasses gräns är på den norra sidan om bäcken och går därifrån ut till havet \add (Medelhavet)\add*. 
\v 10 Söderut är Efraims och norrut är Manasses och havet är hans gräns och den sträcker sig till Asher i norr och till Isaskar i öster.
\p
\v 11 På Isaskars och Ashers områden fick Manasse:
\p Beit-Shean med omkringliggande orter \add (ordagrant: hennes döttrar)\add*,
\p Jivleam med omkringliggande orter \add (ordagrant: hennes döttrar)\add*,
\p invånarna i Dor med omkringliggande städer,
\p invånarna i Ein-Dor med omkringliggande städer,
\p invånarna i Taanach med omkringliggande städer,
\p invånarna i Megiddo med omkringliggande orter \add (ordagrant: hennes döttrar)\add*,
\p tre \add (den tredje)\add* Nafot \add (höjd, kulle)\add*.
\b
\m \add [De två sista orden i versen är ordagrant tre nafot. Ordet betyder kulle eller bergsbygd. Det är en kommentar som antingen kan syfta på Dor (den tredje staden i listan) och att den har ett alternativt namn ”Nafot Dor”, som t.ex. i \+xt Jos 11:2\+xt*. Eller så syftar det på geografin på de tre sista städerna som ligger i bergsbygden, ”de tre bergsstäderna”, och är då bara en avslutande kommentar.]\add*
\b
\m
\v 12 Men Manasses söner kunde inte driva ut invånarna i dessa städer för kanaanéerna var beslutna att bo i detta land. 
\v 13 Och det hände när Israels söner hade blivit starka \add (vuxit sig stora, blivit många)\add* att de satte kanaanéerna att göra hårt arbete, men de drev inte ut dem fullständigt.
\p
\v 14 Och Josefs söner talade till Josua och sa: ”Varför har du gett mig en lott och en del som arv? Se, jag är ett stort folk för så mycket har Herren \add (Jahveh)\add* välsignat mig.” 
\v 15 Och Josua sa till dem: ”Om du är ett stort folk gå då upp till skogen och hugg ner för dig själv där i perisséernas land och Refaim, eftersom Efraims bergsbygd är för trångt för dig.” \add [Efraims bergsbygd sträckte sig från Betel, norr om Jerusalem, upp till Jisreelslätten.]\add*
\p
\v 16 Och Josefs söner sa: ”Bergsbygden är inte tillräckligt för oss och alla kanaanéerna som bor i landets dal har vagnar av järn, både de som är i Beit-Shean och dess byar och de som är i Jizreels dal.”
\p
\v 17 Och Josua talade till Josefs hus till Efraim och till Manasse och sa: ”Du är ett stort folk och har stor kraft \add (styrka)\add*, du ska inte ha bara en lott, 
\v 18 men bergsbygden ska vara ditt, för fast det är en skog ska du hugga ner den och förtjänsten därav ska vara din, för du ska driva ut kanaanéerna fast de har vagnar av järn och fast de är starka.”
\c 18
\s2 Fördelning kring Shilo – 7 stammar
\m
\m \add [Detta är det kiastiska centrumet i kapitel 13-24.]\add*
\b
\m
\v 1 Och hela Israels söners församling samlade ihop sig tillsammans i Shilo och satte upp mötestältet där och landet var underkuvat framför dem. 
\v 2 Bland Israels söner återstod sju stammar som ännu inte fått sitt arv.
\p
\v 3 Och Josua sa till Israels söner: ”Hur länge ska ni underlåta \add (dra ut på)\add* att gå och besitta landet som Herren \add (Jahveh)\add*, era fäders Gud \add (Elohim)\add*, har gett er? 
\v 4 Utse åt er tre män för varje stam och jag ska sända dem och de ska stå upp och vandra genom landet och beskriva det som är ert arv och de ska komma till mig. 
\v 5 Och de ska dela det i sju delar, Juda ska vistas inom sina gränser i söder och Josefs hus ska vistas inom sina gränser i norr. 
\v 6 Och ni ska beskriva landet i dess sju delar och föra hit beskrivningen till mig och jag ska kasta lott för er inför Herren vår Gud \add (Jahveh Elohim)\add*. 
\v 7 Men leviterna har ingen del ibland er eftersom Herrens prästämbete är deras arv, och Gad och Ruben och halva Manasse har tagit emot sina arv på andra sidan Jordan, österut, som Herrens \add (Jahvehs)\add* tjänare Mose gav dem.”
\p
\v 8 Och männen steg upp och gick, och Josua befallde dem som gick för att beskriva landet och sa: ”Gå och vandra genom landet och beskriv det och kom tillbaka till mig och jag ska kasta lott för er här inför Herrens \add (Jahvehs)\add* ansikte i Shilo.” 
\v 9 Och männen gick och passerade genom landet och beskrev det med städerna i sju delar i en bok och de kom tillbaka till Josua, till lägret i Shilo. 
\v 10 Och Josua kastade lott för dem i Shilo inför Herrens \add (Jahvehs)\add* ansikte, och där delade Josua upp landet till Israels söner efter deras avdelningar.
\s2 Rakels son Benjamin
\m
\m \add [Benjamins område är det som beskrivs mest detaljerat i 18 verser. Det har troligtvis att göra med dess placering mellan Juda i söder och Josef (dvs. Efraim) i norr.]\add*
\b
\m
\v 11 Och lotten föll på Benjamins söners stam efter deras familjer, och deras arv var mellan Juda söner och Josefs söner.
\s3 Norra gränsen
\m
\v 12 Och deras gräns på den norra sidan var från Jordan och gränsen gick upp till sidan av Jeriko i norr och gick upp genom bergsbygden västerut, och därifrån gick den till Beit-Avens öken. 
\v 13 Och gränsen passerade därifrån till Loz, till sidan av Loz, det är Betel, söderut, och gränsen gick ner till Atrot-Adar vid bergen som ligger söder om Beit-Choron, det nedre. \add [Samma som Josefs stammars södra gräns, se \+xt Jos 16:1-4\+xt*]\add*
\s3 Västra gränsen
\m
\v 14 Och gränsen drogs och vände på den västra sidan söderut från bergen som ligger framför Beit-Choron söderut och gick ut därifrån vid Kirjat-Baal, samma som Kirjat-Jearim, en av Juda söners städer, detta var den västra sidan.
\s3 Södra gränsen
\m
\v 15 Och den södra sidan var från den yttersta delen av Kirjat-Jearim och gränsen gick västerut och kom till Neftoachs vattenkälla. 
\v 16 Och gränsen gick ner till den yttersta delen av bergen som ligger framför Hinnoms söners dal, som är i Refaims dal norrut, och den gick ner från Hinnoms dal till sidan av jevusiterna söderut och gick ner till Ein-Rogel. 
\v 17 Och den drogs i norr och gick ut vid Ein-Shemesh och gick till Geliot som är mitt emot Adumims sluttning och gick ner till Bohans, Rubens sons, sten. 
\v 18 Och den gick utefter sidan mittemot Arava norrut och gick ner till Arava. 
\v 19 Och gränsen gick utefter sidan av Beit-Chogla norrut och gränsen gick vid den norra viken \add (ordagrant: tungan)\add* av Salthavet \add (Döda havet)\add* vid den södra änden av Jordan. Detta är den södra gränsen.
\s3 Östra gränsen
\m
\v 20 Och Jordan var gränsen på dess östra sida. Detta var Benjamins söners arv med dess gränser runtom efter deras familjer.
\s3 Städer
\m
\v 21 Benjamins söners stammars städer var, efter deras familjer \add [12 städer i öster]\add*:
\b
\m Jeriko
\m och Beit-Chogla
\m och Emek-Ketsits
\m
\v 22 och Beit-Arava
\m och Tsemaraim
\m och Betel
\m
\v 23 och Avim
\m och Para
\m och Ofra
\m
\v 24 och Kfar-Amona
\m och Ofni och Geva.
\b
\m Tolv städer med sina byar.
\b
\m
\v 25 \add [14 städer i väster:]\add*
\b
\m Givon
\m och Rama
\m och Beerot
\m
\v 26 och Mitspeh \add [vakttorn – en militär utpost]\add*
\m och Kefira
\m och Motsa
\m
\v 27 och Rekem
\m och Jirpeel
\m och Tarala
\m
\v 28 och Tsela, Elef
\m och Jevosi, det är Jerusalem,
\m Giva \add [senare blir detta Sauls hemstad]\add*
\m och Kirjat.
\b
\m Fjorton städer med sina byar. Detta är Benjamins söners arv efter deras familjer.
\c 19
\s2 Leahs son Simeon
\m
\v 1 Och den andra lotten föll på Simeon, på Simeons söners stam efter deras familjer, och deras arv var i mitten av Juda söners arv. 
\v 2 Och de hade som sitt arv \add [13 städer]\add*:
\b
\m Beer-Sheva vid Sheva
\m och Molada
\m
\v 3 och Chatsar-Shoal
\m och Balah och Etsem
\m
\v 4 och Eltolad
\m och Betol
\m och Chorma
\m
\v 5 och Tsiklag
\m och Beit-Markavot
\m och Chatsar-Sosa
\m
\v 6 och Beit-Levaot
\m och Sharochen.
\b
\m Tretton städer med sina byar.
\m
\v 7 Ain,
\m Rimmon
\m och Eter
\m och Ashan.
\b
\m Fyra städer med sina byar.
\b
\m
\v 8 Och alla byar som fanns runt omkring dessa städer till Baalot-Beer, så långt som till Rama i söder. Detta är Simeons söners stams arv efter deras familjer. 
\v 9 Ur Juda söners lott var Simeons söners arv, för Juda söners del var för stor för dem, därför hade Simeons söner sitt arv i mitten av deras arv.
\s2 Leahs son Sebulon
\m
\m \add [Den tredje lotten föll på Sebulon, som är den första av fem mindre stammar i norr vars gränser nu beskrivs.]\add*
\b
\m
\v 10 Och den tredje lotten föll på Sebulons söner efter deras familjer, och \add [södra]\add* gränsen till deras arv var mot Sarid. 
\v 11 Och deras gräns gick upp västerut till Marala och nådde till Dabbashet och den nådde till bäcken som är framför Jokneam. 
\v 12 Och den vände från Sarid österut mot soluppgången till Kislot-Tavors gräns och den gick till Dovrat och vände upp till Jafia. 
\v 13 Och därifrån gick den österut till Gita-Chefer, till Et-Katsin och den gick ut till Rimmon-Metoar till Nea. 
\v 14 Och gränsen vände sig på den norra sidan till Hannaton \add [nuvarande Tell Hanaton; hebr. Channaton betyder: nådefull/vacker]\add* och gick därifrån till Jiftachels dal.
\m
\v 15 och Katat
\m och Nachalal
\m och Shimron
\m och Jidala
\m och Betlehem \add [i Galileen, strax öster om dagens Haifa på slätten norr om berget Karmel]\add*.
\b
\m Tolv städer med sina byar.
\b
\m
\v 16 Detta är Sebulons söners arv efter deras familjer, dessa städer med sina byar.
\s2 Leahs son Isaskar
\m
\v 17 Och den fjärde lotten föll på Isaskar, på Isaskars söner efter deras familjer. 
\v 18 Och deras gräns var \add [16 städer:]\add*
\b
\m Jizreel
\m och Kesolot
\m och Shunem
\b
\m
\v 19 och Chafaraim
\m och Shion
\m och Anacharat
\b
\m
\v 20 och Rabbit
\m och Kishjon
\m och Evets
\b
\m
\v 21 och Remet
\m och Ein-Ganim
\m och Ein-Chada
\m och Beit-Patsets
\b
\m
\v 22 och gränsen sträckte sig till Tavor
\m och Shachatsim
\m och Beit-Shemesh \add [ordagrant: ”solens by” – i Isaskars område]\add* och gick därifrån till Jordan.
\b
\m Sexton städer med sina byar.
\b
\m
\v 23 Detta är Isaskars söners stammars arv efter deras familjer, städerna med sina byar.
\s2 Zilpas son Asher
\m
\v 24 Och den femte lotten föll på Ashers söners stam efter deras familjer. 
\v 25 Och deras gräns var \add [22 städer:]\add*
\b
\m Chelkat
\m och Chali
\m och Beten
\m och Achshaf
\m
\v 26 och Alam-Melech
\m och Amad
\m och Mishal
\m och den sträckte sig till Karmel västerut och till Shichor-Livnat.
\m
\v 27 Och den vände åt öster \add (mot soluppgången)\add* till Beit-Dagon och nådde till Sebulon och till Jiftachels dal norrut vid Beit-Emek och Niel och den vände ut till Kavol \add [\+xt 1 Kung 9:11-13\+xt*]\add* åt vänster.
\m
\v 28 Och Evron och Rechov och Chamon och Kana ända till det stora Sidon \add [staden och området kring staden]\add*.
\m
\v 29 Och gränsen vände till Rama och till den befästa staden Tyros och gränsen vände till Chosa och gick ut där till havet från Chevel till Achziva
\m
\v 30 och Uma
\m och Afek
\m och Rechov.
\b
\m Tjugotvå städer med sina byar.
\b
\m
\v 31 Detta är Ashers söners stams arv efter deras familjer, städerna med sina byar.
\s2 Bilhahs son Naftali
\m
\v 32 Och den sjätte lotten föll på Naftali, på Naftalis söners stam efter deras familjer.
\b
\m
\v 33 Och deras gräns gick från \add [19 städer:]\add*
\b
\m Chelef,
\m från Elon-Betsananim
\m och Adami-Nekev \add [kan vara en eller två städer, i så fall Tell Adami och Khirbet Bessum för Nekev]\add*
\m och Javneel till Lakom
\m och därifrån till Jordan.
\b
\m
\v 34 Och gränsen vände västerut till Aznot-Tavor
\m och gick därifrån till Chokoka
\m och nådde till Sebulon i söder
\m och nådde till Asher i väster
\m och till Juda vid Jordan mot soluppgången.
\b
\m
\v 35 Och de \add [15]\add* befästa städerna var Tsidim-Tser
\m och Chamat
\m och Rakat
\m och Kineret
\m
\v 36 och Adama
\m och Rama
\m och Chatsor
\m
\v 37 och Kedesh
\m och Edreij
\m och Ein-Chatsor
\m
\v 38 och Jiron
\m och Migdal-El
\m och Chorem
\m och Beit-Anat
\m och Beit-Shemesh \add [ordagrant: ”solens by” – i Naftalis område]\add*.
\b
\m Nitton städer med sina byar.
\b
\m
\v 39 Detta är Naftalis söners stams arv efter deras familjer, städerna med sina byar.
\s2 Bilhahs son Dan
\m
\v 40 Och den sjunde lotten föll på Dans söners stam efter deras familjer. 
\v 41 Och gränsen till deras arv var:
\b
\m Tsorah \add [25 km väster om Jerusalem, strax norr om Beit-Shemesh]\add*
\m och Eshtaol
\m och Ir-Shemesh
\m
\v 42 och Shaalabin
\m och Ajalon
\m och Jitla
\m
\v 43 och Elon
\m och Timnah
\m och Ekron
\m
\v 44 och Elteke
\m och Gibbeton
\m och Baalat
\m
\v 45 och Jehud
\m och Bneibrak
\m och Gat-Rimmon
\m
\v 46 och Mejarkon
\m och Rakon med gränsen mitt emot Jaffa.
\b
\m
\v 47 Men gränsen för Dans söner var för snäv \add (trång)\add* för dem, så Dans söner gick upp och stred mot Leshem och tog det och slog det med svärdsegg och besatte det och bodde där och kallade Leshem Dan efter namnet på sin stamfar Dan. 
\v 48 Detta är Dans söners stams arv efter deras familjer, städerna med sina byar.
\s2 Personlig tilldelning – Josua
\m
\v 49 När de avslutat utdelandet av land som ett arv med dess gränser, gav Israels söner ett arv till Josua, Nuns son, i deras mitt. 
\v 50 Som Herren \add (Jahveh)\add* hade befallt \add [\+xt 4 Mos 14:30\+xt*]\add*, gav de honom \add [Josua]\add* den stad han begärde – Timnat-Serach i Efraims bergsbygd. Och han byggde en stad och bodde i den.
\b
\m
\v 51 Detta är arvslotterna som prästen Elazar och Josua, Nuns son, och Israels söners stammars ledare för sina fäders hus fördelade som arv i Shilo inför Herrens \add (Jahvehs)\add* ansikte, vid mötestältets öppning. Så avslutade de uppdelningen av landet.
\c 20
\s2 Leviterna och fristäder
\m
\v 1 Och Herren \add (Jahveh)\add* talade till Josua och sa:
\s3 Fristäder
\m
\v 2 Tala till Israels söner och säg: ”Utse åt er fristäderna som jag har talat till er om genom Moses hand \add [\+xt 2 Mos 21:12-14; 4 Mos 35:9-29; 5 Mos 19:10\+xt*]\add*, 
\v 3 så att mandråparen som dödar en annan själ \add (person)\add* av misstag eller olyckshändelse kan fly dit. De ska vara en tillflykt för er från blodshämnaren.
\p
\v 4 Och han ska fly till en av dessa städer och stanna i ingången till stadens port och tala \add [förklara sitt ärende]\add* i öronen på stadens äldste, och de ska ta in honom till sig i staden och ge honom en plats där han kan bo ibland dem. 
\v 5 Och om blodshämnaren jagar efter honom ska de inte utlämna mandråparen i hans hand eftersom han slog sin granne oavsiktligt och inte hatade honom dessförinnan. 
\v 6 Och han ska bo i den staden till dess att han kan stå till svars inför församlingen, till dess den som då är överstepräst är död. Sedan kan mandråparen återvända och komma tillbaka till sin egen stad och till sitt eget hus, till staden varifrån han flydde.”
\b
\m
\v 7 Så de avskilde \add [3 städer väster om Jordanfloden:]\add*
\p Kedesh i Galileen i Naftalis bergsbygd och
\p Shechem i Efraims bergsbygd och
\p Kirjat-Arba som är Hebron i Juda bergsbygd.
\b
\m
\v 8 Och bortom \add [öster om]\add* Jordan vid Jeriko österut avskilde de \add [också 3 städer:]\add*
\p Betser i låglandets öken från Rubens stam och
\p Ramot i Gilead från Gads stam och
\p Golan i Bashan från Manasse stam.
\b
\m
\v 9 Dessa \add [6 fristäder]\add* var de städer som blev avskilda för alla Israels söner och för främlingen som vistades ibland dem. Dit skulle var och en som av misstag \add (av en olyckshändelse)\add* dödat någon kunna fly för att inte dö för blodshämnarens hand innan han ställts inför församlingen \add [och fått en rättvis dom]\add*.
\c 21
\m
\s3 Leviternas städer
\m
\v 1 Ledarna för fädernas hus av Levi stam kom nära prästen Elazar och Josua, Nuns son, och ledarna för fädernas hus av Israels söner, 
\v 2 och de talade till dem i Shilo i Kanaans land och sa: ”Herren \add (Jahveh)\add* befallde genom Moses hand att ge oss städer att bo i med öppet land runtomkring för vår boskap.” 
\v 3 Och Israels söner gav till dem av sitt arv i enlighet med Herrens \add (Jahvehs)\add* befallning, dessa städer med öppet land runtom dem.
\p
\v 4 Och lotten föll för kehatiternas familjer, prästen Arons söner som var leviter, och lotten föll på Juda stam och på Simeons stam och på Benjamins stam, 13 städer. 
\v 5 Och resten av Kehats söner fick genom lotten till sina familjer från Efraims stam och från Dans stam och från halva Manasse stam – 10 städer. 
\v 6 Och Gershons söner fick genom lotten till sina familjer från Isaskars stam och från Ashers stam och från Naftalis stam och från halva Manasse stam i Bashan – 13 städer. 
\v 7 Meraris söner efter deras familjer fick från Rubens stam och från Gads stam och från Sebulons stam – tolv städer. 
\v 8 Och Israels söner gav genom lotten dessa städer till leviterna med öppet land runtom dem, som Herren \add (Jahveh)\add* befallt genom Moses hand.
\b
\m
\v 9 Och de gav från Juda söners stam och från Simeons söners stam dessa städer som är namngivna. 
\v 10 Och de var till Arons söner av kehatiternas familj som var Levi söner, för den första lotten var deras.
\p
\v 11 Och de gav dem Kirjat-Arba, det Arba som var Anaks fars, samma som Hebron \add (hebr. Chevron)\add*, i Juda bergsbygd med den öppna marken runtom. 
\v 12 Men stadens fält och dess byar gav de till Kaleb, Jefunnes son, som hans besittning.
\p
\v 13 Och till översteprästen Aron gav de Hebron med dess öppna land runtom, fristaden för en mandråpare, och Livna med den öppna marken runtom, 
\v 14 och Jattir med den öppna marken runtom, och Eshtemoa med den öppna marken runtom, 
\v 15 och Cholon med den öppna marken runtom, och Devir med den öppna marken runtom, 
\v 16 och Ajin med den öppna marken runtom, och Juta med den öppna marken runtom, och Beit-Shemesh med den öppna marken runtom – 9 städer från två stammar.
\p
\v 17 Och från Benjamins stam, Givon med den öppna marken runtom, Geva med den öppna marken runtom, 
\v 18 Anatot med den öppna marken runtom, och Almon med den öppna marken runtom – 7 städer.
\p
\v 19 Alla översteprästen Arons söners städer var 13 städer med den öppna marken runtom.
\b
\m
\v 20 Och Kehats söners familjer, leviterna, Kehats övriga söner, fick sina städer genom lotten från Efraims stam.
\p
\v 21 Och de gav dem Shechem med den öppna marken runtom i Efraims bergsbygd, fristaden för en mandråpare, och Gezer \add [halvvägs mellan Joppe och Jerusalem]\add* med den öppna marken runtom, 
\v 22 och Kivtsaim med den öppna marken runtom, och Beit-Choron med den öppna marken runtom – fyra städer.
\p
\v 23 Och från Dans stam, Elteki med den öppna marken runtom, Gibbeton med den öppna marken runtom, 
\v 24 Ajalon med den öppna marken runtom, Gat-Rimmon med den öppna marken runtom – 4 städer.
\p
\v 25 Och från halva Manasse stam, Taanach med den öppna marken runtom, Gat-Rimmon med den öppna marken runtom – 2 städer.
\p
\v 26 Alla städer till resten av kehatiternas söner var 10 med den öppna marken runtom.
\b
\m
\v 27 Och till Gershons söner av leviternas familjer, från halva Manasse stam gav de Golan i Bashan med den öppna marken runtom, fristaden för en mandråpare, och Beeshtera med den öppna marken runtom – 2 städer. 
\v 28 Och från Isaskars stam Kishjon med den öppna marken runtom, Dovrat med den öppna marken runtom, 
\v 29 Jarmot med den öppna marken runtom, Ein-Ganim med den öppna marken runtom – 4 städer. 
\v 30 Och från Ashers stam, Mishal med den öppna marken runtom, Avdon med den öppna marken runtom, 
\v 31 Chelkat med den öppna marken runtom, och Rechov med den öppna marken runtom – 4 städer. 
\v 32 Och från Naftalis stam, Kedesh i Galileen med den öppna marken runtom, fristaden för en mandråpare, och Chamot-Dor med den öppna marken runtom, och Kartan med den öppna marken runtom – 3 städer. 
\v 33 Alla gershoniternas städer efter sina familjer var 13, med den öppna marken runtom.
\p
\v 34 Och till Meraris söners familjer, resten av leviterna från Sebulons stam, Jokneam med den öppna marken runtom, Karta med den öppna marken runtom, 
\v 35 Dimna med den öppna marken runtom, Nahalal med den öppna marken runtom – 4 städer.
\p
\v 36 Och från Rubens stam Betser med den öppna marken runtom, och Jahats med den öppna marken runtom, 
\v 37 Kedemot med den öppna marken runtom, och Mejfaat med den öppna marken runtom – 4 städer.
\b
\m \add [Vers 36-37 saknas i den hebreiska masoriska texten. Texten finns dock bevarad i en kortare version i några hebreiska handskrifter och i den grekiska översättningen Septuaginta. I \+xt 1 Krön 6:78-79\+xt* återfinns en snarlik uppräkning.]\add*
\b
\m
\v 38 Och från Gads stam, Ramot i Gilead med den öppna marken runtom, fristaden för en mandråpare, och Machanajim med den öppna marken runtom, 
\v 39 Cheshbon med den öppna marken runtom, Jaazer med den öppna marken runtom – totalt 4 städer. 
\v 40 Alla dessa var Meraris söners städer efter deras familjer, från resten av Levis familjer, och deras lott var 12 städer. 
\v 41 Alla leviternas städer, 48 städer med den öppna marken runtom, mitt i Israels söners besittningar, 
\v 42 dessa städer, var och en med den öppna marken runtom, så ska det vara med alla städerna.
\b
\m
\v 43 Så gav Herren \add (Jahveh)\add* Israel hela landet som han hade lovat \add (gett sin ed)\add* till deras fäder och de besatte det och bodde där. 
\v 44 Och Herren \add (Jahveh)\add* gav dem vila runtom i enlighet med allt som han lovat \add (gett sin ed)\add* till deras fäder, och inte en enda man av alla deras fiender var emot dem, för Herren \add (Jahveh)\add* gav alla deras fiender i deras hand. 
\v 45 Det saknades ingenting av alla goda ting som Herren \add (Jahveh)\add* hade talat till Israels hus. Allt skedde \add (kom till dem)\add*.
\c 22
\s2 Uppdelning av landet öster om Jordan
\m
\v 1 Sedan kallade Josua på rubeniterna och gaditerna och halva Manasse stam 
\v 2 och sa till dem: ”Ni har hållit \add (vaktat, skyddat, bevarat)\add* allt som Herrens \add (Jahvehs)\add* tjänare Mose har befallt er och har lyssnat till min röst i allt som jag befallt er, 
\v 3 ni har inte lämnat \add (övergett)\add* era bröder alla dagar till idag, utan har hållit \add (vaktat, skyddat, bevarat)\add* uppdraget som Herren er Gud \add (Jahveh Elohim)\add* befallt er. 
\v 4 Nu har Herren er Gud \add (Jahveh Elohim)\add* gett vila till era bröder, som han talade till dem. Vänd nu därför tillbaka och gå till era tält i landet där ni har er besittning, som Herrens \add (Jahvehs)\add* tjänare Mose gav till er på andra sidan Jordan. 
\v 5 Men var bara mycket noggranna med \add (vaka över er själva)\add* att göra befallningarna \add (de tydliga budorden – hebr. mitzvot)\add* och undervisningen \add (hebr. Torah)\add* som Herrens \add (Jahvehs)\add* tjänare Mose har befallt \add (hebr. tsavah)\add* er, att älska Herren er Gud \add (Jahveh Elohim)\add* och vandra på alla hans vägar och hålla \add (vakta, skydda, bevara)\add* hans budord \add (tydliga befallningar)\add* och hålla \add (klänga, klistra sig)\add* fast vid honom och tjäna honom med hela ert hjärta och med hela er själ \add (person)\add*.” \add [\+xt 5 Mos 6:5\+xt*]\add*
\p
\v 6 Så välsignade Josua dem och sände iväg dem och de gick till sina tält. 
\v 7 Och till halva Manasse stam hade Mose gett arv i Bashan, men till den andra halvan gav Josua bland deras bröder bortom Jordan västerut. När Josua sände iväg dem till deras tält välsignade han dem, 
\v 8 och talade till dem och sa: ”Återvänd med mycket välstånd till era tält, och med en stor mängd boskap, med silver och med guld och med brons \add (kopparlegering – hebr. nechoshet)\add* och med järn och med väldigt mycket vackra kläder. Dela bytet från era fiender med era bröder.” 
\v 9 Så återvände Rubens söner och Gads söner och halva Manasse stam och lämnade Israels söner. De gick ut från Shilo, som är i Kanaans land, för att gå till Gileads land \add [öster om Jordanfloden]\add*, till landet för sina besittningar som de intagit enligt Herrens \add (Jahvehs)\add* befallning genom Moses hand. \add [\+xt 4 Mos 32:20-24\+xt*]\add*
\b
\m
\v 10 Och när de kom till området vid Jordan som är i Kanaans land byggde Rubens söner och Gads söner och halva Manasse stam där ett altare vid Jordan, ett stort altare att se på. 
\v 11 Och Israels söner hörde sägas: ”Se, Rubens söner och Gads söner och halva Manasse stam har byggt ett altare framför Kanaans land, i området vid Jordan på den sida som vetter mot Israels söner.” 
\v 12 Och när Israels söner hörde om det samlades hela Israels söners församling tillsammans i Shilo, för att gå upp och strida mot dem.
\p
\v 13 Och Israels söner sände Pinchas, son till prästen Elazar, till Rubens söner och till Gads söner och till halva Manasse stam i Gileads land, 
\v 14 och med honom 10 ledare, en ledare för var och en av fädernas hus av Israels stammar. Var och en av dem var ledare för sin fars hus bland Israels tusenden \add (klaner, familjer – familjegruppering)\add*. 
\v 15 Och de kom till Rubens söner och till Gads söner och till halva Manasse stam i Gileads land, och talade med dem och sa: 
\v 16 ”Så säger hela Herrens \add (Jahvehs)\add* församling: Vilket förräderi är detta som ni har begått mot Israels Gud \add (Elohim)\add*, att denna dag vända bort från att följa Herren \add (Jahveh)\add*, när ni har byggt detta altare för att denna dag göra uppror mot Herren \add (Jahveh)\add*? 
\v 17 Är Peors synd för liten för oss, från vilken vi inte har renat oss själva till denna dag, trots att det kom en plåga över Herrens \add (Jahvehs)\add* församling, 
\v 18 så att ni denna dag måste vända er bort från att följa Herren \add (Jahveh)\add*? Och det kommer att bli när ni idag gör uppror mot Herren \add (Jahveh)\add* att i morgon blir han vred på hela Israels församling. 
\v 19 Och om landet som ni besitter blir orent, kom då över till landet med Herrens \add (Jahvehs)\add* besittning, där Herrens \add (Jahvehs)\add* tabernakel finns och ta er besittning bland oss, men gör inte uppror mot Herren \add (Jahveh)\add* och gör inte uppror mot oss genom att bygga ett altare vid sidan av Herren vår Guds \add (Jahveh Elohims)\add* altare. 
\v 20 Gjorde inte Achan, Zerachs son, en överträdelse angående de heliga tingen, och vreden föll över hela Israels församling? Och den mannen förgicks inte ensam i sin synd.”
\p
\v 21 Då svarade Rubens söner och Gads söner och halva Manasse stam och talade till ledarna för Israels tusenden \add (klaner, familjer – familjegruppering)\add*: 
\v 22 ”Gud, Gud Herren \add (El, Elohim Jahveh)\add* – Gud, Gud Herren \add (El, Elohim Jahveh)\add*, han vet \add (är intimt förtrogen med)\add* och Israel han ska veta \add (bli intimt förtrogen med)\add*, om det är i uppror eller om det är förrädiskt mot Herren \add (Jahveh)\add*, rädda oss inte idag, 
\v 23 att vi har byggt oss ett altare för att vända bort från att följa Herren \add (Jahveh)\add*, eller för att på det offra brännoffer eller matoffer eller offra shalomoffer därpå, låt Herren \add (Jahveh)\add* själv begära det, 
\v 24 och om vi inte snarare på grund av oro har gjort detta och sagt: I kommande tider kanhända era söner kommer och talar med våra söner och säger: Vad har ni att göra med Herren \add (Jahveh)\add*, Israels Gud \add (Elohim)\add*? 
\v 25 För Herren \add (Jahveh)\add* har gjort Jordan till en gräns mellan oss och er, Rubens söner och Gads söner ni har ingen del i Herren \add (Jahveh)\add*, så kan era söner få våra söner att sluta vörda Herren \add (Jahveh)\add*. 
\v 26 Därför sa vi: Låt oss nu förbereda för att bygga ett altare, inte för brännoffer och inte för offer, 
\v 27 men det ska vara ett vittne mellan oss och er och mellan våra generationer efter oss, så att vi gör Herrens \add (Jahvehs)\add* tjänst inför honom med våra brännoffer och med våra offer och med våra shalomoffer \add (gemenskapsoffer)\add*, så att era söner inte säger till våra söner i framtiden: Ni har ingen del i Herren \add (Jahveh)\add*. 
\v 28 Därför sa vi: Det ska vara så när de säger så till oss eller till våra generationer i tider som kommer, att vi ska säga: Se på mallen \add (mönsterbilden)\add* av Herrens \add (Jahvehs)\add* altare, som våra fäder gjorde, inte till brännoffer, inte till offer, utan som ett vittne mellan oss och er. 
\v 29 Vare det långt ifrån oss att vi skulle göra uppror mot Herren \add (Jahveh)\add* och denna dag vända oss bort från att följa Herren \add (Jahveh)\add* med att bygga ett altare för brännoffer, för matoffer och för offer vid sidan av Herren vår Guds \add (Jahveh Elohims)\add* altare som står framför hans tabernakel.”
\p
\v 30 Och när prästen Pinchas och församlingens ledare, ledarna för Israels tusenden \add (klaner, familjer – familjegruppering)\add* som var med honom, hörde orden som Rubens söner och Gads söner och Manasses söner talade, behagade det dem väl. 
\v 31 Och Pinchas, prästen Elazars son, sa till Rubens söner och Gads söner och Manasses söner: ”Idag vet vi \add (är vi intimt förtrogna med)\add* att Herren \add (Jahveh)\add* är i vår mitt, eftersom ni inte har varit förrädiska mot Herren \add (Jahveh)\add*, och inte utlämnat Israels söner till att komma bort från Herrens \add (Jahvehs)\add* hand.”
\p
\v 32 Och Pinchas, prästen Elazars son, återvände från Rubens söner och från Gads söner ut från Gileads land till Kanaans land till Israels söner och tog med sig ord. 
\v 33 Dessa ord behagade Israels söner och Israels söner välsignade Herren \add (Jahveh)\add* och talade inte mer om att gå upp och strida mot dem, för att fördärva landet där Rubens söner och Gads söner bodde. 
\v 34 Och Rubens söner och Gads söner gav altaret namnet: Det är ett vittne mellan oss att Herren \add (Jahveh)\add* är Gud \add (Elohim)\add*.
\c 23
\s2 Sammanfattning
\m
\v 1 Och det hände efter många dagar, när Herren \add (Jahveh)\add* hade gett Israel vila från alla deras fiender runt omkring och Josua var gammal och kommen i dagar, 
\v 2 att Josua kallade på hela Israel, på deras äldste och på deras huvuden \add (ledare)\add* och på deras domare och på deras hövdingar och sa till dem: ”Jag är gammal och har nått hög ålder \add (är kommen i dagar)\add*. 
\v 3 Och ni har sett allt som Herren vår Gud \add (Jahveh Elohim)\add* har gjort mot alla dessa hednafolk för er skull, för Herren vår Gud \add (Jahveh Elohim)\add*, det är han som har stridit för er. 
\v 4 Se, jag har tilldelat er ett arv, efter era stammar, de länder som är kvar från Jordan med alla folk som jag har huggit bort ända till det Stora havet \add [Medelhavet]\add* mot solnedgången \add [västerut]\add*. 
\v 5 Och Herren \add (Jahveh)\add* er Gud \add (Elohim)\add* han ska kasta ut dem framför er och driva bort dem från era ansikten \add (er åsyn)\add*, och ni ska besätta landet som Herren \add (Jahveh)\add* er Gud \add (Elohim)\add* har talat till er. 
\v 6 Därför ska ni vara mycket starka \add (fasta, säkra, tappra)\add* och hålla \add (vakta, skydda, bevara)\add* och göra allt som är skrivet i boken med Moses undervisning \add (hebr. Torah)\add*, så att ni inte viker av därifrån till höger eller till vänster, 
\v 7 så att ni inte kommer \add [blir assimilerade]\add* bland dessa folk som finns kvar bland er, inte nämner namnen på deras gudar, inte svär \add (avlägger ed)\add* vid dem och inte tjänar dem och inte tillber dem, 
\v 8 utan håller er \add (klamrar er fast vid, klistrar er)\add* till Herren er Gud \add (Jahveh Elohim)\add* som ni har gjort till denna dag.
\p
\v 9 Därför har Herren \add (Jahveh)\add* drivit ut framför er stora och mäktiga folk och ingen man har stått emot er till denna dag. 
\v 10 En man av er har jagat tusen, eftersom Herren er Gud \add (Jahveh Elohim)\add* är den som stridit för er som han har talat till er. 
\v 11 Vakta \add (skydda, bevara)\add* er själva mycket, så att ni älskar Herren er Gud \add (Jahveh Elohim)\add*. 
\v 12 Om ni på något sätt går tillbaka och håller er till kvarlevan av dessa länder, av de folk som finns kvar bland er, och ingår äktenskap med dem och går in hos dem och de till er, 
\v 13 vet då med säkerhet att Herren er Gud \add (Jahveh Elohim)\add* inte ska driva bort dessa folk från ditt ansikte \add (din åsyn)\add* längre, utan de ska bli en snara och en fälla för er, och ett gissel i er sida \add [slavdrivares piska]\add*, och taggar i era ögon \add [som förblindar]\add* till dess ni förgås från det goda land som Herren er Gud \add (Jahveh Elohim)\add* har gett er.
\p
\v 14 Se, jag vandrar \add (tar nu nästa steg)\add* på den väg allt \add [vi alla här]\add* i världen måste gå \add [\+xt 1 Kung 2:2\+xt*]\add*, betänk därför i hela ert hjärta och med hela er själ att inte en enda sak av allt det goda som Herren er Gud \add (Jahveh Elohim)\add* talade över er har uteblivit, allt har kommit till er, inget av det saknas. 
\v 15 Och det ska ske att så som allt gott har kommit över er som Herren er Gud \add (Jahveh Elohim)\add* har talat över er, så ska Herren \add (Jahveh)\add* föra alla onda ting över dig till dess han har förgjort er från detta goda land som Herren er Gud \add (Jahveh Elohim)\add* har gett er, 
\v 16 när ni begår överträdelser mot Herren er Guds \add (Jahveh Elohims)\add* förbund som han har befallt er och går och tjänar andra gudar och tillber dem. Då ska Herrens \add (Jahvehs)\add* vrede upptändas mot er och ni ska förgås med hast från det goda land som han har gett till er.”
\c 24
\m
\s3 Israel förnyar sitt löfte till Gud
\m
\v 1 Och Josua samlade alla Israels stammar i Shechem och kallade på alla Israels äldste och på deras huvuden \add (ledare)\add* och på deras domare och på deras härförare, och de ställde sig inför Guds \add (Elohims)\add* ansikte.
\p
\v 2 Och Josua sa till hela folket: ”Så säger Herren \add (Jahveh)\add*, Israels Gud \add (Elohim)\add*: Era fäder bodde tidigare bortom floden \add [Eufrat]\add* – Terach, Abrahams far och Nachors far – och de tjänade andra gudar. 
\v 3 Och jag tog er far Abraham från andra sidan floden och ledde honom genom alla Kanaans länder och förökade hans säd och gav honom Isak. 
\v 4 Och till Isak gav jag Jakob och Esau, och till Esau gav jag berget Seir, för att besätta det, och Jakob och hans söner gick ner till Egypten.
\p
\v 5 Och jag sände Mose och Aron, och jag plågade Egypten i enlighet med allt som jag gjorde i dess mitt, och därefter förde jag ut er. 
\v 6 Och jag förde era fäder ut ur Egypten och ni kom till havet, och egyptierna jagade efter era fäder med vagnar och ryttare till Vasshavet \add (Röda havet)\add*. 
\v 7 Och när de ropade till Herren \add (Jahveh)\add* satte han ett mörker mellan er och egyptierna, och lät havet skölja över dem, och era ögon såg vad jag gjorde i Egypten och ni bodde i öknen i många dagar.
\p
\v 8 Och jag förde er till amoréernas land som bodde bortom Jordan, och de stred med er och jag gav dem i er hand och ni besatte deras land och jag förgjorde dem framför er. 
\v 9 Sedan steg Balak, Tsippors son, upp och kämpade mot Israel, och han sände efter Bileam, Beors son, för att förbanna er.
\p
\v 10 Men jag lyssnade inte till Bileam, därför välsignade han er och jag befriade er ur hans hand.
\p
\v 11 Och ni gick över Jordan och kom till Jeriko och Jerikos män stred mot er, amoréerna och perisséerna och kanaanéerna och hettiterna och girgashéerna, hivéerna och jevusiterna, och jag gav dem i er hand. \add [\+xt 5 Mos 7:1; Jos 3:10\+xt*]\add* 
\v 12 Och jag sände bålgetingar framför er som drev ut dem framför er, två av amoréernas kungar, inte med svärd, inte med båge. 
\v 13 Och jag gav er ett land på vilket ni inte hade arbetat, och städer som ni inte hade byggt, och ni bodde i dem, ni åt av vingårdar och olivlundar som ni inte planterat.
\p
\v 14 Och nu, vörda Herren \add (Jahveh)\add* och tjäna honom i renhet och sanning, och släng bort gudarna som era fäder tjänade på andra sidan floden \add (Eufrat)\add* och i Egypten, och tjäna Herren \add (Jahveh)\add*. 
\v 15 Och om det verkar ont för er att tjäna Herren \add (Jahveh)\add*, välj idag vem ni vill tjäna, om det är gudarna som era fäder tjänade som var på andra sidan floden \add (Eufrat)\add* eller amoréernas gudar, i vars land ni bor. Och vi, jag och mitt hus \add (min famij)\add*, ska tjäna Herren \add (Jahveh)\add*.”
\p
\v 16 Folket svarade då \add [Josua]\add*: ”Aldrig att vi skulle överge Herren och tjäna andra gudar! 
\v 17 Vi vet att Herren är vår Gud, han är den som har fört oss och våra fäder ut ur Egyptens land, ur slavhuset \add [\+xt 2 Mos 20:2\+xt*]\add*. Vi kommer ihåg hur han har gjort stora under inför våra ögon. Han beskyddade oss på vår vandring och från folken vi passerade.
\p
\v 18 \add [Vi vet att]\add* Herren har jagat i väg alla dessa folk för oss, också amoréerna som bodde i landet. Vi vill också tjäna \add (tillbe)\add* Herren, för han är vår Gud.”
\p
\v 19 Och Josua sa till folket: ”Ni kan inte tjäna Herren \add (Jahveh)\add* för han är en helig Gud \add (Elohim)\add*. Han är en nitälskande Gud \add (hebr. El qana) [\+xt 2 Mos 20:5\+xt*]\add*. Han ska inte förlåta era överträdelser, inte era synder. 
\v 20 Om ni förkastar Herren \add (Jahveh)\add* och tjänar andra gudar, då ska han vända och göra er ont och förtära er, istället för att han har gjort gott mot er.”
\p
\v 21 Och folket sa till Josua: ”Nej, men vi vill tjäna Herren \add (Jahveh)\add*.” 
\v 22 Och Josua sa till folket: ”Ni är vittnen mot er själva att ni har valt Herren \add (Jahveh)\add* för att tjäna honom.” Och de svarade: ”Vi är vittnen.” 
\v 23 \add [Josua sa:]\add* ”Kasta nu därför bort de främmande gudarna som finns hos er och böj \add (luta, vänd)\add* era hjärtan till Herren \add (Jahveh)\add*, Israels Gud \add (Elohim)\add*.”
\p
\v 24 Och folket sa till Josua: ”Herren vår Gud \add (Jahveh Elohim)\add* ska vi tjäna och hans röst ska vi lyssna till.”
\p
\v 25 Så Josua skar ett förbund med folket den dagen och förelade dem en förordning \add (ordagrant ”saker inristat”)\add* och ett påbud \add (bindande juridiska beslut)\add* i Shechem. 
\v 26 Och Josua skrev dessa ord i boken med Guds undervisning \add (hebr. Torah)\add*, och han tog en stor sten och satte upp den där under eken vid Herrens \add (Jahvehs)\add* helgedom. 
\v 27 Och Josua sa till allt folket: ”Se, denna sten ska vara ett vittne mot er, för den har hört alla de ord som Herren \add (Jahveh)\add* har talat till oss, den ska därför vara ett vittne mot er så att ni inte förnekar er Gud \add (Elohim)\add*.” 
\v 28 Så sände Josua iväg folket, var man till sin arvedel.
\s3 Josua dör
\m
\v 29 Och det hände efter detta att Josua, Nuns son, Herrens \add (Jahvehs)\add* tjänare dog. Han blev 110 år. 
\v 30 Och de begravde honom på gränsen till hans arv i Timnat-Serach, som är i Efraims bergsbygd, norr om berget Gaash. 
\v 31 Och Israel tjänade Herren \add (Jahveh)\add* alla Josuas dagar och alla dagar som de äldste, som kände till Herrens \add (Jahvehs)\add* gärningar som han hade gjort för Israel, levde efter Josua.
\p
\v 32 Och Josefs ben som Israels söner fört upp från Egypten, begravde man i Shechem, på den mark som Jakob köpt av Chamors son, Shechems far för 100 silvermynt \add (hebr. qesitah)\add*, och det blev Josefs söners arv.
\b
\m \add [Värdet på silvermyntet qesitah är okänt men motsvarar troligtvis en shekel, den grekiska översättningen Septuaginta översätter ordet med lamm, som såldes för en shekel, se även \+xt 1 Mos 33:19; Job 42:11\+xt*.]\add*
\b
\m
\v 33 Och Elazar, Arons son, dog och de begravde honom på hans son Pinchas kulle, som getts till honom i Efraims bergsbygd.