\id EZR 
\ide UTF-8
\h Esra
\toc2 Esra
\mt1 Esra
\imt1 Inledning
\ip Från början var Esra och Nehemja en bokrulle som kallades Esra bok. Ända fram till år 1448 var det en bok i den hebreiska Bibeln (Tanach), sedan dess är de uppdelade och återfinns som två böcker: Esra och Nehemja. Den inbördes ordningen där Esra kommer före Nehemja är densamma i alla traditioner. I den kristna Bibeln återfinns böckerna bland de historiska böckerna, mitt i GT, efter Krönikeböckerna. I den judiska Bibeln är de däremot placerade näst sist, i den tredje delen som är Skrifterna (Ketuvim). Den sista boken i Skrifterna är Krönikeböckerna som också antas ha skrivits av Esra. De två sista verserna i Krönikeböckerna (\xt 2 Krön 36:22-23\xt*) är nästan exakt samma som de tre första här i Esra (\xt Esra 1:1-3\xt*). Detta talar också för att dessa tre böcker från början var en enhet. Placeringen sist i GT passar rent kronologiskt också bra. Anledningen till att både Esra/Nehemja och Krönikeböckerna delades upp och blev flera böcker är att den grekiska översättningen Septuaginta delade upp dem. Den uppdelningen har sedan följt med i den kristna traditionen.
\ip \bd Kronologi – kungar\bd*
\ip Följande kungar regerade i det persiska riket:
\ip Kyros 539-530 f.Kr.
\ip Kambyses II 530-522 f.Kr.
\ip Darejavesh (Darius) I 522-486 f.Kr.
\ip Xerxes I 486-465 f.Kr.
\ip Artaxerxes I 465-424 f.Kr.
\ip Darejavesh (Darius) II 423-404 f.Kr.
\ip Artaxerxes II 404-358 f.Kr.
\ip Artaxerxes III 358-337 f.Kr.
\ip Darejavesh (Darius) III 336-330 f.Kr.
\ip Det persiska riket får sitt slut 331 f.Kr. då Alexander den store besegrar Darius III vid slaget i Gaugamela.
\ib
\im \bd Struktur\bd*
\ip Esra/Nehemja är en enhet med sju distinkta stycken som hör ihop. Det går att illustrera dem som parallella par eller en stor kiasm.
\ip 1a Serubbabel återvänder (\xt Esra 1-2\xt*)
\ip 1b Serubbabels bedrifter (\xt Esra 3-6\xt*)
\ip 2a Esra återvänder (\xt Esra 7-8\xt*)
\ip 2b Esras bedrifter (\xt Esra 9-10\xt*)
\ip 2a Nehemja återvänder (\xt Neh 1-2\xt*)
\ip 2b Nehemjas bedrifter (\xt Neh 3:1-7:3\xt*)
\ip 3 Avslutande reformer och uppräkningar (\xt Neh 7:4-13:31\xt*)
\ip A Serubbabels återvändande (\xt Esra 1-2\xt*)
\ip  B Templet byggs – motstånd (\xt Esra 3-6\xt*)
\ip  C Esras återvändande (\xt Esra 7-8\xt*)
\ip  D Folket renas (\xt Esra 9-10\xt*)
\ip  C Nehemjas återvändande (\xt Neh 1-2\xt*)
\ip  B Murarna byggs – motstånd (\xt Neh 3:1-7:3\xt*)
\ip A Serubbabels återvändande; avslutande reformer (\xt Neh 7:4-13:31\xt*)
\ip Det kiastiska mönstret visar utan någon som helst tvekan att Esra/Nehemja är en bok som hör ihop. Den symmetriska strukturen ger också en förklaring till den dubbla listan med namnen på dem som återvände i \xt Esra 2\xt* och \xt Neh 7\xt*. Strukturen hjälper också till att se de områden och teman som författaren betonar: Överlåtelse och efterföljelse (tre uppbrott beskrivs, då folket lämnar sitt bekväma liv i Babylon för att återvända och bygga upp Guds tempel och muren); vikten av personligt engagemang (uppräkningar med specifika individuella namn); bönens och fastans viktiga roll (\xt Esra 9-10\xt* och \xt Neh 4-6\xt*); omvändelse och lydnad; varje våg mötte motstånd (den som bygger på Guds verk kommer att möta motstånd både utifrån och inifrån).
\ib
\im \bd Berör tidsperioden: \bd* 539 – 444 f.Kr.
\ib
\im \bd Skrivet: \bd* ca 556-444 f.Kr.
\ib
\im \bd Författare: \bd* troligtvis \bd Esra\bd*
\ib
\im \bd Relaterade böcker: \bd*
\ip Nehemja,
\ip Ester,
\ip Sakarja,
\ip Haggai,
\ip Malaki
\c 1
\s1 Första gruppen – Serubbabel (kap 1-6)
\s2 Kyros påbud
\m
\v 1 I Kyros, den persiska kungens, första år \add [539 f.Kr.]\add* – för att Herrens \add (Jahvehs)\add* ord genom Jeremias mun skulle fullbordas \add [\+xt Jer 29:10-14; Jes 44:28-45:13\+xt*]\add* – uppväckte Gud \add (Jahveh)\add* Persiens kung Kyros ande \add [hjärta, se \+xt Ords 21:1\+xt*]\add* så att han ropade ut \add (kungjorde)\add* i hela sitt kungarike, både muntligt och skriftligt:
\m
\v 2 Så säger Kyros, Persiens kung:
\b
\m Alla kungariken på jorden har Herren \add (Jahveh)\add*, himmelens Gud \add (Elohim)\add*, gett till mig, och han har befallt mig att bygga ett hus åt honom i Jerusalem, som ligger i Juda.
\b
\m
\v 3 Vem som helst ibland er som tillhör hans folk, må hans Gud \add (Elohim)\add* vara med honom. Låt honom gå upp till Jerusalem som ligger i Juda och bygga Herrens \add (Jahvehs)\add*, Israels Guds \add (Elohims)\add*, hus. Han är den Gud \add (Elohim)\add* som bor i Jerusalem.
\b
\m
\v 4 Och för alla \add [judar]\add* som är kvar \add (kvarlevan) [som inte har tillräckligt med egna resurser för att återvända]\add*, var de än må bo \add [runt om i hela det stora persiska riket]\add*, låt folket \add [icke-judar]\add* på dessa platser förse honom med silver och guld, med gods \add [kläder, tält]\add* och kreatur, förutom de frivilliga offergåvorna till Guds \add (Elohims)\add* hus i Jerusalem \add [så de kan återvända]\add*.
\b
\m \add [Betydelsen beror på vilka ”folket på dessa platser” syftar på. Om det är icke-judar, så blir betydelsen att alla judar som vill återvända skulle få möjlighet att göra det. Den tolkningen stärks utifrån att gåvorna som nämns är de gåvor som de tar med sig, se vers 6.]\add*
\b
\m \add [Kyros regerade i Persien 539-530 f.Kr. Detta påbud avslutar den 70-åriga fångenskapen för det judiska folket i Babylon. Det var tre deportationer (605, 597 och 586 f.Kr.) och också tre återtåg (Serubbabel, Esra och Nehemja). De sjuttio åren kan beräknas på två sätt. Antingen från Nebukadnessars första attack 605 f.Kr. till 535 f.Kr. (då grunden till templet läggs) eller från Jerusalems fall 586 f.Kr. till templets färdigställande 516 f.Kr. då det återinvigs. Vers 1-3 återfinns nästan ordagrant i \+xt 2 Krön 36:22-23\+xt*. Arkeologiska fynd som Kyros cylinder bekräftar att Kyros gjorde liknande proklamationer till andra folk och religioner. Frasen ”det blev nedskrivet” i vers 1 är en teknisk term för att dokumentera. Tusentals lertavlor med lagar, kvitton och förbund har hittats i utgrävningar från den här tiden.]\add*
\s2 Förberedelser och gåvor
\m
\v 5 Ledarna för Juda och Benjamin tillsammans med prästerna och leviterna, alla vars ande Gud \add (Elohim)\add* hade uppväckt, steg upp och gick för att bygga Herrens \add (Jahvehs)\add* hus som finns i Jerusalem. 
\v 6 Och alla omkring dem stärkte deras händer med redskap av silver, guld, gods, boskap och värdefulla gåvor, förutom allt som de offrade frivilligt. 
\v 7 Och kung Kyros hämtade alla tillbehör från Herrens \add (Jahvehs)\add* hus som Nebukadnessar hämtat från Jerusalem och placerat i sina gudars hus. 
\v 8 Persiens kung Kyros lät skattmästaren Mitredat \add [80 år senare tjänade en annan Mitredat under Artaxerxes I, se \+xt Esra 4:7\+xt*]\add* hämta dem \add (tempelföremålen)\add* och räkna upp dem åt Sheshbatsar \add [troligen ett annat namn på Serubbabel, se vers 11 och \+xt Esra 5:16; 3:8\+xt*]\add*, fursten av Juda. 
\v 9 Detta är antalet av dem:
\b
\m guldhandfat: 30 st
\m silverhandfat: 1 000 st
\m silverknivar: 29 st
\m
\v 10 guldskålar: 30 st
\m en annan sorts \add (dubbla; andra; matchande – hebr. mishnim)\add* silverskålar: 410 st
\m övriga redskap: 1 000 st
\b
\m
\v 11 Alla redskap av guld och av silver var 5 400. Sheshbatsar \add [troligen Serubbabel]\add* tog med sig allt detta när de bröt upp från fångenskapen i Babylon till Jerusalem.
\b
\m \add [Summan av de artiklar som listas i vers 9-10 är 2 499, vilket inte stämmer överens med totalsumman 5 400. Troligtvis anges bara de viktigaste kärlen i uppräkningen, eller så har författaren bara tagit med en del av en sammanställning tillsammans med totalsumman.]\add*
\c 2
\s2 Namnen på dem som återvände
\m
\m \add [Oavsett varifrån man kommer så går man alltid upp till Jerusalem. Det finns också ett särskilt ord för detta i hebreiskan alija, vilket används här. Namnet Serubbabel (hebr. Zerobavel) betyder en som är utspridd/sådd i Babylon.]\add*
\b
\m
\v 1 Dessa är provinsens söner som gick upp \add [till Jerusalem]\add* från fångenskapen, av dem som förts bort, som Nebukadnessar, Babylons kung, hade fört till Babylon, och som återvände till Jerusalem och Juda, var och en till sin stad; 
\v 2 som kom med Serubbabel, Jeshoa, Nehemja, Seraja, Reelaja, Mordochaj, Bilshan, Mispar, Bigvaj, Rechom, Baana.
\b
\m \add [Uppräkningen som görs här har stora likheter med en motsvarande uppräkning i \+xt Neh 7:6-73\+xt*. Många av familjerna nämns i bägge uppräkningarna och antalet familjemedlemmar är ofta detsamma, men skillnader förekommer. En del betraktar dessa uppräkningar som två olika, men det kiastiska mönstret talar för att det är samma, men med olika fokus. I denna uppräkning nämns drygt 42 000 personer, men en stor majoritet av judarna kom aldrig tillbaka varken med Serubbabel, Esra eller Nehemja, utan bodde kvar i Babylon. Där har deras ättlingar bott kvar ända in i modern tid, då en del av dem har flyttat tillbaka till Israel efter att staten bildades 1948. Mellan 1948 och 2021 har över 3 miljoner judar gjort alija. År 2021 fanns det 15 miljoner judar totalt i världen (varav omkring 15 000 i Sverige) och knappt hälften (6,9 miljoner) bodde i Israel. I Sverige har den ökade antisemitismen gjort att allt fler judar väljer att flytta till Israel.]\add*
\b
\m Antalet män av Israels folk:
\b
\m
\v 3 Paroshs söner: 2 172
\m
\v 4 Shefatejas söner: 372
\m
\v 5 Arachs söner: 775
\m
\v 6 Pachat-Moabs söner, från Jeshoa och Joavs söner: 2 812
\m
\v 7 Elams söner: 1 254
\m
\v 8 Zattos söner: 945
\m
\v 9 Zakkajs söner: 760
\m
\v 10 Banis söner: 642
\m
\v 11 Bevajs söner: 623
\m
\v 12 Azeggads söner: 1 222
\m
\v 13 Adonikams söner: 666
\m
\v 14 Bigvajs söner: 2 056
\m
\v 15 Adins söner: 454
\m
\v 16 Aters söner från Hiskia \add (hebr. Jechizqijah)\add*: 98
\m
\v 17 Betsajs söner: 323
\m
\v 18 Joras söner: 112
\m
\v 19 Chashums söner: 223
\m
\v 20 Gibbars söner: 95
\b
\m
\v 21 \add [Från geografiska platser:]\add*
\b
\m Betlehems söner: 123
\m
\v 22 Netofas folk: 56
\m
\v 23 Anatots folk: 128
\m
\v 24 Azmavets söner: 42
\m
\v 25 Kirjat Arims, Kefiras och Beerots söner: 743
\m
\v 26 Ramas och Gevas söner: 621
\m
\v 27 Michmas folk: 122
\m
\v 28 Betels och Ais folk: 223
\m
\v 29 Nevos söner: 52
\m
\v 30 Magebbishs söner: 156
\m
\v 31 Det övriga Elams söner: 1 254
\m
\v 32 Charims söner: 320
\m
\v 33 Lods, Chadids och Onos söner: 725
\m
\v 34 Jerikos söner: 345
\m
\v 35 Senaas söner: 3 630
\b
\m
\v 36 Prästerna:
\b
\m Jedajas söner av Jeshoas hus: 973
\m
\v 37 Immers söner: 1 052
\m
\v 38 Pashchors söner: 1 247
\m
\v 39 Charims söner: 1 017
\b
\m
\v 40 Leviterna:
\b
\m Jeshoas söner och Kadmiel från Hodavejas söner: 74
\b
\m
\v 41 Sångarna:
\b
\m Asafs söner: 128
\b
\m
\v 42 Dörrvaktarnas söner:
\b
\m Shalloms söner, Aters söner, Talmons söner, Akkovs söner, Chatitas söner och Shovajs söner: totalt 139
\b
\m
\v 43 Tempeltjänarna \add [hebr. netinim; betyder ”givna åt” eller ”avskilda för”, de hade fått uppdraget att hjälpa leviterna med enklare uppgifter som att hämta vatten och hugga ved, se \+xt Jos 9:26-27\+xt*]\add*:
\b
\m Tsichas söner, Chasofas söner, Tabbaots söner, 
\v 44 Keros söner, Siahas söner, Padons söner, 
\v 45 Levanas söner, Chagavas söner, Akkovs söner, 
\v 46 Chagavs söner, Shalmajs söner, Chanans söner, 
\v 47 Giddels söner, Gachars söner, Reajas söner, 
\v 48 Retsins söner, Nekodas söner, Gazzams söner, 
\v 49 Uzzas söner, Paseach söner, Besajs söner, 
\v 50 Asnas söner, Meonims söner, Nefosims söner, 
\v 51 Bakboks söner, Chakofas söner, Charchors söner, 
\v 52 Batslots söner, Mechidas söner, Charshas söner, 
\v 53 Barkos söner, Siseras söner, Temachs söner, 
\v 54 Netsiachs söner och Chatifas söner.
\b
\m
\v 55 Salomos tjänares barn:
\b
\m Sotajs söner, Hassoferets söner, Perodas söner, 
\v 56 Jaelas söner, Darkons söner, Giddels söner, 
\v 57 Shefatejas söner, Chattils söner, Pocheret-Hatsvajims söner, Amis söner.
\b
\m
\v 58 Alla tempeltjänarna \add [netinimerna, se vers 43-54]\add* och sönerna till Salomos tjänare var 392.
\b
\m
\v 59 \add [Övriga:]\add*
\b
\m Och där var de som gick upp från Tel-Melach, Tel-Charesha, Kerov, Addan och Immer, men de kunde inte berätta \add (redogöra för)\add* vilka som var deras fäders hus \add (vilken släkt de kom ifrån)\add* och deras säd \add (avkomma)\add*, huruvida de var israeliter eller inte.
\b
\m
\v 60 Delajas söner, Tobias söner, Nekodas söner: 652.
\b
\m
\v 61 Och prästernas söner: Chavajas söner, Hakkots söner, Barzillajs söner, som tog en hustru från Barzillajs döttrar, gileaditen, och sedan tog deras familjenamn. 
\v 62 Dessa sökte efter sina uppteckningar, sitt släktskap \add (förfädernas namn)\add*, men kunde inte finna dem. Därför ansågs de orena och skiljdes från prästerskapet. 
\v 63 Och Tirshata sa till dem att de inte skulle äta av det heliga \add (de delar av offerdjuren som tillhörde prästen)\add* förrän det kom en präst \add (överstepräst)\add* med Urim och Tummim \add [som genom denna lott kunde avgöra om de var äkta präster eller inte]\add*.
\b
\m \add [Urim och Tummim var namnet på de två föremål (troligtvis två mindre stenar eller stavar) som prästen bar i sin prästsköld och som troligtvis användes för att kasta lott, se \+xt 2 Mos 28:30; 1 Sam 14:42\+xt*.]\add*
\b
\m
\v 64 Hela församlingen tillsammans utgjorde 42 360 personer, 
\v 65 förutom deras tjänare och tjänarinnor som utgjorde 7 337 personer. De hade också 200 manliga och kvinnliga sångare.
\b
\m
\v 66 De hade 736 hästar, 245 mulåsnor, 
\v 67 435 kameler och 6 720 åsnor.
\b
\m
\v 68 När de kom till Herrens \add (Jahvehs)\add* hus i Jerusalem gav några av familjernas överhuvuden frivilliga gåvor till återuppbyggnaden av grunden till Herrens \add (Jahvehs)\add* hus. 
\v 69 I förhållande till sin förmåga gav de till skattkistan för detta arbete 61 000 gulddrachmer och 5 000 silverminor och 100 prästdräkter. 
\v 70 Nu bosatte sig prästerna, leviterna, en del av folket, sångarna, dörrvaktarna och tempeltjänarna i sina egna städer och hela det övriga Israel i sina städer.
\c 3
\s2 Templets grund läggs
\m
\v 1 Och när den 7:e månaden \add [höstmånaden tishri, infaller sept/okt; troligtvis 538 f.Kr.]\add* var inne och Israels barn hade bosatt sig i sina städer, samlades folket som en man \add (som en enhet; samstämt)\add* i Jerusalem. 
\v 2 Då stod Jotsadaks son Jeshoa upp och hans bröder, prästerna, och Serubbabel, Shealtiels son, och hans bröder, och de byggde altaret för att offra brännoffer till Israels Gud \add (Elohim)\add* som det står skrivet i gudsmannen Moses undervisning. 
\v 3 De satte upp altaret på dess bestämda plats \add (i anslutning till/framför/öster om själva templet)\add*, trots sin rädsla för folket i landet. Och de offrade brännoffer till Herren \add (Jahveh)\add* på det, både morgonoffer och kvällsoffer. 
\v 4 De firade också lövhyddohögtiden \add (hebr. sukkah)\add* som det står skrivet och offrade det föreskrivna antalet dagliga offer i enlighet med påbudet för varje dag.
\b
\m \add [Just under lövhyddofesten offras utöver alla andra högtidsoffer även totalt 70 oxar, en för varje land i den då kända världen, vilket gör att ingen annan högtid har lika många offer i antal djur, se \+xt 4 Mos 29:12-39; 3 Mos 23:33-44; 5 Mos 16:13-15\+xt*. Lövhyddohögtiden är också den enda av Herrens (Jahvehs) högtider då det är ett påbud att vara glad i sju dagar, vilket många rabbiner anser vara ett av de svåraste buden att uppfylla!]\add*
\b
\m
\v 5 Därefter bar de fram det dagliga brännoffret, offret vid nymånad och offren för alla Herrens \add (Jahvehs)\add* heliga sammankomster \add [alla Herrens (Jahvehs) högtider som beskrivs i \+xt 3 Mos 23\+xt*]\add*, liksom alla frivilliga offer som bars fram till Herren \add (Jahveh)\add*. 
\v 6 Från den första dagen i den 7:e månaden \add [tishri]\add* började de offra brännoffer till Herren \add (Jahveh)\add* trots att grunden till Herrens \add (Jahvehs)\add* tempel ännu inte var lagd.
\b
\m
\v 7 De gav pengar till stenhuggarna och timmermännen och mat, dryck och olja till sidonierna och tyrierna för att de skulle föra cederträ från Libanon, via havet till Jaffa, som Persiens kung Kyros hade gett tillstånd till.
\b
\m
\v 8 I den 2:a månaden \add [ijar – april/maj]\add* på det 2:a året \add [av Kyros styre – motsvarar 537 f.Kr.]\add*, efter att de kommit till Herrens \add (Elohims)\add* hus i Jerusalem, påbörjade Shealtiels son Serubbabel, och Jotsadaks son Jeshoa, och resten av deras bröder, prästerna, leviterna och alla de som återvänt från fångenskapen till Jerusalem, arbetet. De utsåg leviterna från 20 års ålder och äldre till att övervaka arbetet på Herrens \add (Jahvehs)\add* hus. 
\v 9 Sedan stod Jeshoa med sina söner och sina bröder och Kadmiel och hans söner, Juda söner, tillsammans för att övervaka hantverkarna i Guds \add (Elohims)\add* hus – även Chenadads söner med sina söner och sina bröder, \add [alla]\add* leviterna \add [var med]\add*. \add [Versen är inte helt tydlig, men troligtvis är det tre personer som åsyftas (Jeshoa, Kadmiel och Chenadad) tillsammans med sina familjer – alla leviterna.]\add*
\b
\m
\v 10 När hantverkarna hade lagt grunden till Herrens \add (Jahvehs)\add* tempel, ställde de upp prästerna i sina skrudar och med trumpeter, och leviterna, Asafs söner, med cymbaler, för att prisa Herren \add (Jahveh)\add* i enlighet med Israels kung Davids föreskrifter. 
\v 11 Med lovprisning och tacksägelse sjöng de till Herren \add (Jahveh)\add*:
\b
\m För han är god,
\p för evigt \add (i evighet)\add* varar hans nåd \add (omsorgsfulla, trofasta kärlek)\add* över Israel! \add [\+xt Ps 118:1\+xt*]\add*
\b
\m Och hela folket gav upp ett härskri \add (ropade med stark röst)\add* när de prisade Herren \add (Jahveh)\add* eftersom grunden till Herrens \add (Jahvehs)\add* hus var lagd.
\b
\m
\v 12 Men många av prästerna och leviterna och överhuvudena för deras fäders stammar \add (släkter, Israels tolv stammar)\add*, de gamla männen som hade sett det första huset \add [Salomos tempel]\add*, grät högljutt när de såg grunden läggas för detta hus \add [templet]\add*, medan många \add [andra]\add* ropade högt av glädje, 
\v 13 så att man inte kunde skilja ljudet av glädjerop från ljudet av gråtande människor, för folket ropade för full hals, med hög röst, och ljudet hördes på långt håll.
\c 4
\s2 Motstånd
\m
\v 1 När Judas och Benjamins fiender hörde att de fördrivna kommit tillbaka och byggde ett tempel till Herren \add (Jahveh)\add*, Israels Gud \add (Elohim)\add*, 
\v 2 närmade de sig Serubbabel och ledarna \add [de ledande fäderna, patriarkerna, överhuvudena för de återvändande]\add* och sa till dem: Låt oss bygga tillsammans med er, för vi liksom ni söker er Gud \add (Elohim)\add* och har offrat till honom sedan Esarchaddons dagar \add [681-669 f.Kr.]\add*, Assyriens kung, som förde oss hit.
\b
\m \add [Redan den assyriska kungen Sargon hade gjort folkförflyttningar när Samarien föll (722 f.Kr.). Detta fortsatte efterföljande kungar med, som Esarchaddon (681-669 f.Kr.) och Ashurbanipal (668-627 f.Kr.). Utombibliska källor bekräftar hur Esarchaddon förflyttar folkgrupper till Sidon sedan han intagit de områdena.]\add*
\b
\m
\v 3 Men Serubbabel, Jeshoa och Israels andra prominenta ledare sa till dem: ”Det är inte för er och oss \add (tillsammans)\add* att bygga ett hus till Herren \add (Jahveh)\add* vår Gud \add (Elohim)\add*, vi själva ska bygga det till Herren \add (Jahveh)\add*, Israels Gud \add (Elohim)\add*, precis som Kyros, Persiens kung, har befallt oss.”
\b
\m
\v 4 Då började landets invånare att hindra \add [de återvändande]\add* judarna \add (folket från Juda) [vers 12]\add* och gjorde dem rädda för att bygga. 
\v 5 De mutade rådgivare i avsikt att omintetgöra deras planer alla dagar från Persiens \add [första]\add* kung Kyros tid till \add [539 f.Kr.]\add* dess Persiens \add [tredje]\add* kung Darejavesh regerade \add [522-486 f.Kr.]\add*.
\b
\m \add [De tre första kungarna i det persiska riket var: Kyros (539-530 f.Kr.), Kambyses II (530-522 f.Kr.) och Darejavesh I (Dareios den store) (522-486 f.Kr.). Berättelsen fortsätter från vers 3 i vers 24, men däremellan sker en framåtblick som visar att redan efter att templet var klart under Serubbabel fortsatte samarierna att motsätta sig uppbyggandet av Jerusalem.]\add*
\s3 Exempel på senare motstånd
\m
\v 6 Under \add [Persiens fjärde kung]\add* Ahasveros \add (Xerxes)\add* regering, i början av hans regeringstid, skrev de en anklagelse mot invånarna i Juda och Jerusalem. \add [Ahasveros regerade i Persien 486-465 f.Kr., han är även känd under det grekiska namnet Xerxes, se även \+xt Est 1:1\+xt*.]\add* 
\v 7 Även under \add [hans efterträdare]\add* Artachshastas \add (Artaxerxes I)\add* dagar \add [465-425 f.Kr.]\add* skrev Bishlam, Mitredat, Tavel och resten av deras anförvanter ett brev på arameiska som översattes.
\b
\m
\m \add [Här i vers 8 skiftar texten från hebreiska till arameiska fram till \+xt Esra 6:18\+xt*. Judarna var tvåspråkiga vid den här tiden, så för att undvika att hoppa mellan arameiska (som de persiska dokumenten som citeras var skrivna på) och hebreiska så skrivs även kommentarerna mellan breven på arameiska. Vers 9-10 var troligtvis den sammanfattning av innehållet som fanns på skriftrullens utsida.]\add*
\b
\m
\v 8 Rechum, befälhavaren \add (ordagrant: herre av befallningar)\add*, och Shimshaj, stadssekreteraren, skrev ett brev angående Jerusalem till kung Artachshaste \add (Artaxerxes I)\add* med följande innehåll:
\qc ______
\b
\m
\v 9 Rechum, befälhavaren, och Shimshaj, stadssekreteraren, tillsammans med övriga kollegor \add (statsanställda)\add*: domarna, ämbetsmännen, förvaltningsmännen, tjänstemännen, männen från Erek, Babylon och Susa, dvs. elamiterna, 
\v 10 och alla andra folk som den store och mäktige Asenappar hade fört bort och låtit bo i Samariens städer och i övriga delar av provinsen väster om Eufrat.
\b
\m \add [Asenappar är ett annat namn för Ashurbanipal. Han efterträdde sin far Esarchaddon som kung i Assyrien 669 f.Kr. Omkring 645 f.Kr. plundrar de Elams huvudstad Susa, och en del av dessa folk fördes bort till Samarien och andra platser.]\add*
\b
\m
\v 11 Detta är en avskrift av brevet de sände till honom:
\b
\m ”Till kung Artachshaste \add [Artaxerxes I]\add*.
\b
\m Från dina tjänare, männen på andra sidan floden \add [väster om floden Eufrat]\add*.
\b
\m
\v 12 Kungen bör veta att de judar som gav sig i väg från dig har kommit hit till oss i Jerusalem. De bygger nu upp den upproriska och onda staden, de reparerar murarna och förbättrar fundamenten. 
\v 13 Kungen bör nu veta att om denna stad byggs upp och murarna repareras kommer de varken att betala skatt, tull eller vägpengar, och det kommer att skada kungarnas inkomster. 
\v 14 Eftersom vi äter palatsets salt \add [är avlönade; står i kungens tjänst och är lojala mot honom, se \+xt 3 Mos 2:13; 4 Mos 18:19; 2 Krön 13:5\+xt*]\add* och det inte är rätt att vi ser hur kungen blir vanärad, sänder vi nu denna skrivelse och låter kungen veta 
\v 15 så att det kan efterforskas i dina fäders krönikor. Du ska då i dessa krönikor finna att denna stad har varit en upprorisk stad, till skada för kungar och länder. Sedan gammalt har det där anstiftats oroligheter, och därför har också denna stad förstörts. 
\v 16 Vi låter nu kungen veta att om denna stad byggs upp och dess murar repareras, då har du ingen besittning kvar i landet på andra sidan floden.”
\b
\m \add [Uttrycket ”äta palatsets salt” är ett idiomatiskt uttryck för att vara i kungens tjänst. Engelska ordet för lön ”salary” kommer från latinska salarium – saltpengar.]\add*
\b
\m
\v 17 Kungen sände detta svar:
\b
\m ”Till rådsherren Rechum och skrivaren Shimshaj och de andra, deras medbröder, som bor i Samarien och i resten av landet på andra sidan floden. Frid!
\b
\m
\v 18 Skrivelsen ni sände till oss har blivit noggrant uppläst för mig. 
\v 19 Sedan jag befallt att det skulle göras efterforskningar, fann man att denna stad har en lång historia av att sätta sig upp mot kungar och att uppror och oroligheter har anstiftats där. 
\v 20 I Jerusalem har det också funnits mäktiga kungar som har härskat över hela landet på andra sidan floden. Skatt, tull och vägpengar har getts till dem. 
\v 21 Utfärda därför en befallning att dessa män ska sluta. Denna stad ska inte byggas upp förrän jag befaller det. 
\v 22 Se till att ni inte är försumliga med denna sak, så att skadan inte växer och kungarna blir lidande.”
\b
\m
\v 23 När det som stod i kung Artachshastes \add [Artaxerxes I]\add* skrivelse hade blivit uppläst för Rechum och skrivaren Shimshaj och deras medbröder, gick de till judarna i Jerusalem och hindrade dem med våld och makt.
\s3 Arbetet försenas
\m
\m \add [Efter en framåtblick (med en inledning i vers 4-5 och exempel från ett brev i vers 6-23) som visar på även framtida motstånd, återupptas den kronologiska berättelsen från vers 3 här.]\add*
\b
\m
\v 24 Alltså upphörde arbetet på Guds hus i Jerusalem. Det blev förhindrat ända till den persiske kungen Darejaveshs 2:a regeringsår \add [520 f.Kr.]\add*.
\b
\m \add [Darejavesh I övertog makten i Persien efter inbördeskriget efter Kambyses död. Några år in i hans styre hade det politiska läget stabiliserats (förutom några strider med Egypten 518-519 f.Kr.). Under Darejavesh styre 522-486 f.Kr. nådde det persiska riket sin storhetstid.]\add*
\c 5
\s2 Tatnajs brev till Darejavesh
\m
\v 1 Profeten Haggai och Sakarja, Iddos son, profeterade för judarna i Juda och Jerusalem i Israels Guds namn som var över dem. 
\v 2 Serubbabel, Shealtiels son, och Jeshua, Josadaks son, började då bygga på Guds hus i Jerusalem. Guds profeter var med dem och hjälpte dem.
\b
\m
\v 3 Vid samma stund \add [en viktig och avgörande tid]\add* kom Tatnaj \add [vars namn betyder ”gåva”]\add*, ståthållaren i landet på andra sidan floden \add [provinsen väster om Eufrat]\add*, och Setar-Bosenai \add [betyder ”strålande stjärna”]\add* och deras medbröder \add (kollegor)\add* och sa till dem \add [judarna som byggde upp templet]\add*: ”Vem har gett er tillåtelse att bygga detta hus och slutföra denna mur?”
\p
\v 4 Sedan frågade de vad männen hette som uppförde byggnaden. 
\v 5 Guds öga vakade över judarnas äldste, så att ingen hindrade dem innan saken hade kommit inför Darejavesh \add [som regerade 522-486 f.Kr.]\add* och de hade fått brev tillbaka från honom om detta.
\b
\m
\v 6 Detta är vad som stod skrivet i det brev som Tatnaj, ståthållaren i landet på andra sidan floden, och Shetar-Bosenaj och hans medbröder, afarsekiterna, på andra sidan floden sände till kung Darejavesh. 
\v 7 De sände nämligen en redogörelse till honom, och i den stod det:
\b
\m ”Frid i allt vare med kung Darejavesh.
\b
\m
\v 8 Kungen bör veta att vi kom till provinsen Judéen, till den store Gudens hus. Detta bygger man nu upp med stora stenar \add [ordagrant: ”stenar som måste rullas”]\add* och sätter trävirke \add [balkar]\add* i väggarna. Arbetet utförs med omsorg och går snabbt framåt under deras ledning.
\b
\m
\v 9 Då frågade vi de äldste där: Vem har befallt er att bygga detta hus och att återställa denna mur? 
\v 10 Vi frågade dem också vad de hette, för att kunna underrätta dig och skriva upp namnen på de män som ledde dem.
\b
\m
\v 11 Detta är svaret som de gav oss: Vi är tjänare till himlarnas och jordens Gud, och vi bygger på nytt upp det hus som för många år sedan stod här och som en stor kung i Israel hade byggt och gjort färdigt. 
\v 12 Men eftersom våra fäder gjorde himlarnas Gud vred, gav han dem i kaldén Nebukadnessars hand, den babyloniske kungen. Han förstörde detta hus och förde bort folket till Babel. 
\v 13 Men i sitt 1:a regeringsår befallde Babels kung Kyros \add (Koresh)\add* att man skulle bygga upp detta Guds hus. 
\v 14 Dessutom lät kung Kyros \add (Koresh)\add* hämta från templet i Babel de kärl av guld och silver som hade tillhört Guds hus, men som Nebukadnessar hade tagit från templet i Jerusalem och fört till templet i Babel. Kung Kyros \add (Koresh)\add* överlämnade dem åt en man vid namn Sheshbassar, som han hade tillsatt som ståthållare, 
\v 15 och sa till honom: Ta dessa kärl, res i väg och bär in dem i templet i Jerusalem och låt Guds hus byggas upp på sin plats. 
\v 16 Så kom denne Sheshbassar hit och lade grunden till Guds hus i Jerusalem. Från den tiden och ända till nu har man byggt på det, och det är ännu inte färdigt.
\b
\m
\v 17 Om kungen samtycker bör man göra efterforskningar i kungens skattkammare i Babel för att ta reda på om kung Kyros har gett befallning att bygga detta Guds hus i Jerusalem. Därefter bör kungen meddela oss sin vilja om saken.”
\b
\c 6
\s2 Darejaveshs befallning
\m
\v 1 Då gav kung Darejavesh sin befallning, och man gjorde efterforskningar i arkiven som fanns i skattkammaren i Babel. 
\v 2 I Ekbatanas borg \add [en av de gamla huvudstäderna]\add* i provinsen Medien \add [nuvarande nordvästra Iran]\add* fann man en bokrulle där följande stod skrivet:
\m
\v 3 ”I sitt 1:a regeringsår gav kung Kyros denna befallning om Guds hus i Jerusalem \add [\+xt Esra 1:2-4\+xt*]\add*: Huset ska byggas upp och vara en plats där man bär fram offer. Grunden ska läggas fast. Det ska byggas 60 alnar \add [27 meter]\add* högt och 60 alnar \add [27 meter]\add* brett 
\v 4 med tre varv stora stenar och med ett varv nytt trävirke. Vad som behövs för omkostnaderna ska betalas ut från kungens hus.
\b
\m \add [En aln motsvarar ungefär 45 cm. Måttet härstammar från längden på en mans underarm; avståndet mellan armbågen och långfingret. Dessa mått för att bygga om templet är det dubbla från Salomos tempel, se \+xt 1 Kung 6:2\+xt*.]\add*
\b
\m
\v 5 De kärl av guld och silver från Guds hus som Nebukadnessar tog ur templet i Jerusalem och förde till Babel \add [\+xt Dan 1:13\+xt*]\add* ska också lämnas tillbaka. De ska på nytt komma till sin rätta plats i templet i Jerusalem och sättas in i Guds hus.”
\b
\m
\v 6 Nu ska du, Tatnaj, ståthållare i landet på andra sidan floden, och du, Shetar-Bosenaj och era medbröder, afarsekiterna, på andra sidan floden, hålla er borta därifrån. \add [\+xt Esra 5:6\+xt*]\add* 
\v 7 Lämna arbetet på detta Guds hus i fred. Judarnas ståthållare och äldste ska bygga detta Guds hus på dess plats.
\b
\m
\v 8 Härmed ger jag befallning om vad ni ska göra för judarnas äldste när de bygger på detta Guds hus. Av de pengar som kungen får i skatt från landet på andra sidan floden ska det som behövs för omkostnaderna fullt ut betalas till dessa män så att arbetet inte avbryts. 
\v 9 Vad de behöver av ungtjurar, baggar och lamm till brännoffer åt himlarnas Gud, liksom vete, salt, vin och olja, ska efter uppgift av prästerna i Jerusalem ges dem dag för dag utan försummelse. 
\v 10 Så ska de kunna bära fram offer till en ljuvlig doft åt himlarnas Gud och be för kungens och hans söners liv. 
\v 11 Härmed befaller jag att om någon överträder denna förordning, så ska man bryta loss en bjälke ur hans hus och hänga upp honom på den. Hans hus ska förvandlas till en sophög, därför att han har gjort så. 
\v 12 Må den Gud som låtit sitt namn bo där slå ner alla kungar och folk som räcker ut sin hand för att överträda denna förordning och förstöra detta Guds hus i Jerusalem. Jag, Darejavesh, ger denna befallning. Se till att den blir noggrant utförd!” 
\v 13 Eftersom kung Darejavesh hade sänt ut en sådan befallning, blev den noggrant utförd av Tatnaj, ståthållaren på andra sidan floden, och av Shetar-Bosenaj liksom av deras medbröder. 
\v 14 Judarnas äldste byggde vidare och gjorde framsteg i arbetet genom profeterna Haggais och Sakarjas, Iddos sons, profetiska ord. Man byggde och slutförde det så som Israels Gud hade befallt och som Kyros och Darejavesh och Artachshaste \add (Artaxerxes I) [som regerade 465-424 f.Kr., se \+xt Esra 7:12, 21\+xt*]\add*, kung av Persien, hade befallt.
\b
\m
\v 15 Templet blev färdigt på den tredje dagen i månaden adar \add [på våren – 12:e mars]\add* i Darejaveshs 6:e regeringsår \add [516 f.Kr. – ganska precis 70 år efter templets förstörelse i augusti 587 f.Kr.]\add*.
\b
\m \add [Esra ger den exakta dagen för färdigställandet sedan Serubbabel lagt grunden 21 år tidigare, se \+xt Esra 3:10\+xt*. Från det att arbetet återupptagits, genom de två profeterna Haggais och Sakarjas inflytande, var tiden bara fyra år, fem månader och tio dagar.]\add*
\b
\m
\v 16 Israels barn, prästerna och leviterna och de andra som hade kommit tillbaka från fångenskapen, firade husets invigning med glädje. 
\v 17 Till invigningen av Guds hus offrade man 100 tjurar, 200 baggar och 400 lamm, och som syndoffer \add [\+xt 3 Mos 4:3\+xt*]\add* för hela Israel tolv bockar, efter antalet av Israels stammar. 
\v 18 De insatte prästerna efter deras skiften och leviterna efter deras avdelningar \add [exakta detaljer ges i \+xt 1 Krön 23-27\+xt*]\add* till att förrätta Guds tjänst i Jerusalem, så som det var föreskrivet i Moses bok.
\b
\m \add [Här avslutas den arameiska sektionen som började i \+xt Esra 4:8\+xt*, vers 19 är på hebreiska.]\add*
\b
\m
\v 19 De som återvänt från exilen firade påsken \add [\+xt 2 Mos 12:1-30, 43-51; 3 Mos 23:4-8\+xt*]\add* på den 14:e \add [dagen]\add* i den första månaden \add [14:e nisan – 21:a april 516 f.Kr., se vers 15]\add*, 
\v 20 för alla prästerna och leviterna hade renat sig och samtliga var ceremoniellt rena. De slaktade påskalammet för alla de landsflyktiga och för sina prästkollegor och för sig själva. 
\v 21 Alla de av Israels barn \add (söner)\add* som återvänt från landsflykten tillsammans med alla dem som avskilt sig från hednafolkens orenhet för att söka Herren \add (Jahveh)\add*, Israels Gud \add (Elohim)\add*, 
\v 22 de firade det osyrade brödets högtid \add [hebr. chag matsah; se \+xt 2 Mos 12:17-20; 34:18\+xt*]\add* med glädje i sju dagar, eftersom Herren \add (Jahveh)\add* hade gett dem glädje och hade förvandlat den assyriske kungens hjärta och vänt det till dem, för att styrka deras händer i arbetet på Guds \add (Elohims)\add* hus, Israels Gud \add (Elohim)\add*.
\b
\m \add [Mellan kapitel 6 och 7 inträffar händelserna i Esters bok då Ahasveros (Xerxes I) regerade (486-465 f.Kr.), se \+xt Est 1:1\+xt*. Ester blir drottning omkring 479 f.Kr.]\add*
\c 7
\s1 Andra gruppen – Esra (kap 7-10)
\m
\m \add [Kapitel 6 avslutades med hur templet till sist invigs 516 f.Kr. av den första gruppen som återvände från exilen. Kapitel 7 tar vid 58 år senare (458 f.Kr.), se vers 7. Serubbabel hade lett den första gruppen, och nu 80 år senare leder Esra den andra gruppen tillbaka. Så småningom kommer Nehemja leda den tredje gruppen (444 f.Kr.), se \+xt Neh 1\+xt*.]\add*
\b
\m
\v 1 Nu, efter allt detta, under Persiens kung Artachshastas \add (Artaxerxes I)\add* regering kom Esra, son till Seraja, son till Asarja \add (hebr. Azarjah)\add*, son till Chilkija, 
\v 2 son till Shallom, son till Tsadoq, son till Achitov, 
\v 3 son till Amarja, son till Asarja, son till Merajot, 
\v 4 son till Zerachja, son till Uzzi, son till Bukki, 
\v 5 son till Avishoa, son till Pinchas, son till Elazar, son till Aron, översteprästen.
\b
\m \add [Som ättling till Aron, kom han från den högsta och mest respekterade judiska prästsläkten. Hans status som präst gav honom också politiskt inflytande.]\add*
\b
\m
\v 6 Denne Esra kom upp från Babylon. Han var skriftkunnig i Moses undervisning \add (hebr. Torah)\add* som Herren \add (Jahveh)\add*, Israels Gud \add (Elohim)\add*, hade gett. Kungen garanterade honom allt han bad om, eftersom Herren \add (Jahveh)\add* hans Guds \add (Elohims)\add* hand var över honom. 
\v 7 Och några av Israels barn \add (söner)\add* och några av prästerna, leviterna, sångarna, dörrvaktarna och tempeltjänarna kom upp till Jerusalem i kung Artachshastas 7:e regeringsår. \add [Artachshastas (Artaxerxes I) kom till makten 465 f.Kr. sedan satrapen Artabanos hade mördat hans far Xerxes I och även hans äldre bror Dareios hade dödats. Sju år efter detta är år 458 f.Kr.]\add*
\b
\m
\v 8 Han kom till Jerusalem i den 5:e månaden \add [av]\add* i kungens 7:e regeringsår. \add [Den första dagen i av i Artachshastas sjunde regeringsår motsvarar 4:e aug 458 f.Kr.]\add* 
\v 9 Han påbörjade sin resa upp från Babylon på den första dagen i den första månaden \add [nisan]\add* och kom till Jerusalem på den första dagen i den 5:e månaden \add [av]\add*, \add [den långa resan gick bra]\add* eftersom Guds \add (Elohims)\add* goda hand var över honom.
\b
\m \add [Resan, via Karkemisch i norra Syrien, var lång och farlig, se \+xt Esra 8:21-22\+xt*. Datumet 1:a nisan motsvarar 8:e april och 1:a i den hebreiska månaden av den 4:e aug 458 f.Kr. Det tog drygt tre och en halv månad att resa de 140 milen och man gick i genomsnitt 15 km per dag. Särskilt den senare delen av resan under sommarmånaderna blir det väldigt hett i området. Datumen anspelar också på ett nytt uttåg liknande det från Egypten, se \+xt 2 Mos 12:2; 4 Mos 33:3\+xt*. Det finns även en koppling till profeten Jesaja, se \+xt Jes 11:11-16\+xt*.]\add*
\b
\m
\v 10 För Esra hade helhjärtat beslutat sig för \add (hade satt sitt hjärta till att)\add* söka och utforska Herrens \add (Jahvehs)\add* undervisning \add (hebr. Torah)\add*, för att efterleva den och undervisa om dess stadgar och föreskrifter i Israel. 
\v 11 Nu är detta en kopia av brevet som kung Artachshasta \add (Artaxerxes I)\add* gav till prästen Esra, den skriftlärde, en lärare i frågor som angår Herrens \add (Jahvehs)\add* budord och hans stadgar för Israel.
\s2 Artachshastas brev till Esra
\m
\v 12 \add [Vers 12-26 är på arameiska:]\add*
\b
\m ” \add [Från:]\add* Artachshaste \add (Artaxerxes I)\add*, kungarnas kung \add [en dåtida populär titel – beskriver styre över många folk]\add*,
\m till prästen Esra, lärare i himlarnas Guds påbud \add (aram. dat)\add*.
\b
\m
\v 13 Jag utfärdar nu en förordning, att var och en av Israels folk och deras präster och leviter som bor i mitt rike och som vill \add (av egen fri vilja)\add* fara till Jerusalem ska resa med dig. 
\v 14 Kungen och hans sju rådgivare sänder i väg dig för att undersöka förhållandena i Juda och Jerusalem utifrån din Guds påbud, som är i din hand. 
\v 15 Du ska föra dit silver och guld som kungen och hans rådgivare frivilligt har gett till Israels Gud som bor i Jerusalem. 
\v 16 Ta också med dig allt silver och guld som du kan få i hela Babel tillsammans med de frivilliga gåvor som folket och prästerna ger till sin Guds hus i Jerusalem. 
\v 17 För dessa pengar ska du noggrant välja ut och köpa tjurar, baggar, lamm \add [till bränn- och syndoffer]\add* och sådant som behövs till de matoffer och drickoffer som hör till. Detta ska du offra på altaret i er Guds hus i Jerusalem. \add [Esra hade säkert berättat för Artachshasta om vad som behövdes för offren i templet, se vers 6.]\add*
\b
\m
\v 18 Och med det silver och guld som blir över får du och dina bröder göra det ni anser vara bäst, efter Guds vilja. 
\v 19 Alla de kärl du får till tempeltjänsten i din Guds hus ska du överlämna inför Jerusalems Gud. 
\v 20 Det du måste betala för resten av det som behövs till din Guds hus, ska du utbetala ur kungens skattkammare.
\b
\m
\v 21 Jag, kung Artachshaste \add (Artaxerxes I)\add*, utfärdar nu en befallning till alla skattmästare i landet på andra sidan floden: Allt som prästen Esra, lärare i himlarnas Guds påbud, begär av er, det ska noggrant göras och ges,
\p
\v 22 upp till 100 talenter \add [3,4 ton]\add* silver,
\p 100 kor-mått \add [23 kubikmeter]\add* vete,
\p 100 bat-mått \add [2,2 kubikmeter]\add* vin,
\p 100 bat-mått \add [2,2 kubikmeter]\add* olja och
\p därtill så mycket salt som behövs.
\b
\m \add [En babylonisk talent vägde omkring 34 kg. 100 talenter silver var en stor summa på över 3 ton. I jämförelse skriver den samtida grekiska historikern Herodotos (i sitt verk Historia, 3.95) att det årliga bidraget till hela provinsen på andra sidan floden var 350 talenter. Att det anges en övre gräns visar ändå att uppgifterna är trovärdiga. Ett kor-mått motsvarade 10 bat-mått. Varje område betalade skatt både i varor och i pengar, se \+xt Esra 6:9\+xt*, så dessa varor fanns tillgängliga och kunde hämtas ut från förråden.]\add*
\b
\m
\v 23 Allt vad himlarnas Gud befaller ska noggrant göras och ges till himlarnas Guds hus, för att inte vrede ska komma över kungens och hans söners rike. 
\v 24 Vi kungör för er att ingen ska ha rätt att lägga skatt, tull eller vägpengar på någon präst eller levit, sångare, dörrvakt, tempeltjänare eller annan tjänare i detta Guds hus.
\b
\m
\v 25 Och du, Esra, ska efter den vishet du fått av Gud utse domare och lagkloka som ska skipa rätt bland allt folket i landet på andra sidan floden, alla dem som känner din Guds påbud. Om någon inte känner dem ska ni lära honom dem. 
\v 26 Den som inte följer din Guds påbud och kungens påbud ska omgående \add (noggrant)\add* dömas, antingen till döden eller till förvisning, indragning av egendom eller fängelse.”
\b
\m
\v 27 Välsignad är Herren \add (Jahveh)\add*, våra fäders Gud \add (Elohim)\add*, som har lagt på kungens hjärta att försköna Herrens \add (Jahvehs)\add* hus i Jerusalem på detta sätt, 
\v 28 och har utvidgat sin nåd \add (omsorgsfulla kärlek – hebr. chesed)\add* mot mig inför kungen och hans rådgivare och kungens alla mäktiga furstar. Jag har vunnit styrka när Herren \add (Jahveh)\add* min Guds \add (Elohims)\add* hand har varit över mig och jag samlade ledande män från Israel för att gå upp med mig.
\c 8
\s2 Ledare som återvände tillsammans med Esra
\m
\v 1 Dessa är ledarna \add (de ledande fäderna, patriarkerna, överhuvudena för de återvändande)\add* och deras uppteckningar, deras släktskap \add (förfädernas namn)\add*, som kom med mig från Babylon under kung Artachshastas \add (Artaxerxes I)\add* regering.
\b
\m
\v 2 Från Pinchas söner, Gershom, från Itamars söner, Daniel, från Davids söner, Chattosh
\m
\v 3 från Shechanjas söner, från Paroshs söner, Sakarja och med honom var 150 män inskrivna genom släktskap,
\m
\v 4 från Pachat-Moabs söner, Elihoejnaj, Zerachjas son, och med honom 200 män inskrivna genom släktskap,
\m
\v 5 från Shechanjas söner, Jachaziels son, och 300 män med honom,
\m
\v 6 från Adins söner, Eved, Jonatans son, och 50 män med honom,
\m
\v 7 från Elams söner, Jeshajah \add [inte profeten Jesaja]\add*, Ataljas son, och 70 män med honom,
\m
\v 8 från Shefatejas söner, Zevadja, Michaels son, och 80 män med honom,
\m
\v 9 från Joavs söner, Ovadja, Jechiels son, och 128 män med honom,
\m
\v 10 från Shelomits söner, Josifjas son, och 160 män med honom,
\m
\v 11 från Bevajs söner, Sakarja, Bevajs son, och 28 män med honom,
\m
\v 12 från Azeggads söner, Jochanan, Hakkatans son, och 110 män med honom,
\m
\v 13 från Adonikams söner, de kom senare men detta är deras namn, Elifelet, Jiel och Shemaja och 60 män med dem,
\m
\v 14 från Bigvajs söner, Otaj och Zakkor och 70 män med honom.
\b
\m
\s2 Resan till Jerusalem
\m
\v 15 Och jag samlade dem tillsammans till floden som rinner till Ahava. Där stannade vi i tre dagar och jag granskade folket och prästerna men kunde inte finna någon levit där. \add [Esra nämner 1 513 män, troligtvis över 5 000 tillsammans med kvinnor och barn.]\add* 
\v 16 Då sände jag efter Eliezer, Ariel, Shemaja och Elnatan och Jariv och Elnatan och Natan och Sakarja och Meshullam, som var ledare, och Jojariv och Elnatan, som var lärare. 
\v 17 Jag sände bud med dem till Iddo, ledaren i Chasifja, och talade om för dem vad de skulle säga till Iddo och hans bror, som var tempeltjänare i Chasifja, i syfte att ge oss präster till vår Guds \add (Elohims)\add* hus. 
\v 18 Eftersom Guds \add (Elohims)\add* goda hand var över mig, sände de Sherevja – son \add (ättling)\add* till Machli, son till Levi, son till Israel – en man med insikt \add (kunskap, förståelse)\add*, och hans söner och bröder \add [sammanlagt]\add*: 18 män. 
\v 19 Och Chashavja och med honom Jeshajah \add [inte profeten Jesaja]\add* från Meraris söner, hans bröder och deras söner \add [sammanlagt]\add*: 20. 
\v 20 Och från Netinim, som David och furstarna gett till att betjäna leviterna, 220 netinimiter, samtliga av dem var nämnda vid namn.
\b
\m \add [Med det låga antalet av 38 leviter (se vers 18-19) var denna grupp på 220 tjänare betydelsefull för att kunna bedriva alla sysslor som krävdes i templet.]\add*
\b
\m
\v 21 Sedan utlyste jag där en fasta vid floden Ahava, för att vi skulle ödmjuka oss inför vår Gud \add (Elohim)\add* för att söka hos honom en rak väg för oss och för våra små och för alla våra ägodelar. 
\v 22 Jag skämdes för att fråga kungen om en grupp soldater och ryttare för att hjälpa oss mot fiender utefter vägen, eftersom vi hade talat till kungen och sagt: ”Guds \add (Elohims)\add* hand är över alla dem som söker honom och hans goda, och hans vrede är emot dem som överger honom.” 
\v 23 Vi fastade och vädjade till vår Gud för detta och han bönhörde oss \add (svarade positivt på våra böner)\add*.
\b
\m
\v 24 Sedan avskilde jag tolv av ledarna över prästerna vid sidan av Sherevja, Chashavja och tio av deras bröder med dem, 
\v 25 och jag vägde upp åt dem silvret och guldet och kärlen, tillika med offren till vår Guds \add (Elohims)\add* hus som kungen och hans rådgivare och hans furstar och hela Israel som var där hade offrat. 
\v 26 Jag vägde upp i deras händer 650 talenter \add [12 ton]\add* av silver, silverredskap för 100 talenter \add [3 ton]\add*, 100 talenter \add [3 ton]\add* av guld, 
\v 27 20 guldskålar värderade till 1 000 dariker \add [persiskt guldmynt och viktenhet – motsvarar totalt 8,6 kg]\add* och två utsökta, glänsande \add (polerade, skinande)\add* bronskärl, lika dyrbara som guld.
\b
\m
\v 28 Och jag sa till dem: ”Ni är heliga för Herren \add (Jahveh)\add* och kärlen är heliga och silvret och guldet är frivilliga gåvor till Herren \add (Jahveh)\add*, era fäders Gud \add (Elohim)\add*. 
\v 29 Vaka över och bevara dem till dess ni väger upp dem inför de ledande prästerna och leviterna och furstarna över Israels fäders hus i Jerusalem, i kamrarna i Herrens \add (Jahvehs)\add* hus.” 
\v 30 Prästerna och leviterna tog emot silvret, guldet och kärlen efter vikt för att föra det till Jerusalem, till vår Guds \add (Elohims)\add* hus.
\b
\m
\v 31 Sedan gav vi oss iväg från floden Ahava på den tolfte dagen i den första månaden för att gå till Jerusalem. Guds hand var över oss och han bevarade oss från fiendens hand och bakhåll längs vägen. 
\v 32 Så kom vi till Jerusalem och förblev där i tre dagar.
\b
\m
\v 33 På fjärde dagen vägdes silvret, guldet och kärlen upp i vår Guds \add (Elohims)\add* hus, i handen på Meremot, son till Uria, prästen, och med honom var Elazar, son till Pinchas, och med dem var Jozavad, son till Jeshoa, och Noadja, son till Binnoj, leviten. 
\v 34 Allting räknades med antal och vikt och den totala vikten antecknades \add [skrevs förmodligen upp på en lertavla som var den tidens sätt att göra anteckningar]\add* vid detta tillfälle.
\b
\m
\v 35 Sedan offrade de som återvänt från exilen brännoffer till Israels Gud \add (Elohim)\add*: 12 tjurar för hela Israel, 96 baggar, 77 lamm och som syndoffer 12 getter av hankön. Allt detta var ett brännoffer till Herren \add (Jahveh)\add*. 
\v 36 Och de överlämnade kungens uppdrag till kungens satraper och till guvernörerna på andra sidan floden, och de gynnade folket och Guds \add (Elohims)\add* hus.
\c 9
\s2 Esras bön
\m
\v 1 När dessa saker hade fullgjorts kom ledarna till mig och sa: Israels folk och prästerna och leviterna har inte avskilt sig från folket i landet, utan gör enligt deras styggelser \add (följer deras ogudaktiga seder och bruk)\add* precis som kanaanéerna, hettiterna, perisséerna, jevusiterna, ammoniterna, moabiterna, egyptierna och amoréerna. 
\v 2 De har tagit några av deras döttrar till fruar åt sig själva och sina söner och har blandat helig säd med folk från landet. Ja, furstarnas och ledarnas hand har varit först med denna trolöshet.
\b
\m
\v 3 När jag hörde detta rev jag sönder mina kläder och min mantel och slet av hår från mitt huvud och mitt skägg och satt ner i förfäran. 
\v 4 Sedan samlades alla omkring mig som skälvde inför orden från Israels Gud \add (Elohim)\add* på grund av trolösheten hos de landsflyktiga, och jag satt ner i förfäran fram till aftonoffret.
\b
\m
\v 5 Vid tiden för aftonoffret reste jag mig upp från min fasta, med mina kläder och min mantel sönderrivna och jag föll på mina knän och spred ut mina händer till Herren \add (Jahveh)\add* min Gud \add (Elohim)\add*, 
\v 6 och jag bad:
\b
\m ”O, min Gud \add (Elohim)\add*, jag är skamsen och rodnar av blygsel att lyfta upp mitt ansikte inför dig, min Gud \add (Elohim)\add*, för våra överträdelser har ökat och gått över våra huvuden och vår skuld har vuxit upp till himlarna. 
\v 7 Från våra fäders dagar och till denna dag har vår skuld blivit stor. På grund av våra överträdelser har vi, våra kungar och våra präster, blivit utlämnade till kungarnas händer i länderna, till svärdet, till fångenskap och till tillspillogivning och till ansiktets förvirring, så som det är denna dag.
\b
\m
\v 8 Nu har för ett litet ögonblick Herren \add (Jahveh)\add* vår Gud \add (Elohim)\add* visat oss nåd \add (favör)\add* genom att låta en kvarleva undkomma och ge oss en tapp \add (en pinne)\add* på hans heliga plats, så har vår Gud upplyst våra ögon och gett oss lite lindring i vår träldom. 
\v 9 Även om vi är slavar har vår Gud \add (Elohim)\add* inte övergett oss i vår träldom. Han har utökat sin nåd \add (omsorgsfulla kärlek)\add* mot oss inför Persiens kung, upplivat oss för att kunna bygga upp vår Guds hus, resa upp dess ruiner och ge oss en mur i Juda och i Jerusalem.
\b
\m
\v 10 Och nu, vår Gud \add (Elohim)\add*, vad ska vi säga efter detta? Vi har övergett dina bud, 
\v 11 som du befallde genom dina tjänare profeterna som sa: ”Landet som ni kommer in i för att ta i besittning är ett land som är besudlat med orenhet av folket i landet. Genom sina styggelser har de befläckat det från den ena ändan till den andra med sina orenheter. 
\v 12 Därför ska ni inte ge era döttrar till deras söner och inte ta deras döttrar till era söner. Sök aldrig deras frid \add (shalom)\add* eller deras välfärd. Så kan du bli stark, äta av landets goda och lämna det som arv till dina barn för evigt.
\b
\m
\v 13 Efter att allt detta drabbat oss, på grund av våra onda gärningar och vår stora skuld, för du, vår Gud \add (Elohim)\add*, har straffat oss mindre än vad våra överträdelser förtjänar, och gett oss en kvarleva som denna, 
\v 14 ska vi då igen bryta dina bud och ingå blandäktenskap med människor som begår sådana avskyvärda gärningar som dessa? Skulle du inte bli vred på oss till dess du förgjort oss så att det inte finns någon kvarleva, inte en enda som kan fly? 
\v 15 Herre \add (Jahveh)\add*, Israels Gud \add (Elohim)\add*, du är rättfärdig, för vi är kvar, en kvarleva som har undkommit, så som det är denna dag. Se, vi är framför ditt ansikte i vår skuld, på grund av den kan ingen stå framför ditt ansikte.”
\c 10
\s2 Folket bekänner sin synd
\m
\v 1 Medan Esra bad och bekände, grät och kastade sig ner \add (raklång med ansiktet mot marken)\add* framför Guds \add (Elohims)\add* hus, samlades en mycket stor skara av israeliter, män, kvinnor och barn, omkring honom. Också folket grät mycket bittert. 
\v 2 Och Shechanja, son till Jechiel, en av Elams söner, svarade och sa till Esra: ”Vi har varit trolösa mot vår Gud \add (Elohim)\add* och har gift oss med främmande kvinnor från folket i landet. Likväl finns det ändå hopp \add (hebr. miqveh)\add* för Israel i denna sak. \add [Messias är Israels hopp om rening och frälsning, se \+xt 3 Mos 11:36; Jer 14:8\+xt*.]\add* 
\v 3 Låt oss nu göra ett förbund med vår Gud \add (Elohim)\add* och driva bort alla hustrur och sådana som är födda av dem, i enlighet med Herrens \add (Adonajs)\add* råd, och med dem som fruktar \add (vördar)\add* vår Guds befallningar. Och låt det göras i enlighet med undervisningen \add (Torah – de fem Moseböckerna)\add*. 
\v 4 Res dig upp, för denna sak angår \add (tillhör)\add* dig, och vi är med dig, var frimodig och gör det.”
\b
\m
\v 5 Då reste sig Esra upp och tog ledarna för prästerna, leviterna och hela Israel och lät dem svära en ed i enlighet med detta ord. De svor denna ed. 
\v 6 Sedan reste sig Esra upp från platsen framför Guds hus och gick in i kammaren som tillhörde Jehochanan, son till Eljashiv, och när han kom dit in åt han inget bröd och drack inget vatten, för han sörjde på grund av trolösheten hos de landsflyktiga.
\b
\m
\v 7 En förordning skickades runt i Juda och Jerusalem till alla de landsflyktigas söner att de skulle församla sig i Jerusalem. 
\v 8 Var och en som inte infann sig inom tre dagar i enlighet med furstarnas och de äldstes rådslut, skulle få all sin egendom förverkad och uteslutas från de landsflyktigas församling \add (inte längre få räknas som en israelit)\add*.
\b
\m
\v 9 Inom de tre dagarna samlades alla Judas och Benjamins män i Jerusalem. Det var den 20:e dagen i den 9:e månaden \add [kislev – nov/dec; då regnperioden har börjat i Israel]\add*, och allt folket satt på den öppna platsen framför Guds \add (Elohims)\add* hus, de darrade \add (bävade)\add* både för sakens skull och på grund av regnet. 
\v 10 Och Esra, prästen, stod upp och sa till dem: ”Ni har varit trolösa \add (brutit tron)\add* och gift er med främmande kvinnor för att utöka Israels skuld. 
\v 11 Bekänn därför nu med tacksägelse inför Herren \add (Jahveh)\add*, era fäders Gud \add (Elohim)\add*, och gör hans vilja, och avskilj er från folket i landet och från de främmande kvinnorna.”
\b
\m
\v 12 Då svarade hela församlingen och sa med hög \add (ljudlig)\add* röst: ”Det som du har sagt, det ska vi göra. 
\v 13 Dock är det mycket folk här och vi befinner oss i regnperioden så vi har inte möjlighet att stå utomhus. Dessutom kan inte detta ärende lösas på en eller två dagar, för vi har syndat stort \add (omfattande)\add* i denna sak. 
\v 14 Låt nu våra furstar \add (ledare)\add* stå för hela församlingen och låt dem som är i våra städer och har gift sig med främmande kvinnor komma på bestämda tider, och med dem de äldste i varje stad och deras domare, till dess att vår Guds \add (Elohims)\add* brinnande vrede har vänts bort från oss, när vi nu tar tag i detta ärende.” 
\v 15 Bara Jonatan, son till Asahel och Jachzeja, son till Tiqva, stod upp emot detta förslag och Meshullam och Shabbetaj, leviterna, hjälpte dem.
\b
\m
\v 16 Och de fördrivnas söner gjorde så. Och Esra, prästen, tillsammans med utvalda ledare i varje släkt \add (ordagrant ”fädernas huvuden till fädernas hus”)\add*, var och en av dem avskild med sitt namn, satte sig ner den första dagen i den 10:e månaden \add [tevet – dec/jan]\add* och granskade ärendet. 
\v 17 Och de blev färdiga med alla män som hade gift sig med främmande kvinnor den första dagen i den första månaden \add [nisan som infaller i mars/april]\add*. \add [Detta arbete med att skilja männen från sina främmande fruar tog alltså tre månader att fullfölja. Det visar att man var både noggrann och omsorgsfull. Dessutom skrevs allting ner.]\add*
\s2 De som gift sig med främmande kvinnor
\m
\v 18 Bland prästernas söner fann man att följande hade gift sig med främmande kvinnor:
\b
\m Sönerna till Jeshoa, son till Jotsadak, och hans bröder, Maaseja och Eliezer och Jariv och Gedalja. 
\v 19 Och de gav sin hand \add (handslag)\add* på att de skulle förskjuta sina fruar och vara skyldiga. De offrade en bagge från flocken för sin skuld.
\b
\m
\v 20 Och från Immers söner: Chanani och Zevadja.
\b
\m
\v 21 Och från Charims söner: Maaseja och Elia och Shemaja och Jechiel och Ussia \add (hebr. Uzzijaho)\add*.
\b
\m
\v 22 Och från Pashchors söner: Eljoejnaj, Maaseja, Ismael \add (hebr. Jishmael)\add*, Natanael, Jozavad och Elasa.
\b
\m
\v 23 Och från leviterna: Jozavad och Shimei och Kelaja, det är samma som Kelita, Petachja, Jehoda och Eliezer.
\b
\m
\v 24 Och från sångarna: Eljashiv, och från dörrvaktarna: Shallom och Telem och Ori.
\b
\m
\v 25 Och från Israel, av Paroshs söner, Rameja och Izzija och Malkkija och Mijamin och Elazar och Malkkija och Benajaho.
\b
\m
\v 26 Och från Elams söner: Mattanja, Sakarja \add (hebr. Zecharjaho)\add* och Jechiel och Aveddi och Jeremot och Elia.
\b
\m
\v 27 Och från Zattos söner: Eljoejnaj, Eljashiv, Mattanja, och Jeremot och Zavad och Aziza.
\b
\m
\v 28 Och från Bevajs söner: Jehochanan, Chananja, Zabbaj, Atlaj.
\b
\m
\v 29 Och från Banis söner: Meshullam, Malloch och Adaja, Jashov och Sheal och Ramot.
\b
\m
\v 30 Och från Pachat-Moabs söner: Adna och Chelal, Benajaho, Maaseja, Mattanja, Betsalel och Binnoj och Manasse \add (hebr. Menasheh)\add*.
\b
\m
\v 31 Och från Charims söner: Eliezer, Ishija, Malkkija, Shemaja, Simeon, 
\v 32 Benjamin, Malloch, Shemarja.
\b
\m
\v 33 Från Chashums söner: Mattenaj, Mattatta, Zavad, Elifelet, Jeremaj, Manasse \add (hebr. Menasheh)\add*, Shimei.
\b
\m
\v 34 Från Banis söner: Maadaj, Amram och Oel, 
\v 35 Benajaho, Bedeja, Keloho, 
\v 36 Vanja, Meremot, Eljashiv, 
\v 37 Mattanja, Mattenaj och Jaasaj, 
\v 38 Bani, Binnoj, Shimei, 
\v 39 Shelemja, Natan, Adaja, 
\v 40 Machnadvaj, Shashaj, Sharaj, 
\v 41 Azarel, Shelemjaho, Shemarja, 
\v 42 Shallom, Amarja och Josef.
\b
\m
\v 43 Från Nevos söner: Jiel, Mattitja, Zavad, Zevina, Jaddaj och Joel, Benajaho.
\b
\m
\v 44 Alla dessa hade tagit främmande fruar och en del hade söner \add (barn)\add* med dem.